Trött, ontig och kaffelös?

Idag är jag så trött, så trött. Kroppen bråkar ordentligt och av smärtan blir jag trött. Så trött att jag inte ens orkar vara irriterad på att jag är så trött. Idag känns det bara helt ok att vila och inte göra så mycket mer än det.

En katt sovandes på ens hand mår man inte dåligt av precis. Gullepojken! Han har blivit så otroligt kelig på sistone, efter att ha varit väldigt skygg i flera år. Nu vill han gärna vara nära, nära.

När jag inte ligger och vilar så stickar jag. Sakta och bara något varv här och något varv där, men stickar gör jag i alla fall. Inte mycket kvar på min Riddari nu. Väldigt rolig stickning! Jag misstänker dock att den är för stor… Nej, jag har inte provat, jag har gått ner 2 storlekar från första försöket och sen har jag bara kört på och det har känts bra fram till oket nu, som känns väldigt…luftigt. 😀  Nå, nu är jag snart i mål så är den för stor nu igen så får den glädja någon annan istället helt enkelt.

Usch usch usch, idag är mina leder inte roliga nånstans. Det började igår kväll och då var jag på 14 på den här skalan, då rann tårarna. Det är inte så ofta jag har det så, tack och lov. Det är inte roligt.

Idag är det något hack lättare, jag kan röra mig utan att tårarna kommer. Man är tacksam för de små skillnaderna!

Idag gör det kräksont i tummarna, handlederna, armbågarna, axlarna, skulderbladen, höfterna, knäna och tårna. Skitleder!
Det gör ont att gå, det gör ont att trycka på lysknappar med fingrarna, det gör ont att lyfta ett kaffepaket, det gör ont att resa sig upp, det gör ont att klämma på tandkrämstuben, det gör ont att klia hunden, det gör ont att lyfta kaffekoppen. Små fjantsaker som gör så ont så jag vill skrika rakt ut. Det låter helt sjukt, jag vet, men så är det. Tack och lov är det inte så här illa varje dag, inte på så många ställen samtidigt i alla fall. Det är när det blir så mycket i kroppen som gör så här tokont samtidigt som det blir riktigt jobbigt. Nåja, jag har ändå turen att inte vara drabbad med den här nivån varje dag, så imorgon är det säkert bättre igen. Det är många, många med EDS som har det så här illa hela tiden.  😦

Den här skalan är också bra för att förklara, t.ex. när folk säger ”men du som alltid är så glad, du kan inte ha sååå ont”:

Visst kan man ha ont så man nästan svimmar av smärtan och ändå verka glad utåt. Klart man kan. Efter 46 år med ständig smärta lär man sig hantera den, att fungera ändå och att hålla en mask uppe – dels för att det inte hjälper mig det minsta att gå omkring och vara sur och eländig och dels för att man blir ganska (väldigt) trött på att försöka förklara för de som ändå aldrig kommer att fatta/inte vill fatta. Bortkastad energi, den lägger jag hellre på något som gör mig glad.

Igår när jag inte kunde somna skrev jag på Instagram:

Filosoferar lite över…tja…folk. Och reaktioner på mig, min smärta och på det att jag berättar hur det är att leva med konstant smärta.
Framför allt tänker jag på två missuppfattningar:

1) Att jag berättar om livet med EDS för att ragga tyck-synd-om. Nej. Jag gör det för att informera och för att förändra attityder. (Okunskapen om hur det är att leva med ständig smärta är massiv, extra så när det handlar om EDS och tyvärr även inom vården.) Jag behöver inte tyck-synd om.

2) Det att jag skulle vara skör. Nej. Det är jag inte. Ja jag har alltid alltid ont. Ofta på en väldigt hög smärtnivå. Det är inte samma sak som att vara skör. Jag jobbar, jag åker rallytävlingar, jag vandrar i skogen, jag tränar, jag gör många saker. Ja visst – allt kostar. Det kommer alltid en räkning. Men det är ju något jag vet om och räknar med. Planerar för. Och det är värt det.
Skör? Nope. Helt fel.

Nu ska jag sticka nåt varv igen och dricka lite kaffe. Om det blir nåt…. Jag har fått en perkulator och har druckit jättegott kaffe de senaste dagarna (så jag vet att den fungerar och att jag gör rätt) men nyss när jag skulle hälla upp en kopp så kom det…bara varmt vatten. Huh? Mysko! Och nej, jag hade inte glömt kaffepulvret. 😉 Jag drog ur sladden och satte igång det igen så får vi se om det skjutsar omkring det hela nu då.

(Nej, det var likadant nu igen. Varmt vatten bara. Vad 17?!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s