Insikt nummer tretusenfemtioelva


Katten på bilden har inget med texten att göra. Han är bara söt, fast han är sur. 😉

Ja man kan leva med smärtan hela sitt liv och ändå komma till nya insikter hela tiden. Jag har nog en ovanligt tjock skalle, för tänk vad det ska ta tid att inse att jag måste anpassa mig. Jag behöver alls inte sluta leva så mycket och verkligen heller inte sluta njuta av livet så mycket som jag gör, men jag behöver till exempel bli bättre på att inte köra slut på mig alldeles. Jag gör det ibland.

Pacing, tror jag det kallas, det jag behöver få in i min tjocka skalle. Från ME-föreningens hemsida (nej, jag har inte ME (tack och lov!!) men pacing är det många av oss som har nytta av):

”Pacing är en teknik för att skapa balans mellan aktivitet och vila, så att man undviker att pendla mellan överansträngning och bakslag/försämring. Målet är en stabil aktivitetsnivå som inte leder till symptomförvärring utan tillåter kroppen att stabiliseras. Pacing leder till ett mer välbalanserat energiuttag, vilket i sin tur kan förbättra måendet och höja livskvaliteten.”

Det där, det behöver jag bli väldigt mycket bättre på.

Jag har t.ex. nu (det var på tiden) insett att det att jobba kvällstid, det är inte en bra idé. Jag får ont för långt in på natten och då blir det ännu mindre sömn dessutom, och så är jag alldeles slut dagen efter.

Jobba dagtid går jättebra. Ont har jag ju men eftersom jag kan vila när jag jobbat klart så fungerar det fint. Men att jobba kväll…nej. Det får det vara slut med. Ja, förutom med gruppen Kaffebönorna då, för det är bara ett par timmar en gång i månaden, på kvällstid. (Ja ni ser ju hur bra det här går redan…) Men igår jobbade vi 13-21 med att planera 2018. Att jobba så många timmar på kvällstid och dessutom hela tiden sittandes på en hård stol… Nej. Bara NEJ.

Men i övrigt…åh, det är ROLIGT att vara igång med jobbet igen! Nästa vecka kör vi igång med torsdagsträffar och allt sånt, jag längtar!

3 reaktioner på ”Insikt nummer tretusenfemtioelva

  1. Pacing är toppen! Har hjälpt mig jättemycket att må bättre. Har en kompis med fibro och ME som tipsade mig om pacing. Vilken skillnad det gjort!!
    Precis som du fixar jag inte jobba kvällar – tyvärr har jag arbetstid 15-19(20) en gång i veckan…
    För att få in pacing tänket i vardagen började jag skriva in en timme eller två i kalendern efter varje aktivitet. Som en på minnelse till mig själv att inte boka upp mig för mycket och för att tänka på att även roliga saker tar på krafterna och behöver vilas efter…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s