Det blev vinter. Och sjukt.

Igår morse vaknade vi upp till ett vinterlandskap, verkligen. De snöade på härsen och tvärsen och blåste och oj, vad vinter det blev på bara några få timmar!

Jag vaknade också med feber, så när jag skjutsat Chrille till jobbet kröp jag ner i sängen igen. Med fint sällskap. 🙂

Ja det här är ungefär vad som görs här nu. Just ingenting.

Stickprojekt uppradade på bordet men de senaste två dagarna har jag stickat sammanlagt 2 varv. Orken finns helt enkelt inte.

Nån gång ska de i alla fall bli presenter, båda sockstickningarna. Såna ”bara-för-att”-presenter.

Den övre randad i två olika färgställningar av Schoppelwolle Crazy Zauberball och den undre i Raggi från Järbo.

Annonser

Det är inte utan att man blir lite trött på sig själv…

Att sticka en tröja med perfekt passform till en människa man inte känner, aldrig träffat och aldrig ens sett en bild på innan – ja det går alldeles utmärkt. Men att sticka en tröja till sig själv utan att den räcker för två Ulrikor? Inte alls lika enkelt, tydligen…

Jag vet inte hur många gånger jag repade Riddari-tröjan och började om, innan jag fick rätt storlek. Det börjar bli ett tema… Att det ska vara så evinnerligt svårt att förstå att man är mindre nu än man var förr?!

Nu får den sova i soffhörnet en stund medan jag funderar på om jag orkar repa och börja om i rätt storlek (gissa om detta börjar låta bekant 😒🙈 ) eller om jag ska repa och börja på nåt helt annat eller om jag ska sticka färdigt och ge bort den?

Ulrika Charlotta, 3 och 46

Någon frågade mig nyligen om bilder på mig som barn. Jag har knappt några. Det finns ett fotoalbum hemma hos min mamma, det är nog allt från hela min barndom. Och min mamma umgås jag inte med längre, så de få bilder som finns har jag ändå inte tillgång till. Jag har dock ett sånt där ”babyalbum” här i min bokhylla. Det är nästan tomt men en handfull bilder finns det och någon enstaka uppgift ifylld.

På bilden här ovan är jag ungefär 3 år. Det är en fin bild, jag var hemskt söt som liten. Men bilden gör mig sorgsen, för den där glädjen som man som utomstående antagligen ser, den är bara på ytan.

Det känns sorgligt på sätt och vis att hon som snart fyller 47 mår oändligt mycket bättre än hon som inte ens fyllt 4. Å andra sidan är jag ju glad att det gått åt det hållet.

Tänk om man kunde besöka sig själv bakåt i tiden och berätta att det blir bra. Det blir faktiskt bra, lilla hjärtat. Bättre än du trodde någonsin var möjligt, då när du var tre år och ytterst medveten om att du bara hade dig själv att lita på.

Murar och stängsel på plats redan då.
De finns kvar men numer finns det en och annan dörr – som ofta faktiskt står öppna på vid gavel.

Ull och mera ull

Minusgrader och (liiiiite) snö. Äntligen!

Och hur skönt är det inte att linda in sig i en massa ullplagg. Bästa värmen!

Jobbat och haft roligt idag. Nu ont, så sitta går inte. Men det går bra att sticka liggandes också, så det så. 🙂

Mycket ull även inomhus. Sockor, väst och sjal.
Och ull på stickorna, förstås.

Glaset är inte tomt, det är det som räknas

Lördagsmorgon. Årets första.
Jag fick sova ända till 7 idag, det är ovanligt så för mig räknas det som sovmorgon. Jag sov dessutom flera timmar i sträck vilket är ännu mer ovanligt. Skönt, för man får en helt annan vila om man sover 5 timmar i sträck än om man vaknar en gång i halvtimmen.

Nu dagens första mugg kaffe, favoritmusik (Triakel) och lite funderingar medan dagsljuset närmar sig.

Jag skriver ofta om hur glad jag är och hur mycket jag älskar livet även om delar av det inte är så lätta. Så är det, det är inget ljug. Jag älskar livet djupt och intensivt. Det finns så otroligt mycket som är bra och fint och faktiskt alldeles fantastiskt! Det betyder inte att jag inte kämpar, det betyder inte att det tänket är något som kommer av sig själv. Jag är inte en maskin, jag är bara en människa. Man kan inte stänga av det negativa och bara uppleva det positiva. Det går inte att stänga av smärtan i kroppen som alltid finns där och det går inte att tänka bort ett tomt kylskåp eller ett tomt bankkonto. Det pågår en daglig kamp som jag inte kommer undan. Jag måste hantera smärtan, hitta vägar att leva med den som inte begränsar min tillvaro för mycket. Jag måste komma på sätt att laga mat av det som finns i skafferiet, hur jag ska trolla ihop en till måltid av just ingenting. Oron finns där hela tiden för det finns inga marginaler. Måste något på bilen lagas så måste den kostnaden tas från den reda låga matbudgeten. Det finns liksom inget konto med extrapengar nånstans, det finns ingen backup.

Men.

Att låta smärtan och oron få vara i fokus, att tänka på dem hela tiden, att låta dem dominera, det hjälper inte. Det hjälper inte ett dugg.
Så vaknar jag en morgon och det känns tungt, för det gör det ju ibland, så listar jag för mig själv sånt som är bra. Allt jag faktiskt har, istället för vad jag inte har. Det funkar. Inte på ett sånt där klämkäckt vis att ”bara man tänker positivt så löser sig allt”, för så säger bara den som inte haft svårigheter på riktigt. Nej, det krävs arbete. Det kräver att man lägger tid och energi på det. Det går och det hjälper, men det är något man får jobba med kontinuerligt.

Det har sina fördelar också. Man blir bra på att ta en dag i taget och att leva här och nu. Uppskatta det man har precis just nu. Att vara glad för att man alls har något i det där omtalade glaset, istället för att fundera på om det är halvfullt eller halvtomt.

Denna januarimorgon är himlen rosa vid horisonten och blå högre upp. Några minusgrader och en första aning av solsken. Det känns som flera månader sedan solen visade sig, vi har haft regn och grått mörker länge nu.

Så bra att det fina vädret kommer just idag, för om en timme ska jag åka på utflykt med fint sällskap och smörgåsar och kaffe. En fornborg ska utforskas och vem vet vad mer man får se. Ny dag, nya vägar, nya upplevelser!

Några bilder från 2017

Januari

q3

Qvick och jag går promenad vid Riseberga klosterruin (något vi gör ofta). Jag stickar på en babykofta till prästen Simons kommande bebis. Går på konstiga möten på konstig konsultfirma som Arbetsförmedlingen skickar mig till. Jobbar ideellt i församlingen all övrig tid.

Februari

q6

Fler promenader vid Riseberga.

c5m6b4fw8aams1z-jpg-large

En kortis får vi äntligen lite riktig vinter. Vackert!

efit12feb8

Jag jobbar fortfarande ideellt i församlingen.

Mars

Jag får anställning i församlingen. Underbart!!

Läs mer

Julbak, julklappar, juldofter, julmusik men ingen julstress

Granen lyser och gör mig så glad. Nu finns där några paket också. Och en Michelin som vilar nöjt i favoritkartongen.

Gick jag i köpcentret idag? Ja.
Städade och tvättade jag idag? Ja.
Bakade jag pepparkakor? Ja.
Bakade jag bullar? Ja.
Har jag svimfärdigont nu? Ja.
Är jag totalt dum i huvudet? Ja.

Men.
Chrille och jag hade väldigt roligt medan vi handlade och tvättkorgen är nästan alldeles tom och nu doftar det uuunderbart här hemma!