Natt

Kan man inte sova så kan man virka och det har jag roat mig med inatt fram till nu, kl 02:00.

Med restgarner och en av mormors virknålar har jag virkat runt, runt och en liten trekant och lite annat. Vad det ska bli får ni se imorgon…

virk

filten

Jag har virkat ett sista svart varv på filten och bestämt att det är bra så, nu är den klar.
Medan jag gjort detta har jag tittat på Vanishing of the Bees (finns på Netflix). Intressant, vackert och oroande.

”This documentary takes a piercing investigative look at the economic, political and ecological implications of the worldwide disappearance of the honeybee. The film examines our current agricultural landscape and celebrates the ancient and sacred connection between man and the honeybee. The story highlights the positive changes that have resulted due to the tragic phenomenon known as ”Colony Collapse Disorder.” To empower the audience, the documentary provides viewers with tangible solutions they can apply to their everyday lives. Vanishing of the Bees unfolds as a dramatic tale of science and mystery, illuminating this extraordinary crisis and its greater meaning about the relationship between humankind and Mother Earth. The bees have a message
– but will we listen?”

flufft

”Flufftröjan” har också blivit klar ikväll.

Inatt är det inte bara smärta som håller mig vaken. Stress och oro är också med och bråkar. Stress och oro över något som borde vara självklart för somliga men som verkar vara allt annat än det. Och jag sliter och sliter för att, ja, täcka upp, men jag är bara jag och jag har väldigt begränsade resurser och allt skapar så mycket oro. Det gör ont, i hjärtat. Det skapar en ibland överväldigande känsla av otillräcklighet, som i sin tur skapar ilska – för jag vet att det är inte jag som är otillräcklig. Jag gör precis allt jag kan och sen lite till. Att försöka resonera hjälper sällan. Har någon bestämt sig för att Så Här Är Det Minsann.., då är det hopplöst. Lönlöst. Om det handlade om mig, då skulle det inte spela nån roll, då skulle jag strunta i det. Men nu är det inte så.

Jag begriper det inte. Jag gör verkligen inte det.

Oh well.
Karma’s a bitch. Och det är inte jag som får ett bett i arslet some day.

Nu vill inte den här skruttkroppen sitta upp längre, så det blir sängen och ett korsord som nöje istället. Ryggen som varit ondare den senaste veckan är i alla fall lite snällare idag, tack vare att jag äntligen kunde hämta ut mer medicin. DET är något att glädjas åt!

mys2

Så här såg det ut tidigare idag, en stund efter promenaden. Med så mysigt sällskap gör det inte så mycket att tvingas vila. Helt allvarligt, utan den här polaren hade jag blivit spritt språngande tror jag. Han betyder oerhört mycket för mig. Han älskar och accepterar mig fullständigt precis som jag är. Han tröstar när saker blir för jävliga. Han får mig att skratta med sina knasiga fnatthyss och han motiverar mig att gå ut och gå, många gånger varje dag, trots smärta. Han ger mig utmaningar i våra träningsstunder och enorm glädje när det klaffar och allt stämmer.

Annonser

2 reaktioner på ”Natt

  1. Vad gjorde man utan att sticka och virka? Och de härliga och ytterst älskvärda husdjuren? Ja, inte vet jag, men livet hade verkligen varit mycket tråkigare och mer ledsamt utan dem.
    Stress och oro är också en slags smärta fast själslig och är nog så jobbigt som fysisk smärta.
    Att dessutom känna att man inte kan påverka det är förskräckligt!
    Som du säger är det så att ”You get what you give”! Och då får du snart massor och nån annan betydligt mindre!
    Kraaaaam

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s