Lördag

Vaknar av åskmuller. Kliver upp och drar ur datorsladdar. Ligger sen i sängen och lyssnar på regnet och åskan. Mysigt!

Kaffe och bok till frukost. En morgonpromenad, långsam men lång och frisk.

Stickning och podcast om rollspel. Messenger och sms och mail som studsar hit och dit. Små fina samtal. Teknikens under och avstånd spelar inte längre så stor roll. Det tycker jag om.

Längtar efter en röst som alltid gör mig glad.

Nudelsoppa till lunch, tillsammans med ett par kapitel till i boken.
En stunds vila på soffan. Fågelsång och frisk luft från öppet fönster.

En stunds klickerträning med Qvick. Efteråt kastar jag pinne några gånger. Lycklig hund!

Ny vila på soffan. Sommarmusik, kaffe och ett kapitel i boken.

Måndagsmorgon

Kaffe och stickning vid öppet köksfönster med den här utsikten.

Denna utsikt…så mycket glädje den ger mig. Varje dag, året om. I alla väder.
När smärtan river som värst, som just i detta nu, då sätter jag mig vid köksfönstret och njuter av utsikten.
Det finns en slags styrka i insikten att det fula, svarta, taggiga monstret som bor i min kropp bara finns instängt just där och inte påverkar allt det vackra jag har omkring mig.

Dricker dagens sjätte kopp kaffe och njuter av doften av frisk sommarluft (bor man på en grisgård är det inte alltid den känns…frisk 😉 ) och funderar. Funderar på vad jag ska göra med alla semesterdagar jag plötsligt har, för första gången i livet. Jag ska visserligen fortsätta jobba alla tisdagar hela sommaren (det är då jag har caféöppet) men i övrigt. På en halvtidslön är det ju inte fråga om att ge sig ut på semesterresa som många andra gör, men nånting ska jag väl hitta på i alla fall. Kanske hälsa på vänner jag inte träffat på ett tag? Det vore fint. Kunde jag skulle jag åka upp till Lappland för åh som jag saknar det! Varje dag. Ständigt en längtan tillbaka.

Nåja.

Kopp nummer sju, nu.

Söndagsmorgonstankar

…och man vaknar upp till nyheten om ännu ett terrordåd. Dåden blir i mindre skala nu än när de bombar, men den här typen av terrordåd blir vi nog inte av med. Vem ska kunna stoppa någon från att ta en bil och bara gasa på? Sånt kommer vi ju aldrig att kunna kontrollera. Då är vi inne på att styra människors hjärna och tankar och där är vi inte än och jag hoppas vi aldrig kommer dit heller. Då närmar sig Brave New World med stormsteg och då försvinner också allt som är fint och gott i världen.

Orden tar slut. Händerna vilar overksamma på tangenterna. Vad ska man säga, egentligen?
Hur stoppar man? Vad gör man för att motverka?

Försöker vara en så god människa som möjligt. Jag tror det är där man får börja. Där man själv befinner sig. Förhoppningsvis sprider det sig som ringar på vattnet och gör skillnad för någon, någonstans.

Världen behöver mer ljus, mer kärlek.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

”Den gyllene regeln”. Något att tänka på och leva efter, för alla.

Livstecken

Denna stackars blogg…den får verkligen inte mycket omsorg av mig.
Jag har massor jag vill skriva om, bilder jag vill visa – men orken…den ligger i ett hörn och kvider i fosterställning.

Jag älskar mitt jobb, jag älskar att jobba – men priset är högt. Skyhögt.
Jag jobbar bara 20 timmar i veckan så i teorin har jag ju eoner av fritid, men jag gör långt mindre på min lediga tid nu än jag gjorde som sjukskriven. Jag jobbar 50% men smärtan har ökat med 100%. Inga vackra siffror, inte roliga alls, men så är det. Det värsta är nog att jag antingen har jätteont eller är jättetrött. Det vore väl bättre med båda på en gång så hade man klarat undan det i en stöt liksom…korta ner tiden som inte kan användas till så värst mycket. 😉

Kylskåpspoesi på jobbet. 😀

Och jag verkligen älskar att jobba just i Knista församling! Fantastiska arbetskamrater, väldigt varierande arbetsuppgifter och känslan – nej vissheten – att man gör skillnad i människor liv.

Så här års är det i alla fall lite lättare att tycka att det är ok med smärta och trötthet; när det är ljuvlig sommar och man kan sitta ute i flera timmar och njuta av ljus och dofter och väder och att vi bor på en så vacker plats att man inte behöver åka bort för att njuta.

Det blir bara inte så mycket kvar till att uppdatera bloggen, när man hela tiden har så begränsat med energi. Man får välja noga vad man ska lägga den på och att vara utomhus och njuta går först. Alltid. För samtidigt som det är vansinnigt jobbigt ibland så är livet ändå alldeles fantastiskt!

Jag är tacksam varje morgon jag vaknar och får ännu en dag i världen.

När man nästan går under

Den här dagen är som två helt olika, fast samtidigt.
Som två lager lagda ovanpå varandra.

Å ena sidan så förfärligt stark smärta. Ovanligt mycket. Så där så jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv. Man vill klösa sig ur sin egen kropp, springa, fly – men det går ju inte.

Å andra sidan så mycket glädje!
Det har varit en UNDERBAR sommardag här. Varmt och skönt och med så många härliga ljud och dofter att jag stundvis tror jag ska svimma av salighet. 🙂 Och som om inte det vore nog: telefonsamtal som är intressanta och roliga och får mig att skratta högt trots den höga smärtnivån.

Åh vad jag önskar man kunde fotografera dofter!

Orken och energin är på minus idag, men när vädret är så ljuvligt gör det inte så mycket. Jag njuter så av att bara sitta på vår ”veranda” då. Qvick och jag har tillbringat hela dagen och det mesta av kvällen där ute.

När vi känt oss trötta har vi sovit en stund där ute i sommaren.

För första gången på länge läser jag. Idag har det varit extra bra, för det tar tankarna bort från allt ont. Jag fick två böcker i födelsedagspresent, ”Nattens cirkus” av Erin Morgenstern som jag fick av Sanna och ”Gick obemärkt förbi” av Ingrid Hedström som jag fick av Elisabet. Jag började med ”Nattens cirkus”. Wow, vilken bok! Den hade mig fast på första sidan. Finurlig, intressant, annorlunda och framför allt är man nyfiken hela tiden och vill veta mer.

Och sommarkvällen är om möjligt ännu ljuvligare än sommardagen och varm och doftande och mjuk som sammet. Glädjen vinner, faktiskt, över smärtan.

Glädje. Längtan. Reslust.
Hägg. Koltrast. Humlesurr.
Liv. Levande!

Och istället för att nästan gå under av smärtan vänds det till att jag nästan går under av salighet. 🙂

Läget

Trött
Ont
Trött
Ont
Fnissig
Trött
Glad
Förvirrad
Ont
Inspirerad
Stressad
Ont
Trött
Ont
Fundersam
Ont
Sommarglädje
Häggdoft
Grillrök
Ont
Trött
Nyfiken
Tacksam
Trött
Nya möten
Fina människor
Förståelse
Igenkänning
Prat
Glädje
Sommarkväll
Musik
Trött
Ont
Längtan
Bra nyheter
Trött
Liljekonvaljlängtan
Ont