Meningen med livet är inte 42

Det måste vara 45. 🙂
Även om jag kämpar, så är 45 trots allt väldigt, väldigt bra.
Det inleddes otroligt fint igår. Först med stickning, kärlek, rabarberpaj och kattbebisgos hos Husan:

katter2

katter6

katter1

katter5

katter4

katter3

katter7

katter9

katter8

Man står nästan inte ut, så ljuvliga är de! 🙂
Man vill ta med allihop hem och inte göra annat än mysa.

prs1

På eftermiddagen fick jag två så fantastiska presenter att det kom både en och sjuttifjorton tårar, jag blev så r ö r d.
En alldeles underbar tavla som Sanna målat! Hon är helt fenomenal duktig och jag känner mig så ärad som får ha den på min vägg och njuta av den!

Av Christian fick jag ett tredagarspass till sommarens Peace & Love!!
Jag har tänkt så mycket på det, hur gärna jag skulle vilja gå i år för det är såååå många av mina favoriter som ska uppträda, men jag har tyckt att det är för mycket pengar att lägga på mig själv.
”Det har du förtjänat, mamma”, sa han.
Älskade, älskade unge!!

pres2

Och i brevlådan låg turkosa ljuvligheter i form av Ullcentrums Linea. Tack Susanne! 🙂

Idag ska jag sticka fort, fort på Emelie så den blir klar, så kan jag sätta stickorna i Lineagodiset sen.

Kärlek, kärlek.
Det har jag i alla fall massor omkring mig.
Älsklingar. Älskade!