Vi stretar på

Regn och slask och gegga. Nä, det gillar vi inte nåt vidare, nån av oss. Men envis är jag, så ut på promenad bar det. Åt samma håll som igår fast idag svängde vi inte in på vägen och leden utan gick mot.., ja vad?

En gammal idrottsplats? Det ser ju lite så ut, eller hur?
Där finns en liten stuga (vid vilken det ska finnas en cach, förresten, men jag är inte i form att krypa och leta idag så det får vänta) men ingen skylt eller nåt som avslöjar om och till vad den används.

På den här sidan var det finfint att gå. Lite gropigt men bart och relativt torrt. Vi gick runt ”planen” och på de andra sidorna var det snöslask, ungefär en sko djupt. Blä!

Motvind och duggregn när vi vände hemåt igen. Usch!

Men skönt att vara ute, trots allt.

Nästan hemma nu. Där borta i högerkant syns vårt hus.

”Måste du fota var femte meter?!” verkar han tänka. 😀

Hemma!
Jag är blöt och kall om fötterna, annars hade det nog blivit en längre promenad, men 1,97 km får duga för just den här rundan. Nu väntar kaffe och stickning och lite häng med Gary Oldman som Dracula.

Jag har stickade sockor på för att värma fötterna. På min säng la jag ett lakan för att Qvick inte skulle blöta ner mitt täcke. Det gula lakanet. Det han inte ligger på. Haha! Jaja… 🙂

***

Det är fantastiskt skönt att vara ute och gå, trots att det gör ont. Men gratis är det inte. Jag får betala, under kvällen och natten. Ju mer jag rör mig, desto mer ont får jag. Så är det.
Då, mitt i natten, när det värker så jag tror jag ska tappa förståndet och sömn känns som nåt påhittat andra pratar om, då brukar jag ibland tänka på alla goda råd omgivningen så gärna ger. ”Om du bara…” ”Du ska se att om du…” Det vill säga:
– Du är lat.
– Om du bara rörde dig mer skulle du må bättre.
– Du sitter still för mycket.
– Tänk positivt!
och så vidare.
Kära rådgivare, jag byter gärna med er. Vilken dag som helst. Det är bara att säga till!
Eftersom ni vet precis vad felet är, kan ni ju utan problem ta över min kropp och fixa den piff paff så där bara.