En torsdag på jobbet

På torsdagar är det dagledigträff, vi kallar det nog oftast för ”torsdagsträffen”. Varannan vecka i Kyrkans Hus i Fjugesta (församlingshem/kansli) och varannan vecka i Mullhyttans kyrka. Det inleds med en kort andakt, 10 minuter ungefär, sedan blir det uppträdande eller liknande i en timme. Vi avslutar med fika.

Mullhyttans kyrka.

Jag brukar tända ett ljus för mormor och morfar innan jag börjar med mina sysslor.

Dags att duka. Hur många som kommer varierar men det är sällan färre än 25 och ofta uppåt 40. De här träffarna är öppna för alla som vill komma.

Fikat är alltid hembakat. Vi har några ideella som bakar och så jag. Vi hjälps åt. Det går åt en hel del fikabröd varje vecka, inte bara på torsdagarna.

20 kr kostar fikat på torsdagar, då är det bulle, mjuk kaka och en småkaka, samt kaffe eller te.

Färdigdukat. Annette kommer med blommor till borden, från hennes trädgård.

Jag tänder inne i kyrksalen och lägger fram psalmböcker.

Kokar kaffe till 4-5 termosar.

På bordet i köket ligger denna torsdag en vacker bukett. En av våra stammisar fyller 95 och vi ska överraska med blommor och sång.

Klockan 14 börjar vi. Annette håller en kort andakt och vi sjunger en psalm till orgel- eller pianospel av kantor Gunnar. Sedan börjar dagens uppträdande, oftast musik. Jättetrevligt och alltid härlig stämning!

Efteråt fikar vi och det är så härligt att höra samtalen kring borden. Det pratas och skrattas och det är sån glädje i rummet!

Torsdag är min absoluta favoritdag på jobbet. 🙂

Jag har fått en tjusig namnskylt! Den är för mig långt mer än ”bara” en skylt.
Jag är så glad för mitt jobb. Fantastiska arbetskamrater och arbetsuppgifter som verkligen gör gott. Dessutom tacksamheten för att jag än så länge kan arbeta.

Annonser

Fredagsmorgon

Ledig dag.

Jag är oftast ledig på fredagar, det är jag glad för. Igår var det torsdagsträff, veckans roligaste arbetsuppgift. Precis lika roligt som vanligt (musikuppträdande och fika efteråt, glada människor, prat, skratt, gemenskap) men när jag ställt fram fikat började mina armar och ben att krampa så jag skakade. Det har inte hänt förut.  Ont som f*n gjorde det och otäckt kändes det, för det är något nytt och jag känner hur kroppen börjar bråka mer och mer och jag gillar det INTE.

Jag har anställning med lönebidrag, anpassad efter mig. Det ingår och är helt ok att sätta sig och vila i ett sånt läge. Jag vet att jag får och jag vet att alla runt omkring mig tycker att det är rätt att jag gör det, men ändå…det är svårt att faktiskt göra det. Man känner sig lat och som att man lassar över avdukning och diskplock på de andra. Har man fått höra hela sitt liv att man är lat för att man avstår vissa saker, så går det inte ur så lätt. Jag var lat när jag slutade med handboll och badminton för att jag fick för ont, lat när jag inte ville vara med på orienteringen, lat när jag inte ville springa skoljoggen o.s.v. o.s.v.  När jag sökte hjälp inom vården för att jag hade så ont jämt, fick jag höra att om jag bara motionerade mer, om jag bara var mer aktiv, om jag bara slutade sitta och göra ingenting (den som känner mig vet att just det är jag extremt dålig på: att göra ingenting) och mer i den stilen.
Jag var lat och inbillningssjuk helt enkelt.

Jaja.

Idag är jag ledig men sysslolös blir jag nog inte för vi ska vara hundvakt hela helgen. Gullegullet Alfred kommer hit! 🙂

Andreas och Nathalie ska bort på minisemester över helgen så då får vi ha honom här. Underbart! 🙂  Han är sååå go. 🙂

Nu blir det kaffe och TENS till frukost.

EDS-dans

Dansade en EDS-dans i måndags kväll. EDS-dans kan se ut på många sätt och få många olika resultat. Måndagens såg ut så här: vänster fotled viker sig och man försöker som parera med höger sida. Höger knä glappar och man dråsar i golvet och slår i knät och stortån och tar emot sig med höger höft, handled och armbåge.
Olé!

Mörbultad och haltande, men jag jobbade ändå igår. Idag är jag väldigt glad att jag är ledig för idag är det ännu värre. Jag längtar sååå till skogen och efter ett dopp, men jag behöver bli bättre på att vara snäll mot kroppen så idag övar jag på just det.

Kaffe, Netflix, TENS och stickning.

Men åååh vad jag vill släppa det och dra till skogs..!

Upp och ner och upp

Jobbdag. Kakbak på schemat. Havreflarn i massor blev det för de är väldigt populära på våra aktiviteter med fika. Jag använder det här receptet och kakorna blir supergoda!

Efter jobbet var kroppen alldeles galen. Smärta överallt och handleder som inte vill vara med alls. 4 timmars vila krävdes det den här gången, innan jag hade energi till något mer än att bara sitta still.

Fint sällskap hade jag förstås, som alltid. 🙂

Framåt kvällen blev det en tur till sjön tillsammans med vännen L. En UNDERBAR kväll, solig och varm. För en gångs skull var det bara vi där, och det var så lugnt och skönt.

Länge låg vi och bara njöt av lugnet, solvärmen och vågskvalpet.

Bad blev det också, förstås. Lite svalare i vattnet än sist, men skönt ändå. Jag var i länge, säkert en halvtimme. Simmade igen, heja mig! 200 meter ungefär.

Dopp nummer 50.

Vad det gör gott, all tid utomhus! Sol, bad, skog.
Det är en stor hjälp för att hantera den ständigt närvarande smärtan.

På väg hem knäppte jag ett par bilder från bilen. Suddiga av farten, men åh det var så vackert! Augustikvällar är speciella.

Av vännen L fick jag en massa underbara grönsaker från hans växthus och en del av dem blev ikväll till ratatouille. Jag använde det här receptet och åh så gott det blev!

Vad vi gjorde igår?

Jo men vi åkte till en sjö och badade förstås. 😉
Haha, det hade jag väl aldrig trott att jag skulle skriva. Denna sommar är alldeles upp och ner, helt knasig. Men den bästa på länge. Vädret har ju varit helt fantastiskt (för semesternjutare i alla fall, inte så fantastiskt för bönder och vattennivåer förstås) och jag har badat 36 gånger nu och verkligen varit utomhus mest hela tiden och n j u t i t av sommaren.

Igår fick Qvick och jag sällskap av vännen O, och när vi badade klev Qvick också i. Han som verkligen inte tycker om att bli blöt. Han kanske ändrar inställning till bad han också. 😀

Svensk sommar alltså… Det är verkligen helt fantastiskt!

Dopp nummer 36.
8 sjöar, 1 hav, 1 å.
Hittills. 🙂
Jag har bestämt att jag ska komma upp i minst 60 dopp i sommar…

Vattenskräcken finns fortfarande där i allra högsta grad, men den är inte lika stark som vid de första doppen, så min ”terapi” fungerar ju. Det värsta är fortfarande just att gå i. Det är fortfarande väldigt jobbigt. Men jag går i djupare nu, och ibland blöter jag ner bakhuvudet. Och jag övar på att våga ligga på rygg och flyta, det är dödens läskigt men en sekund går det i alla fall och det är ett enormt framsteg ändå.

Och känslan efteråt..! Endorfinerna studsar som galna. 🙂 Både för att det är så skönt i kroppen efter ett bad och för att jag vågade, igen.

Efter badet igår blev det kaffe och stillhet i solvärmen hemma hos O, och sen grillad korv och stickning på det.

Hemma igen satt vi ute länge och lyssnade på syrsorna. Jag var förfärligt sticksugen men…smärta satte stopp för det. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte om hur mycket sämre jag är. Tycker inte om det alls. Igår kväll tänkte jag ta en macka med kräftost på, jag köpte en tub tidigare under dagen. Men det blev ingen kräftost, för det gjorde så ont att klämma tuben att jag trodde jag skulle kräkas. Mina tummar…fy satan vad ont det gjorde i dem.

Det oroar mig.

Nåja. Idag är det måndagen i min sista semestervecka. En vecka total frihet till. Jag ska fylla den med en massa, massa fint!

Underbara dagar i Östergötland!

Det blev fredag och jag kände mig lite less och inte så lite rastlös. Så, jag slängde ihop lite kläder, stickningar och sånt och drog iväg söderut.

Hamnade i denna fåtölj i Boxholm, hos bästisen Bengt. 🙂 ❤

Jag inledde mitt besök i Östergötland med ett kvällsdopp i ån.

Lite läbbigt att gå i via stege och inte vada ut som jag brukar, men det gick det också. Bengt assisterade med äckliga-växter-plockning. 😀

En fantastiskt fin kväll var det och vi satt där på bryggan ett tag och bara njöt.

Stickning har det inte blivit mycket av på sistone då mina armar gör så infernaliskt ont mest hela tiden, men då och då orkar jag några varv. Med på resan kom ett par olika sockstickningar, dessa hann jag färdigt med.

Sommar, sol, värme, semester, fint sällskap. Då mår man bättre än vanligt.
Något att verkligen vara tacksam för.

Vi for hit och vi for dit. Det blev t.ex. en fika vid hembygdsgården i Tranås. Där är det fint!

Att umgås med någon som vet precis hur det är att leva med smärta 24-7, det är väldigt skönt. Man behöver liksom inte förklara hur orken plötsligt bara inte finns och hur ont det gör.

Åh så mycket fint vi sett de här dagarna!
Vädret har varit helt fantastiskt: soligt och varmt, och Östergötland är verkligen ett såå vackert landskap.

Många bad har det blivit, på ett par olika ställen.
Nu är jag uppe i 32 dopp denna sommar, i 6 sjöar, 1 å och 1 hav.

Jag har också träffat nya bekantskaper. Suttit i solen i ljuvliga paradis och fikat och pratat och varit alldeles lycklig över att det finns andra som jag.

Igenkänning, förståelse, glädje.

Vackert så man blir alldeles salig!

Och getter och höns och får och alldeles omåttligt söta hundar. 🙂

Fina kvällar, härliga bad.

Underbara, underbara dagar har det varit.
Jag spar dem i själen, alla dessa guldkorn.

Ännu är det lite semester kvar och jag ska verkligen njuta av den. Det finns fler fina utflykter på lut.

Huller om buller

Sommaren är så härlig, så härlig. Jag njuter och för det mesta känns livet bra. Stundvis dippar det p.g.a. smärta men jo då, för det mesta är det bra.

Igår var L och jag ute och for här i skogarna. Härligt väder och vackra, vackra vyer! Närkeslätten är jag inte jätteförtjust i, men åt kilsbergskanten till, ja där är det svindelvackert och där känner jag mig mer hemma. Skog, ni vet.

Doften av solvarm tallskog…

Det blev ett bad också, på vår skogstur.

Ja sen for jag hemåt igen på små grusvägar omgiven av skog. En sån här vy kan göra mig alldeles svindelglad! Här trivs jag.

Kvällen blev oväntat trevlig, för Micke kom förbi igen på sin väg norrut/hemåt efter en semestertur söderut sedan han for härifrån i tisdags morse. Vi grillade och surrade till ganska sent.

Denna dag inleddes med ett litet besök vid hembygdsgården och kvarndammen i Mullhyttan. Det är så fint där!

Tälten står inte där i vanliga fall men i helgen är det marknad i Mullhyttan, bl.a. här.

Ja sen tyckte jag absolut att vi skulle ta oss ett morgondopp också. 🙂 Micke var tveksam, men väl i tyckte han precis som jag att det var helt underbart.  Vi åt frukost där vid sjön också. En härlig start på dagen!

När jag vinkat av Micke for jag in och jobbade några timmar. Bakade gluten- och mjölkfritt fika till morgondagen.

Jobb innebär alltid ökad smärta, så efteråt blev det medicin och vila i solskenet ett par timmar. När smärtan lugnat sig blev jag…

…badsugen. 😀

Hade stället helt för mig själv och det var alldeles lugnt och kvällen var så fin och vattnet alldeles mjuk-varmt. Efter badet satt jag där länge och bara njöt av den fina kvällen och lugnet och av att inte ha kräksont.

Nu är jag uppe i 21 dopp denna sommar!

Och nu är kvällen här hemma alldeles gyllene och tappa-andan-vacker!

Vardag, fast med knorr

Ja så kom en tisdag och därmed cafédag på jobbet. Vardag.
Kroppen var inte riktigt med, men ja, det är den ju nästan aldrig numer så man biter ihop och kör på.

Jag bakade muffins som jag serverade med grädde och hallon på. Och i caféet satt vi sen 5 personer och pratade i nästan två timmar. Det är fint att få vara med och se människor mötas, skratta tillsammans, lysa upp!

Efter jobbet…ja då var jag…badsugen… 😀
Tror jag blivit alldeles beroende.
Det blev ett härligt bad i Multen igen.
Varmt i vattnet var det, och en vacker kväll, så även om det var vardag var det ändå guldkant på den.

4!

Badsugen. Igen! Vad är det som händer?! 😀
Nu är jag uppe i 4 dopp denna sommar. Nu ligger du i lä, Micke!

Jag for upp till Striberg och hälsade på Marcus och Max och baddräkten följde med, för det blev allt en tur till Bälgsjön för ett dopp!

Varmt var det icke i vattnet så det blev inga 25 minuter idag inte, men ett snabbt dopp med efterföljande energikick. Jaa, jag börjar verkligen förstå dig, Elisabet! 🙂

Det är lite otäckt när det blåser mycket så vågorna far emot mig, men idag gick det bra när jag inte var ensam, även om Marcus stannade på land.

Att doppa huvudet däremot…nej, dit är det låååångt kvar.

I Max finns verkligen ingen vattenskräck inte, det tog väl en sekund från det att husse öppnat bakluckan till det att Max var i vattnet. 🙂

Hemma. Trött.
Kroppen blir slut av att köra bil (jag får ont i högerbenet av att sitta och gasa och i höger handled av att växla) och psyket blir alldeles matt av badterapi.
Men en himla bra dag blev det!
Nu blir det kaffe och stickning.

Det är i alla fall en otroligt vacker morgon

Halv 3 fick jag sova till inatt, så nej, det gick ju inte åt rätt håll precis.

Nu har jag tittat på senaste avsnittet av Ett fall för Vera (åh vad jag gillar brittiska deckare!), gått en liten promenad, stickat lite och nu ätit frukost.

Och morgonen är verkligen så ofantligt vacker!

***

Herrar doktorer säger ”omfamna din smärta”.
Jag ska döpa någon till Smärta och sen borde nätterna bli mycket roligare.
(Inte någon av doktorerna dock, nej tack. Jag föredrar mänskliga varelser.)