Soligt väder, soligt sinne

Februaris sista söndag var solig och varm och alldeles ljuvlig; jag satt ute länge, länge och drack kaffe och broderade i den goa solvärmen. Här ute på åkrarna blåser det nästan alltid, men på vår ”veranda” är det ganska skyddat så länge inte vinden ligger direkt på, det är skönt.

broderi1

Visste först inte vad jag skulle brodera, bara att jag var så himla broderisugen. Fick förslaget ”gör ett självporträtt!”. Och ett självporträtt blev det, om än inte i ordets mest traditionella betydelse.

broderi2

Det är jag. Det är på pricken jag. För jag har verkligen inget tålamod.
”Tålamod är en dygd” heter det ju. Jag har aldrig förstått mig på det där. Varför vänta? Varför ”sen”?

Nej – NU. Sån är jag. Otålig till max.

Tänkte först brodera dit lite blommor runt orden, men.., det är inte riktigt jag det heller. Nej, det är bra så där. Rakt på. Inga krusiduller. Det ska ramas in och sättas upp på väggen så där som det är.

u

Jag försöker jobba med den där bristen på tålamod och den oändliga otåligheten, för ibland kan dom ställa till det.

(Men jag förstår verkligen inte varför det ska väntas så mycket jämt.)

artan

På eftermiddagen for jag hem till Husan och hängde med henne och Ärtan. Det blev en del stickning och mycket prat och skratt som vanligt, och så blev jag bjuden på jättegod middag (hon hade lchf-anpassat åt mig, hur gulligt är inte det!!).

Skönt med vänner som tar en som man är, och som man dessutom har så mycket gemensamt med. Som fattar. Och så var det skönt att få prata av sig, det händer så mycket just nu – och det är bara bra saker, men ja.., det är ju det här med att (tycker jag) det går så lååångsamt… 😉

jagoartan
Foto: Husan

Goaste lilla Ärtan, hon och jag är finfina vänner och hon blir så glad när jag kommer. Gullplutta!

Jag mådde väldigt mycket bättre när jag for hemåt efter några timmar. Som alltid när jag umgåtts med Husan. Tack, älskade vän!

mi

Den här måndagen, skottdagen, vaknade jag tidigt som vanligt men blev kvar i sängen till efter 8. Först ett telefonsamtal som gjorde mig så glad, och sen kom Michelin och lade sig intill mig och ville bli kliad på magen. Sen somnade vi båda två och sov en stund tillsammans. Michelin är en liten skyggis och de här stunderna är som små guldkorn så jag njuter verkligen när han kommer och vill vara nära.

8 reaktioner på ”Soligt väder, soligt sinne

  1. Lustigt hur olika man kan se på ord 😊 För mig är tålamod att kunna sticka en kofta med tunna stickor utan att bli frustrerad och slita sitt hår. Eller att sitta med något annat pilligt som tar tid… Och det tycker jag du verkar kunna riktigt bra. Sedan är det en annan sak att man vill att saker och ting ska hända NU 😉
    Allt gott!

    Gilla

  2. Åh, lilla kissen. Blyga små katter tycker jag mycket om. Ibland om jag haft en riktigt dålig dag så kryper min katt upp på min bröst och buffar in sej vid min hals. Annars föredrar hon magar eller filthögar. Men det är som om hon vet. Det är så gulligt!

    Gilla

    1. Katter är kloka. 🙂
      Michelin är ju en katt från katthemmet, räddad från en man som hade 40 katter i en stuga på 40 kvadrat.., och han var inte alls van vid att t.ex. bli klappad, inte alls bekväm runt människor. Så han har gjort enorma framsteg. 🙂

      Gilla

Lämna ett svar till Laila Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s