Ulrika Charlotta, 3 och 46

Någon frågade mig nyligen om bilder på mig som barn. Jag har knappt några. Det finns ett fotoalbum hemma hos min mamma, det är nog allt från hela min barndom. Och min mamma umgås jag inte med längre, så de få bilder som finns har jag ändå inte tillgång till. Jag har dock ett sånt där ”babyalbum” här i min bokhylla. Det är nästan tomt men en handfull bilder finns det och någon enstaka uppgift ifylld.

På bilden här ovan är jag ungefär 3 år. Det är en fin bild, jag var hemskt söt som liten. Men bilden gör mig sorgsen, för den där glädjen som man som utomstående antagligen ser, den är bara på ytan.

Det känns sorgligt på sätt och vis att hon som snart fyller 47 mår oändligt mycket bättre än hon som inte ens fyllt 4. Å andra sidan är jag ju glad att det gått åt det hållet.

Tänk om man kunde besöka sig själv bakåt i tiden och berätta att det blir bra. Det blir faktiskt bra, lilla hjärtat. Bättre än du trodde någonsin var möjligt, då när du var tre år och ytterst medveten om att du bara hade dig själv att lita på.

Murar och stängsel på plats redan då.
De finns kvar men numer finns det en och annan dörr – som ofta faktiskt står öppna på vid gavel.

En reaktion på ”Ulrika Charlotta, 3 och 46

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s