Det är inte utan att man blir lite trött på sig själv…

Att sticka en tröja med perfekt passform till en människa man inte känner, aldrig träffat och aldrig ens sett en bild på innan – ja det går alldeles utmärkt. Men att sticka en tröja till sig själv utan att den räcker för två Ulrikor? Inte alls lika enkelt, tydligen…

Jag vet inte hur många gånger jag repade Riddari-tröjan och började om, innan jag fick rätt storlek. Det börjar bli ett tema… Att det ska vara så evinnerligt svårt att förstå att man är mindre nu än man var förr?!

Nu får den sova i soffhörnet en stund medan jag funderar på om jag orkar repa och börja om i rätt storlek (gissa om detta börjar låta bekant 😒🙈 ) eller om jag ska repa och börja på nåt helt annat eller om jag ska sticka färdigt och ge bort den?

2 reaktioner på ”Det är inte utan att man blir lite trött på sig själv…

  1. Kanske du ska ta dina egna mått och låtsas att du stickar till någon annan 😉 – annars får du se det positiva i att garnet räcker till mycket mer sticktid om du repar upp och gör om än om du stickar rätt storlek från början 😄

    Gilla

    1. Ja jag borde kanske göra just så: skriva ner alla mått och så sticka på dem och tänka att det är någon annan som är mottagare. 😀

      Jo, garnet räcker länge också… hehe. 🙂

      Gilla

Lämna ett svar till sticklingen Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s