Kringelikroktur. Och hemlängtan.

Chrille ska vara hus- och djurvakt i Striberg några dagar och jag skjutsade upp honom idag. Vi åt lunch ihop och jag gosade med Max och Pirelli sen gav vi oss av hemåt igen, Qvick och jag.

Att bara åka raka vägen hem är ju tråkigt så först for vi åt fel håll, norrut. Längesen jag gick en runda i Klacka-Lerbegs gruvpark så det ville jag göra idag.

Det är så vackert!
Och varje gång jag korsar landskapsgränsen och far norrut in i mina gamla tassemarker grips jag av en sån otrolig hemlängtan. Närke är också vackert, speciellt här i Lekeberg vid kilsbergskanten där jag bor, men…det är inte Bergslagen.

Nästa stopp blev Pershyttan. Så här års är det otroligt vackert där och miljön är mysig att promenera omkring i.

På en äng var det alldeles fullt av aklejor! Ljuvligt!
Min absoluta favoritblomma.

Vid Ramsjön satt vi länge och filosoferade.

Sen gjorde vi en avstickare upp till Rusakulan. Där blåste det så hårt idag att det var knepigt att stå rak, men ååh, utsikten gör mig lika glad varje gång!

En liten kort promenad längs Bergslagsleden gick vi också.

Och nu…en stunds vila på uteplatsen. Trött men lycklig i själen!

Bergslagen i mitt hjärta

19-2

Idag skulle Marcus byta till sommardäck på min bil. Eftersom vädret var helt ljuvligt bestämde jag mig för att åka ett par timmar innan jag skulle vara i Striberg, och ta vägen genom skogen och Pershyttan. Det blev en helt underbar tur – Qvick och jag stannade lite här och där och gick i skogen, njöt av solskenet, lyssnade på fåglar, snusade tallskogsdoft, lyssnade på bäckar och gick på mjuk mossa.

Jag trivs väldigt bra i Fjugesta/Lekeberg, det gör jag verkligen, men ååh.., det är allt i bergslagsskogarna mitt hjärta finns och jag känner mig alldeles hemma.

19-1

19-3

19-7

19-6

19-5

19-4

19-8

19-14

19-9

19-10

19-11

19-12

19-13

19-15

hundarna

Avslutade gjorde vi som sagt i Striberg, med däckbyte, kaffe och en massa bus.
Glada, glada hundar. 🙂