Julpynt och ett av svenska språkets viktigaste ord

Dagens jobb har varit varierat som vanligt, men extra trevligt. På förmiddagen gjorde jag mer marknadsnougat och på eftermiddagen for jag och språkpraktikanterna till Mullhyttans kyrka för att julpynta där. Även A (diakon) och J (vaktmästare) var med, och det blev en rolig eftermiddag. Det är mycket skojande och skrattande med det här gänget. 🙂

Fika hanns också med. Förstås. Fika är ett viktigt ord i det svenska språket. 😀 Vi övade på bulle-bullar, kopp-koppar, fat-fat och lite sånt och, senare, ”Nu ska vi åka hem” och ”Slut för idag, tack för idag” och adjektiv som kallt, blåsigt, mörkt m.m. Inte alldeles enkelt, men ivern att lära sig är stor och kul har vi. 🙂

J bonade golv och dammsög mattor idag, därav ”stöket” i kyrkan.

På söndag är det julmarknad i Mullhyttan och då ska jag jobba i kyrkan. Vi har servering då: man kan köpa sig kaffe, julsmörgås och pepparkaka. Klockan 16 är det Lucia i kyrkan. Mysigt!

Nu är det äntligen kväller och jag är så sticksugen, så sticksugen. Just nu fungerar inte högerarmen men jag har tagit medicin och kör med TENS, så förhoppningsvis kan julklappsverkstan ha öppet en stund ikväll med. 🙂

Sängen är äntligen på plats ordentligt, med två 90-madrasser och allt. Jag är supernöjd. Gott om plats (åt djuren…haha) och högre än om man bara har madrasser på ben = lättare att ta sig ur när man har ont.

Annonser

Magisk början, magiskt slut

Min onsdag började magiskt när skyggisen Michelin kom och lade sig alldeles nära intill och sen låg där en halvtimme och sov gott.

På eftermiddagen var jag på grillfest en stund, tillsammans med härliga människor från Fjugesta, Syrien, Kongo, Eritrea och alla möjliga ställen på jorden. God mat och härlig, glad stämning!

Efter det blev det vidare till Mullhyttan för ”Musik i sommarkväll” i kyrkan. Önskepsalmer med vår kantor Gunnar. Hur mysigt som helst; alla fick önska en psalm var (jag önskade Oändlig nåd, d.v.s. Amazing Grace på svenska) och så sjöng vi dem tillsammans, med Gunnar på piano. Jag sjunger verkligen oändligt mycket hellre än ens i närheten av bra, och psalmer är väl inte direkt min sorts musik, men roligt är det. 🙂 (Fast ganska många toner är jag alldeles tyst, när det är uppe och nosar på de översta notraderna…). Gunnar är dessutom fantastiskt kunnig och kan berätta om psalmskaparna och bakgrunderna till många av psalmernas tillkomst m.m.

När det var slut i kyrkan, vid 20:30 ungefär, åkte jag och tog mig ett kvällsdopp och det, det var det allra bästa på hela dagen, det.

Varmt var det inte, varken i luften eller i vattnet, men åh det var underbart ändå! Det var jag, naturen, sjön, dimman, lugnet, tystnaden.

U n d e r b a r t.

Magiskt!

Dopp nummer 49.

Präst- och diakonvigning i Strängnäs

Igår var jag på präst- och diakonvigningsmässa i Strängnäs domkyrka. Agneta vigdes till diakon (Agneta är dotter till Annette, diakonen jag arbetar tillsammans med) och det var såå fint och såå högtidligt (ja tårarna rann allt ibland) och jag är så glad att jag fick uppleva det. Det var också första gången jag hörde vår biskop, Johan Dalman, tala och ja, honom tycker jag om. Intressant, mänsklig, glad och rolig. 🙂

(Kolla in hans Instagram-konto! 🙂 biskopdalman )

Jag hann inte ta så många bilder (och riktiga kameran glömde jag hemma, suck) för före och efter mässan/vigningen ordnade jag med kalaset åt Agneta, men en och annan så där i förbifarten blev det i alla fall.

En mycket, mycket fin dag!

Ännu en fantastisk dag på jobbet

Igår var det dags för församlingsresan för daglediga. Vi vaknade till regntunga skyar…

Jag var på jobbet tidigt och fixade kaffe/te och mackor till alla.

Mot Pershyttan och Nora!

I Pershyttan stannade vi och intog vår matsäck. Vi hade tur och det var uppehåll just då. Vacker grönska och ljuvliga efter regnet-dofter – och förstås den fantastiska miljön – gjorde det till en jättemysig fikastund.

Vi fortsatte till Nora och där blev det ett par timmars fri tid där var och en fick göra det man helst ville. Annette och jag besökte ett par loppisar och Nora Diversehandel och tog en fika på Café Da Capo.

Halv två samlades vi i Nora kyrka och så fick vi en guidning. Mycket intressant! Nora kyrka är inte riktigt min favoritsort men visst är den pampig.

”Från vilket väderstreck man än närmar sig Nora domineras blickfånget av kyrkan med sitt massiva, 55 m höga torn. Den befintliga kyrkobyggnaden är säkerligen den tredje på samma plats. Den tidigare 1500-talskyrkan revs 1878 varefter den nuvarande uppfördes och invigdes 1880. Kyrkobyggnaden är en representant för den romanska byggnadsstil , som kallas basilika, d v s kungasal.”
Källa: Svenska kyrkan.

”Murmålningarna på östväggen ovanför kyrkans sidoläktare är utförda 1935 av konstnärinnan Ragnhild Nordensten från Nora.
Ovanför norra läktaren är motivet Jesus välsignar barnen och på södra sidan Jesus på salighetens berg.
Kyrkans takmålningar är uförda av Einar Forseth. I takpartiet närmast koret har vi de fyra evangelisterna med sina symboler. Ovanför högaltaret ser vi den himmelska nattvardssalen med nattvardssymboler.”
Källa: Svenska kyrkan.

Efter besöket i kyrkan for vi vidare till Rosengården, där vi skulle äta.

Såå fint dukat, jättegod mat och trevlig service. Vi hade en mycket trevlig måltid och alla var nöjda!

Kaffe och tårta till efterrätt och sedan avslutade vi turen med lite shopping i Rosengårdens fina butik innan vi klev på bussen för hemfärd. Vi var nog alla ganska trötta vid det laget men glada och nöjda. En jättehärlig dag, och jag har verkligen världens roligaste jobb!

Och i morse fick jag detta från Annette:

Sånt som värmer själ och hjärta. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Det är en ära och en gåva att få jobba som jag gör.

Det värmer extra mycket efter all skit som varit tidigare, att nu vara på en arbetsplats som Knista församling. Nu vet jag att det var inte mig det var fel på (bl.a. efter att ha träffat flera andra med samma upplevelser). Sådant som kan verka underbart och idylliskt på ytan är inte alltid det, det kan vara precis tvärtom. Kyrkans hus och människorna där däremot, de är precis så bra som de verkar. Äkta in i varje cell.

Majkväll vid Hidinge gamla kyrka

För ett par veckor sedan var jag på kvällsgudstjänst i lilla Hidinge gamla kyrka. Den är pytteliten och den är sååå fin! Stora pampiga kyrkor och katedraler är vackra dom också, men för mig är det det lilla och enkla som är allra finast.

Utsikten från kyrkbacken. Detta var innan allt hade slagit ut fullt ut, så grönskan var fortfarande så där tunn och skir och kvällssolen var fantastisk!

Knista kyrka

Planen var att Qvick och jag skulle dra till skogs idag också och vara ute hela dagen och bara vara fria och njuta. Nu blåser det så hårt att vi avvaktar lite. Jag är inte jättesugen på att få ett träd i skallen och enligt SMHI kommer det blåsa 8 m/s så nja…

Så istället för skogsbilder, i alla fall just nu, tänkte jag visa lite av vackra, vackra Knista kyrka där jag var på högmässa på påskdagen. Taket är helt fantastiskt!

”På en liten höjd i ett småbrutet jordbrukslandskap ligger en av Örebro läns intressantaste kyrkor. Den byggdes under 1100-talet när kristendomen fortfarande var ny i landet. Kyrkorummet domineras av de välbevarade väggmålningarna från 1600-talet. Intill kyrkan ligger ett gravfält från järnåldern. Traditionen att begrava sina död på platsen fanns alltså redan på hednisk tid.

Knista kyrka är den äldsta daterade kyrkan i Närke. Prover från trävirke i kyrkan tyder på att långhuset var uppfört redan år 1123. Kanske var det en storman i trakten som byggde kyrkan som sin gårdskyrka? I tornet finns resterna efter ett kapell på andra våningen, troligen avsett för byggherren och hans familj. Rester efter tornkapell finns bara i två andra kyrkor i länet; Gräve och Edsberg.”
Källa: Länsstyrelsen

Läs mer

Högmässa och julknytis

Vad det är vackert när den blåsvarta decembernatten sakta går över i ljusblårosa decembermorgon!

Klockan 6 imorse stod jag och skalade potatis till 11 personer. 😀 Jag kunde ändå inte somna om, så lika bra att kliva upp och göra nytta. Anledningen till potatisskalandet var att det på eftermiddagen skulle bli julknytis här hos mig, tillsammans med ett härligt gäng nya bekantskaper.

Strax före halv 10 sken solen och jag var redo att åka till

Hidinge gamla kyrka, där det var högmässa klockan 10.
Morgonsolen lyste så fantastiskt vackert på kyrkan idag!

Den här dörren tycker jag är alldeles fantastisk! Så otroligt vacker, och tänk att den fortfarande finns kvar – den är från medeltiden. Av Stefan, prästen som höll dagens gudstjänst, fick jag veta:

Det finns symbolspråk på denna dörr med: längst ner på dörren kan man se ormen på rygg medan rättfärdighetens sol stiger upp på själva dörren!

”Hidinge gamla kyrka är en av Närkes minsta kyrkor och har mycket kvar av sin medeltida karaktär. Kyrkan byggdes någon gång under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Koret var från början smalare men har senare breddats. I slutet av 1600-talet tillfogades ett timrat torn i väster, vilket senare rivits. Fönstren har förstorats i ett par omgångar, senast år 1820.”
Källa: Länsstyrelsen

I taket. Fint! Jag blev sticksugen av färgkombinationen och av figurerna. 🙂

”Sedan Hidinge nya kyrka stod klar 1869 lämnades den gamla kyrka åt sitt öde och inventarierna auktionerades ut. Först under 1920-och 1930-talen renoverades kyrkan och återinvigdes som gudstjänstlokal. En del av den ursprungliga inredningen har kunnat föras tillbaka. Bänkinredningen är från 1930-talet efter förebild från en bevarad dörr från de ursprungliga bänkraderna. Den bevarade ursprungliga dörren sitter idag i kyrkvärdsbänken till höger i koret.

Kyrkan är en så kallas salkyrka med rektangulär plan, murad i sten. Ytterväggarna är tunt vitslammade och det branta taket är täckt med spån. De invändiga valvmålningarna är troligen från 1500-1600-talen. Kyrkans sydportal har kvar sin medeltida prägel, de för den romanska arkitekturstilen typiska små muröppningarna och runda bågar. Den järnbeslagna dörren är troligen från åren kring 1200.”
Källa: Länsstyrelsen

Det var en jättefin gudstjänst, som avslutades med Gå Sion, din Konung att möta. Den tycker jag är så fin, och rolig att sjunga. 🙂

Efter gudstjänsten åkte Annette (diakon och min ”chef”) och jag direkt till församlingshemmet, för där var det kyrkvärdsträff med julgröt och skinksmörgås och det var vi som ansvarade för det ätbara. Jättetrevligt även det!

Ja, sen hastade jag vidare hem igen vid halv 1, för vid 1-tiden skulle knytisgästerna komma.  11 stycken blev vi, plus två hundar.
Ett julbord dukade vi upp, med så mycket mat att det hade räckt till tre gånger så många tror jag… Skinka, Jansson (egentligen skulle jag vara fullkomligt nöjd med bara Jansson, såå gott är det), köttbullar, sill, saffransmarinerade kikärtor, ägghalvor, julkorv, potatis, prinskorv, bröd, ost m.m. Och efteråt, kaffe med ett nästan lika dignande fikabrödsbord. Jisses! 😀

Det blev några väldigt roliga, trevliga och mysiga timmar. Prat om vitt skilda ämnen, och mycket skratt. Ett störtskönt gäng med människor i vars sällskap alla kan vara precis som de är.

Först när alla åkt kom jag på att jag inte tagit en enda bild. Nåja.  Det funkade i alla fall fint att duka långbord i vårt lilla vardagsrum. Alla fick plats och alla trivdes. Det dröjer inte länge till vi ses igen, har vi bestämt, och jag ser verkligen fram emot vår nästa träff. Vi ska bl.a. ha liten stickskola då det är ett par stycken som vill lära sig sticka sockor. Kul! 🙂

Efteråt var en viss hund heeelt väck och slocknade bums och där ligger han än, flera timmar senare. 😀

Vilken fenomenalt fin fjärde advent!