Tankar en onsdagskväll

Jag måste sluta fota med mobilen, det blir verkligen inte bra bilder…

Stickar på beställda raggsockor och lyssnar på musik.
Under bordet ligger Qvick och tuggar på ett ben.

Jag har varit ledig idag och det firade jag först genom att sova precis hela förmiddagen. Jag försöker vänja mig av med tankar som att det är slöseri med tid, det där att vila. Jag är nåt så vansinnigt rastlös och sitter sällan still mer än en kvart i taget. Det är något att öva på, säger dom. Jag vet inte jag. Det finns ju så mycket man vill göra..! Men de timmarnas sömn idag gjorde gott.

Imorgon är det jobbdag igen, med bl.a. veckans höjdpunkt torsdagsträffen, och sen är jag ledig fredag, lördag och söndag. Nu när orken börjar återvända är jag sugen på mycket utomhustid. Om inte vädret bråkar för mycket så blir det nog minst ett par skogsutflykter. Nu behöver jag inte oroa mig för kalla fötter heller, när jag är ute. Jag fick en present av Chrille:

Underbart!! Nu ska jag och Qvickenicken vara mycket mer i skogen även vintertid!

Pratade med en vän idag, som köpt en fäbod i Dalarna och ska bosätta sig där på heltid nu och börja sitt liv mot självförsörjning i så stor utsträckning som möjligt. Flytta hit, det finns plats för dig med, säger han. Jag som verkligen drömmer om ett helt annat sorts liv. Och som såå gärna vill jobba med djur och odling.
Tänk om? Tänk om man skulle…

Jag är inne på femte året här i Fjugesta nu. Så länge har jag inte bott på en och samma plats sen jag flyttade hemifrån för 30 år sedan. Kanske är det dags att dra upp bopålarna och dra vidare?

Imorgon ska dessa raggsockor ut och åka post. Jag hoppas de kommer att passa på mottagarens fötter, jag har inte träffat personen i fråga och då är det ju knepigt att veta storlek. Fråga ville jag inte heller, för de här sockorna är överraskningssockor.

Annonser

Januaris sista söndag i bilder

Idag är det Efit, d.v.s. att man knäpper ett foto i timmen. Fler som gör just det just idag hittar du här.


03:30
Löser korsord.


07:30
Då säger vi god morgon, Stiggen och jag.


08:30
Det snöar idag, här vid kilsbergskanten.


09:30
Frukost.
Michelin bryr sig inte, han har det gott i favoritkartongen:


10:30
Då sitter jag mest och andas. Konstaterar att min vilopuls som normalt ligger på 63-65, nu är uppe i 87. En kombination av influensasviter och stress.


11:30
Då är Chrille och jag på väg in för att göra månadens storhandling.

12:30 hade vi nog just kommit hem igen men jag glömde ta en bild.


13:30
Då lagar vi mat. Chrille fixar ugnsbakade potatishalvor och jag fixar kyckling. Gott blev det, speciellt potatisen. Mums!


14:30
Stickar. Underbart garn (Léttlopi, från Massor av Garn) och roligt mönster (Telja).

 

Ja, sen kom jag alldeles av mig. Jag är så trött fortfarande efter influensan, orken är minimal. Jag har mest legat på soffan och alternerat mellan att sova och att nästan sova….

Tjingeling!

 

Det finns inget, inget, inget bättre

Det finns inget i detta universum jag älskar så mycket som att vara ute i naturen. Efter en veckas sjukdom och så en veckas utmattning efteråt har längtan varit stor. Idag har det varit jättefint väder och jag har varit ute i två svängar och SOM jag njutit!

Först en promenad med Qvick: en favoritrunda i skogen vid kilsbergskanten, bara några kilometer hemifrån. Här går vi ofta.

I skogen trivs vi bäst både Qvick och jag.

När vi går där tänker jag att varför, varför ägnar jag mig överhuvudtaget åt något annat? Det här, det är det enda jag egentligen vill. Det enda som verkligen får mig att trivas.

När vi just kommit tillbaka till bilen ringde telefonen och S undrade var jag var och om jag ville ta en promenad. Såklart jag ville, så hem och lämna av Qvick och bilen och sen bar det iväg igen.

En promenad genom en annan favoritskog (och just nu är jag glad för ”grön vinter” för det gör det så lätt att gå i skogen) bara nån kilometer från den andra rundan, ner till sjön där jag tog så många av sommarens dopp.

Solen sken och till och med värmde lite och isen var blå (och sjöng för fullt) och himlen var också blå och det var så så så ljuvligt att bara finnas till.

Det blev vinter. Och sjukt.

Igår morse vaknade vi upp till ett vinterlandskap, verkligen. De snöade på härsen och tvärsen och blåste och oj, vad vinter det blev på bara några få timmar!

Jag vaknade också med feber, så när jag skjutsat Chrille till jobbet kröp jag ner i sängen igen. Med fint sällskap. 🙂

Ja det här är ungefär vad som görs här nu. Just ingenting.

Stickprojekt uppradade på bordet men de senaste två dagarna har jag stickat sammanlagt 2 varv. Orken finns helt enkelt inte.

Nån gång ska de i alla fall bli presenter, båda sockstickningarna. Såna ”bara-för-att”-presenter.

Den övre randad i två olika färgställningar av Schoppelwolle Crazy Zauberball och den undre i Raggi från Järbo.

Hipp hipp hurra för Elisabet ida’!

Idag är det Elisabets födelsedag! En av de allra finaste människor jag vet. Vi har följts åt sedan 2005 och tänk, Elisabet, så mycket som hänt i våra liv under de här åren. Och vad mycket kul vi gjort tillsammans. Rundresor kors och tvärs genom Skåne, galen sprint till färjan i Landskrona, en båttur till Ven då jag var övertygad om att jag skulle dö (tänk att jag i sommar ska åka en båttur på flera dagar, frivilligt!!), promenader vid havet och längs en kanal i Västmanland och ja, så många roliga minnen finns det. 🙂

En underbar människa är du och jag är oerhört glad för att du finns i mitt liv!

Det är inte utan att man blir lite trött på sig själv…

Att sticka en tröja med perfekt passform till en människa man inte känner, aldrig träffat och aldrig ens sett en bild på innan – ja det går alldeles utmärkt. Men att sticka en tröja till sig själv utan att den räcker för två Ulrikor? Inte alls lika enkelt, tydligen…

Jag vet inte hur många gånger jag repade Riddari-tröjan och började om, innan jag fick rätt storlek. Det börjar bli ett tema… Att det ska vara så evinnerligt svårt att förstå att man är mindre nu än man var förr?!

Nu får den sova i soffhörnet en stund medan jag funderar på om jag orkar repa och börja om i rätt storlek (gissa om detta börjar låta bekant 😒🙈 ) eller om jag ska repa och börja på nåt helt annat eller om jag ska sticka färdigt och ge bort den?

Happy together en lördagseftermiddag

Jag har nu kommit till de förkortade varven på tröjan Happy Together. I detta mönster använder man sig av German short rows, minns inte om jag provat den varianten förut, det känns inte bekant. Jag hoppas det blir snyggare än den variant jag provade sist; den gången tyckte jag inte det blev fint alls.

Förkortade varv är i alla fall roligt att sticka och nu är det inte så mycket kvar att sticka på själva kroppen. Sen blir det ärmar och polokrage.