Glädje, mer glädje och sen ännu mer glädje

Underbar arbetsdag!
På förmiddagen en av årets finaste arbetsuppgifter: att dela ut julblommor till de äldre. Det är verkligen så fint att få vara med om det, det sprider en sån glädje. Både själva blomman och det att vi kommer och önskar god jul. Man är alldeles inutivarm länge efteråt!
På eftermiddagen blev det bakning, café, fika, ”stickskola” och massor med skratt och glädje tillsammans med mina språkpraktikanter.

Sen kom jag hem och hade finpost i brevlådan som en väldigt glad överraskning. Kroppen har varit alldeles oerhört ovanligt snäll idag dessutom. Och snö har vi fått också, vilken dag! 🙂

Annonser

Kvistbro. Och så mycket glädje.

Idag jobbade jag i Kvistbro på förmiddagen. Inte i själva kyrkan (ovan) dock, utan i en av de små stugorna. En återförening för en syförening och A (diakonen) bjöd på smörgåstårta, kaffe och pepparkaka. Jag hjälpte till med dukning och disk och dylikt. Satt med och fikade en stund också. En härlig liten grupp människor med värme och humor var det och efteråt var man alldeles gladvarm inuti.

Platsen gör ju sitt till också, speciellt nu i adventstider. Det är sååå fint där!

Efteråt blev det en promenad med min kollega förste diakonassistenten Morris medan hans matte satt i möte.

Eftermiddagen bestod av lite administration och café som vanligt på en måndag. Snöade gjorde det så man blev alldeles lycklig. 🙂

Trött som jag vet inte vad nu, efter jobb och ”taxitjänst”, och jag sitter mest och glor – namnskylt och nycklar sitter fortfarande kvar – men åh vilken fin dag det varit! Att jobba i en församling är det bästa jobb jag haft, helt underbart är det!

Så det så

Hu, morgonens taxitjänst var inte rolig. Otroligt halt och dålig sikt och folk som kör som galningar trots det. Men men, sonen kom till jobbet i tid som vanligt och jag kom hem helskinnad också.

Nu borde jag ta hand om disken och städa lite och sånt men…det tänker jag inte alls det. Nu vankas varm choklad och stickning. Mycket, mycket bättre.

Julpynt och ett av svenska språkets viktigaste ord

Dagens jobb har varit varierat som vanligt, men extra trevligt. På förmiddagen gjorde jag mer marknadsnougat och på eftermiddagen for jag och språkpraktikanterna till Mullhyttans kyrka för att julpynta där. Även A (diakon) och J (vaktmästare) var med, och det blev en rolig eftermiddag. Det är mycket skojande och skrattande med det här gänget. 🙂

Fika hanns också med. Förstås. Fika är ett viktigt ord i det svenska språket. 😀 Vi övade på bulle-bullar, kopp-koppar, fat-fat och lite sånt och, senare, ”Nu ska vi åka hem” och ”Slut för idag, tack för idag” och adjektiv som kallt, blåsigt, mörkt m.m. Inte alldeles enkelt, men ivern att lära sig är stor och kul har vi. 🙂

J bonade golv och dammsög mattor idag, därav ”stöket” i kyrkan.

På söndag är det julmarknad i Mullhyttan och då ska jag jobba i kyrkan. Vi har servering då: man kan köpa sig kaffe, julsmörgås och pepparkaka. Klockan 16 är det Lucia i kyrkan. Mysigt!

Nu är det äntligen kväller och jag är så sticksugen, så sticksugen. Just nu fungerar inte högerarmen men jag har tagit medicin och kör med TENS, så förhoppningsvis kan julklappsverkstan ha öppet en stund ikväll med. 🙂

Sängen är äntligen på plats ordentligt, med två 90-madrasser och allt. Jag är supernöjd. Gott om plats (åt djuren…haha) och högre än om man bara har madrasser på ben = lättare att ta sig ur när man har ont.

När ilskan rinner över

Det som gör mig mest frustrerad och FÖRBANNAD är att i mitt skåp har jag medicin som hjälper ganska bra om jag tar den regelbundet.
Den ligger där. Jag har den.
Men Vården har bestämt att eftersom den är stark och jag *kan* bli beroende (det är jag fortfarande inte efter lång användning men det bryr de sig inte om) så är den mest av ondo och därför ska en ask räcka dubbelt så länge och jag får alltså hälften av smärtlindringen och jag får bara ett uttag utskrivet åt gången och vet aldrig om jag kommer att få mer nästa gång eller om de väljer att neka mig den helt och hållet. Så alltså snålar jag med tabletterna och går med oerhört stark smärta helt i onödan.

Medicinen funkar bra (jag behöver egentligen starkare men ja…det förstår ni ju hur väl det ses…) och jag har varken ett beroende eller några som helst biverkningar. Ändå är målet för Vården att de skall tas bort.
Vården vill istället att jag ska äta diverse andra mediciner som t.ex. antidepressiva, för det ger bra hjälp åt många med kronisk smärta. Trots att jag redan provat flera sorter och inte fick någon som helst lindring av dem och på köpet fick hemska biverkningar.
Logiken i det?

Man ska akta sig jävligt noga (för man väljer ju själv…NOT) för att födas med en kronisk sjukdom som av 99,99% av Vården ses som inbillning eller eoner från så allvarlig som EDS faktiskt är.

Nougat, bästgranne och skrattmedicin

En kort och skonsam arbetsdag idag. Handlade, tömde diskmaskinen, gjorde marknadsnougat (som blir vinster i lotteri på torsdagsträffen denna vecka, till årets julinsamling), höll caféöppet. Stickade lite.

När jag slutat mitt jobb hämtade jag Chrille från hans. Han lagade mat och jag diskade, sen har jag städat lite smått och så har vi burit madrasser mellan oss och grannen…

Igår köpte jag en begagnad sängram och vi kånkade och skruvade och hade oss… och sen… fick vi oss en överraskning när vi skulle stoppa första resårmadrassen i ramen…PANG sa det.
Den är bara 80 bred…så den trillade ju bara rakt ner på golvet. 😂 Jag trodde jag hade två 90-madrasser men det är alltså en 90 och en 80…

Nå. Nu löste det sig smidigt. Grannen P hade en 80 och en 90 i sitt gästrum och jag fick hans 90 och han tog min 80. Hur snällt är inte det?!! 🙂

Nu görs här inget mer idag, ja det lilla som är kvar av idag, då.
Mina höfter värker och när jag rör mig känns det som om jag ska gå i två halvor, som att bäckenet inte sitter ihop som det ska (jag har ju konstant foglossning kan man säga) och ”gångjärnen” som håller armarna fast vid axlarna känns som långa, gamla och alldeles för sladdriga gummiband. De känns som de ska hoppa ur läge vid minsta rörelse.
Såna här stunder är smärtan på kräknivå. Man önskar att det var ovanligt eller nån slags undantagstillstånd, men det är bara en helt vanlig kväll.

Kan man bara sitta och inte gör så mycket annat kan man i alla fall skratta, och det har jag gjort ikväll. Bl.a. åt detta:

Helt underbart! 😀

Nu ska jag hitta nåt mer att skratta åt, för det är bra medicin.
Kroppen kan sura bäst den vill.
Häpp!

Oh my darling!

Nej alltså…Närke, skärp dig nu! Nu vill jag ha SNÖ.

Qvick och jag var upp till Striberg en sväng idag. Där hade dom snö. Lite i alla fall.  Max och Qvick gillar snö dom också, och hade jättekul tillsammans. Rulla sig i snön, dragkamp, jaga snöbollar och gräva, det är fina grejer!

Sitta i kökssoffan nära herr Rutgersson är också populärt. 😀

Medan hundarna härjade runt i snön passade jag på att klappa på den här älsklingen. Oh my darling!
Som man längtar till våren när det är tävlingsdags igen!

Rikke, integration, kökstjänst och varm-i-själen-glädje

Att fota en mössa på sig själv är inte alldeles enkelt men här är den i alla fall: Rikke Hat (mönster gratis på Ravelry här) nummer två.

Den blå stickade jag i Rowan Felted Tweed och denna är stickad i ett restgarn jag hade i min stash. Ren ull. Bästa som finns!

Det blir inte så mycket stickning som jag skulle vilja, jag är så otroligt trött om kvällarna. Chrille börjar så tidigt i en så avsides del av stan att det inte går att åka buss och komma i tid till jobbet, så morsan får agera taxi. Kvart över 5 åker vi hemifrån en del morgnar, kvart över 6 andra. Tidigt hur som helst. Jag trillar i säng 8 på kvällen och somnar som klubbad. Och vaknar klockan 04… Jaja. Allt går. 🙂

På jobbet är det full fart mest hela tiden. Jag har väldigt varierande arbetsuppgifter, allra allra gladast är jag när jag får baka och koka soppa. Det är mina allra bästa stunder.

Jag bakar främst till våra olika aktiviteter, men personalfika blir det allt också. Mysigt att ha den stunden tillsammans på förmiddagen. Jag har så fina arbetskamrater!

En del av mitt jobb är integration och i tisdags blev det alldeles fantastiskt när en av cafégästerna lärde B från Afghanistan hur man nålbinder med virknål. Om inte det är världens bästa integration så… 🙂 🙂

Jag bakar mest fikabröd men när det vankas sopplunch blir det även matbröd. En sort finns alltid på bordet då och det är Leilas filmjölkslimpa (receptet hittar du här), det är en storfavorit bland de som kommer och äter soppa. Jag varierar ganska friskt efter vad jag har i skåpen, det blir gott hur man än gör. 🙂 Fikon och valnötter har jag nästan alltid i, det blir såå gott!

Idag var det dags för veckomässa med efterföljande sopplunch igen. Favoritdag, för det är såå roligt att laga mat! Idag gjorde jag en av mina favoritsoppor: Gyllene morotssoppa. Gott gott!

Väldigt glad är jag att Chrille tittar på så mycket matlagningsvideos på Youtube: han tipsade om hur jag slipper gråta floder när jag skär lök (och kokar man soppa för så där 30 personer blir det några lökar). Puh!

(Tipset var alltså att inte skära bort ”toppen” och ”botten” på löken.)

Och så kom jag hem, trött i fötterna och ontig mest överallt och ganska slut på, och kollar brevlådan och där ligger ett sååå fint vykort, med ett motiv som avsändaren tagit själv, och jag blev så himla, himla glad!!