Kringelikroktur och HEJA MIG!

Igår morse satt jag på trappen med mitt morgonkaffe (så börjar alla mina dagar så här års) och funderade. Jag borde städa men…vädret var så fint ju…

Äsch, städa kan man göra en annan dag! Jag packade matsäck, stickning m.m. och så for vi iväg, Qvick och jag. Vi körde norrut, längs kilsbergskanten och snirklade oss på omvägar upp mot Nora.

Kilsbergen där borta. Och alltid så härlig himmel över slätten kring Närkes Kil!

Det blev ett stopp strax före Pershyttan, vid lilla, lilla kanalen där vi strosar så fort vi får en chans. Det är sååå mysigt där!

Vi fortsatte, på småvägar i ett landskap där jag känner mig hemma bland trollskogar, hyttor och sjöar bakom varje krök.

Hamnade till slut vid Bälgsjön strax utanför Striberg och där ni…där BADADE jag!!! Och inte bara en gång utan två!! Ja det blir många utropstecken för det att jag badar är väldigt, väldigt ovanligt. Jag är så otroligt rädd för vatten; att vara i det och på det. Att bada har aldrig varit en njutning för mig som för andra. MEN, igår njöt jag! Jag var inte alls så rädd som jag brukar och jag njöt verkligen av badandet.

Mycket nöjd baderska/fobifighterska! Heja mig!!

Qvick gillar inte att bada men han klev i med tassarna i alla fall, i ren förskräckelse över vad sjutton som flugit i hans matte. 😀

Vi satt länge där vid sjön och njöt av sommaren. Vågskvalp och solsken och lugn.

Sen blev vi hungriga och bestämde oss för att Pershyttan är ett fint ställe för matsäcksintaganade så dit for vi.

Mat-, vatten och medicinpåfyllning vid hyttan där vi satt länge i solvärmen och gottade oss. Vi avslutade med en promenad.

Hemåt igen, under mäktiga himlen.

Hemma tog vi sen en riktig vilokväll på uteplatsen. Gjorde just inget mer än sitta och njuta av sommarkvällen, nöjda med och trötta efter kringelikrokturen.

 

Glass & Berså och Halvarsborgen

I söndags for jag till Arboga och åt glass på Glass & Berså tillsammans med Chrille, Sanna och Sannas familj. Mycket trevligt! Ett jättemysigt ställe med glass på härsen och tvärsen. 😀

Ja jag kan säga som så att jag åt ingen middag den dagen…
Proppmätt blev man. Nästa gång tar jag en barnportion, de såg mycket mer rimliga ut.

På vägen hem stannade jag till vid fornborgen Halvarsborgen. Jag har sett krumelurskylten när jag passerat Arboga flera gånger och nu tänkte jag att det var dags att kolla in borgen.

En fantastiskt fin kväll, det passade fint att strosa omkring där uppe en stund och njuta av grönskan och utsikten.

Sommarsverige är så vackert!

Aj, glädje, en Hasse och sommarkvällslycka

Ja, så kan man sammanfatta dagen lite kort. Vill man göra det lite längre än så, så:

Vaknade med hög smärtnivå, det gör jag nästan alltid. Piller och TENS nån timme är det som gäller då, innan jag kan börja dagen på riktigt. Idag var mina handleder snälla så då kunde jag sticka också.

Idag ville kroppen inte riktigt komma igång, så det blev mest vila på förmiddagen.

På eftermiddagen var det jobbdags. Tisdag betyder café och idag blev det bl.a. en fin pratstund med kantor S medan hon åt sin lunch och sedan över en timmes fika och samtal (fast mest lyssnar jag; det är mest efterlängtat, att man bara finns där liksom) med en kvinna som jag inte träffat förut. Det är så fint att få dessa möten. Få ta del av människors livshistoria, tankar, drömmar. Att få finnas där för en annan människa.

Jag älskar mitt jobb!

Jag hann också läsa lite inför höstens arbetsuppgifter.

Ja sen kom jag hem och då blev det krasch i soffan nån timme, som vanligt. Jag älskar att jobba, min kropp gör det inte.

Middag, ja… När kroppen inte lyder, när leder böjer sig åt fel håll och allt bara gör ont, då får matlagningen bli därefter, haha. 🙂
Om man tar snabbnudlar och tillsätter lite extra vatten och stoppar i lite lök och bönor och en dutt sesamolja, då kan man kalla det nudelsoppa så låter det lite tjusigare. Nå, det smakade helt ok och mätt blev jag. Mission accomplished!

När kroppen lugnat sig lite bestämde jag mig för att åka bort till Magnus en stund.

Och där fanns inte bara min fina vän utan även denna lilla kille. Världens sötaste lilla Hasse! Bayersk viltspårhund och alldeles, alldeles underbar. 🙂

Fullständigt hopplös att fotografera i vaket tillstånd så det blir mest sovbilder…

Ja sen kom jag hem och då såg det ut så här här utanför! Då kan man ju inte sitta inne, så Qvick och jag gick en ljuvlig kvällspromenad i en junikväll så vacker att man nästan spricker av glädje!

Kringelikroktur. Och hemlängtan.

Chrille ska vara hus- och djurvakt i Striberg några dagar och jag skjutsade upp honom idag. Vi åt lunch ihop och jag gosade med Max och Pirelli sen gav vi oss av hemåt igen, Qvick och jag.

Att bara åka raka vägen hem är ju tråkigt så först for vi åt fel håll, norrut. Längesen jag gick en runda i Klacka-Lerbegs gruvpark så det ville jag göra idag.

Det är så vackert!
Och varje gång jag korsar landskapsgränsen och far norrut in i mina gamla tassemarker grips jag av en sån otrolig hemlängtan. Närke är också vackert, speciellt här i Lekeberg vid kilsbergskanten där jag bor, men…det är inte Bergslagen.

Nästa stopp blev Pershyttan. Så här års är det otroligt vackert där och miljön är mysig att promenera omkring i.

På en äng var det alldeles fullt av aklejor! Ljuvligt!
Min absoluta favoritblomma.

Vid Ramsjön satt vi länge och filosoferade.

Sen gjorde vi en avstickare upp till Rusakulan. Där blåste det så hårt idag att det var knepigt att stå rak, men ååh, utsikten gör mig lika glad varje gång!

En liten kort promenad längs Bergslagsleden gick vi också.

Och nu…en stunds vila på uteplatsen. Trött men lycklig i själen!

Präst- och diakonvigning i Strängnäs

Igår var jag på präst- och diakonvigningsmässa i Strängnäs domkyrka. Agneta vigdes till diakon (Agneta är dotter till Annette, diakonen jag arbetar tillsammans med) och det var såå fint och såå högtidligt (ja tårarna rann allt ibland) och jag är så glad att jag fick uppleva det. Det var också första gången jag hörde vår biskop, Johan Dalman, tala och ja, honom tycker jag om. Intressant, mänsklig, glad och rolig. 🙂

(Kolla in hans Instagram-konto! 🙂 biskopdalman )

Jag hann inte ta så många bilder (och riktiga kameran glömde jag hemma, suck) för före och efter mässan/vigningen ordnade jag med kalaset åt Agneta, men en och annan så där i förbifarten blev det i alla fall.

En mycket, mycket fin dag!

Ibland går det bara inte att vara pepp

Ibland verkligen hatar jag min kropp. Hatar.
Vaknar halv 3 på nivå 8. Axlarna känns som att de ska trilla isär, lossna från kroppen. Smärtan är på sådan nivå att jag mår illa, känner mig spyfärdig. Kliver upp, för det är helt omöjligt att ligga ”på” kroppen.
Tagit en Citodon som jag vet bara är en viskning i det här läget men det är vad jag har. Vad jag får, för vården anser det viktigare att man inte tar medicin. Det är Duktigt att ha ont istället. Det är Fint att inte ha ordentlig smärtlindring.
Piller är Fult.

Så jävla less.