Tarstaborg

Skit, konst på hög och nr 26

Jag säger det ofta men det tål att sägas igen: jag har så otroligt fina vänner i mitt liv och jag är så oerhört glad och tacksam för att det är så!

När jag vaknade igår och öppnade dörren ner till källaren, för jag hade tänkt köra en massa grejer till tippen, mötte mig en lukt och en syn man INTE vill möta där: avlopp. Läckt över hela källargolvet.

Känslan då alltså…
Jag är så trött och så sliten och så stressad ändå liksom.

Nå. Jag ringde bonden som är min hyresvärd och han kom direkt och han var verkligen toppen. Han fixade med allting, allt jag behövde göra var att hjälpa killen med slamsugarbilen att spola och hälla vatten och lite sånt, så de kunde försöka klura ut hur rören går o.s.v. Resten fixade bonden. Nu är sakerna som blev förstörda (som ju ändå skulle till tippen så det gjorde ju inget) bortförda och källaren skurad och skrubbad och så även hallen här (enda nedgången till källaren är här inifrån lägenheten) och jag är otroligt tacksam för det.

Själv blev jag räddad, ”kidnappad” iväg på utflykt, bad och middag av underbara A och fick en jättehärlig eftermiddag och kväll. ❤

Trots att jag bor så nära har jag aldrig varit på Kvarnstorpshögen förut. Det var mäktigt med den utsikten i 360 grader! Konsten var också rolig att se. Rekommenderar ett besök om du är i närheten. Här kan du läsa mer.

Vi hamnade sedan i Svennevad och det blev ett dopp i Sottern. Dopp nummer 26 denna sommar. 🙂

Dagen som började med skit, kaos och panik blev jättejättefin tack vare A. Så, så tacksam!

Nu hemma igen och funderar på…var jag ska bada idag. 😀

Bad nr 17 och Rynningeviken

Ledig dag. Tuff start och vrångt humör. Vad gör man då? Man åker och badar förstås! 😉

Bad nummer 17 denna sommar och idag utmanade jag mig själv lite till – genom att blöta ner huvudet också. Jo, för den som inte lider av sån skräck för vatten som jag låter det förstås som en urfånig grej, men det är ett stort steg.

Det blåste ordentligt idag men vattnet var lika varmt och jag hade hela platsen för mig själv och fick en fin stund i lugn och ro.

Jag tog med kaffe, äggmacka och en bit ”brunost” och åt frukost där på stranden medan jag torkade efter badet. Härligt!!

När jag skulle fara hemåt frågade A om jag ville ta en fika och det ville jag ju, så det blev bara hem och byta om och så iväg igen, nu till stan. Vi for till Rynningeviken och tog en fika på Naturens Hus och sedan en promenad i fantastiskt vackra omgivningar. Mitt första besök där faktiskt, men absolut inte sista. Åh så fint!!

 

Kringelikroktur. Och hemlängtan.

Chrille ska vara hus- och djurvakt i Striberg några dagar och jag skjutsade upp honom idag. Vi åt lunch ihop och jag gosade med Max och Pirelli sen gav vi oss av hemåt igen, Qvick och jag.

Att bara åka raka vägen hem är ju tråkigt så först for vi åt fel håll, norrut. Längesen jag gick en runda i Klacka-Lerbegs gruvpark så det ville jag göra idag.

Det är så vackert!
Och varje gång jag korsar landskapsgränsen och far norrut in i mina gamla tassemarker grips jag av en sån otrolig hemlängtan. Närke är också vackert, speciellt här i Lekeberg vid kilsbergskanten där jag bor, men…det är inte Bergslagen.

Nästa stopp blev Pershyttan. Så här års är det otroligt vackert där och miljön är mysig att promenera omkring i.

På en äng var det alldeles fullt av aklejor! Ljuvligt!
Min absoluta favoritblomma.

Vid Ramsjön satt vi länge och filosoferade.

Sen gjorde vi en avstickare upp till Rusakulan. Där blåste det så hårt idag att det var knepigt att stå rak, men ååh, utsikten gör mig lika glad varje gång!

En liten kort promenad längs Bergslagsleden gick vi också.

Och nu…en stunds vila på uteplatsen. Trött men lycklig i själen!

Ännu en fantastisk dag på jobbet

Igår var det dags för församlingsresan för daglediga. Vi vaknade till regntunga skyar…

Jag var på jobbet tidigt och fixade kaffe/te och mackor till alla.

Mot Pershyttan och Nora!

I Pershyttan stannade vi och intog vår matsäck. Vi hade tur och det var uppehåll just då. Vacker grönska och ljuvliga efter regnet-dofter – och förstås den fantastiska miljön – gjorde det till en jättemysig fikastund.

Vi fortsatte till Nora och där blev det ett par timmars fri tid där var och en fick göra det man helst ville. Annette och jag besökte ett par loppisar och Nora Diversehandel och tog en fika på Café Da Capo.

Halv två samlades vi i Nora kyrka och så fick vi en guidning. Mycket intressant! Nora kyrka är inte riktigt min favoritsort men visst är den pampig.

”Från vilket väderstreck man än närmar sig Nora domineras blickfånget av kyrkan med sitt massiva, 55 m höga torn. Den befintliga kyrkobyggnaden är säkerligen den tredje på samma plats. Den tidigare 1500-talskyrkan revs 1878 varefter den nuvarande uppfördes och invigdes 1880. Kyrkobyggnaden är en representant för den romanska byggnadsstil , som kallas basilika, d v s kungasal.”
Källa: Svenska kyrkan.

”Murmålningarna på östväggen ovanför kyrkans sidoläktare är utförda 1935 av konstnärinnan Ragnhild Nordensten från Nora.
Ovanför norra läktaren är motivet Jesus välsignar barnen och på södra sidan Jesus på salighetens berg.
Kyrkans takmålningar är uförda av Einar Forseth. I takpartiet närmast koret har vi de fyra evangelisterna med sina symboler. Ovanför högaltaret ser vi den himmelska nattvardssalen med nattvardssymboler.”
Källa: Svenska kyrkan.

Efter besöket i kyrkan for vi vidare till Rosengården, där vi skulle äta.

Såå fint dukat, jättegod mat och trevlig service. Vi hade en mycket trevlig måltid och alla var nöjda!

Kaffe och tårta till efterrätt och sedan avslutade vi turen med lite shopping i Rosengårdens fina butik innan vi klev på bussen för hemfärd. Vi var nog alla ganska trötta vid det laget men glada och nöjda. En jättehärlig dag, och jag har verkligen världens roligaste jobb!

Och i morse fick jag detta från Annette:

Sånt som värmer själ och hjärta. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Det är en ära och en gåva att få jobba som jag gör.

Det värmer extra mycket efter all skit som varit tidigare, att nu vara på en arbetsplats som Knista församling. Nu vet jag att det var inte mig det var fel på (bl.a. efter att ha träffat flera andra med samma upplevelser). Sådant som kan verka underbart och idylliskt på ytan är inte alltid det, det kan vara precis tvärtom. Kyrkans hus och människorna där däremot, de är precis så bra som de verkar. Äkta in i varje cell.

Rademachersmedjorna

Förra veckan var jag och diakonen på utflykt till Eskilstuna med ett gäng kyrkliga damer. Vi besökte flera ställen (bl.a. ReTuna Återbruksgalleria, rekommenderas!) men finast var Rademachersmedjorna.

Utställningen om olika livsöden, med oändligt vackra fotografier av Elisabeth Ohlson Wallin, var nog det bästa. Åk dit och se den om du har möjlighet! Den ljuvligt vackra miljön får du ju på köpet. 🙂

1:a maj på Borgaresjö skansar

1:a maj bjöd på fantastiskt väder; inte bara soligt utan varmt också. Jag packade matsäck och så gav vi oss ut, Qvick och jag. Dagens mål var Borgaresjö skansar, som verkligen är en favoritplats.

Upp, upp, upp går man.
Har man knakig kropp och kass kondis, som jag, är man rätt mör när man är uppe men det är verkligen värt det.

”Borgaresjö skansar är en av länets fornborgar och ligger strategiskt placerad längst ut på kanten av Kilsbergen.

I Kilsbergen ligger fornborgarna på rad. Vid Borgaresjö skansar stupar berget brant ner på flera sidor. Branterna gav borgen naturligt skydd. På övriga sidor omges borgen av en kraftig 110 meter lång stenvall. Vallen är det som finns kvar av en stenmur. På flera ställen är muren så pass väl bevarad att man kan se att den varit kallmurad. Det innebär att stenarna ligger på varandra utan murbruk. 350 meter åt nordost ligger ytterligare en fornborg och man kan se mellan fornborgarna.”
Källa: Länsstyrelsen

”Fornborgar har byggts under en lång tid från bronsålderns slut och under hela järnåldern 1000 f.Kr – 1050 e.Kr. Det finns flera teorier om varför fornborgarna byggdes. Där kunde människorna i området söka skydd mot fiender i oroliga tider. Andra teorier är att fornborgar använts för att bevaka ett område eller varit symboler för makt. Fornborgar kan också ha varit heliga platser där man utövade kult. I Örebro län finns det 35 fornborgar. I hela Sverige finns omkring 1000 fornborgar.”
Källa: Länsstyrelsen

Att sitta här är så underbart så det finns knappt ord för det. Utsikten, tystnaden, friden…

Det var så varmt igår att jag satt i bara linne. Ljuvligt!
Åt lunch där uppe, drack kaffe och virkade.
Satt och bara njöt. Länge.

Nedåt igen… Även på nervägen har man fantastiskt utsikt att njuta av.

Tänk att jag lever, får leva, får uppleva detta.

Trehörna hembygdsgård och kyrka

horn1

Trehörna hembygdsgård.

”Huset är från 1700-talet och var tidigare ett trumslagarboställe, det vill säga ett slags soldattorp. Byggnaden har flyttats hit från Fivlefall och används numera som församlingshem.”
Källa: Trehörna byalag.

horn2

horn3

horn4

horn5

horn6

horn8

horn9

horn7

horn10

”En liten röd spånklädd kyrka uppfördes första gången 1647. Den lilla kyrkan blev dock för liten, varför det beslöts på sockenstämman 1858 att kyrkan skulle byggas till. 1862 stod den nya träkyrkan färdig. I Trehörna hade man inte råd med en stenkyrka, utan byggde träkyrkan med stenkyrkan som förebild.

Det nya templet godkändes bara som provisorium och invigdes som kyrka först vid 100-årsjubiléet 1962.
I kyrkans gravkammare vilar flera av Trehörna säteris ägare. Även församlingens grundare, överste Axel Ribbings hustru med barn. Paret Ribbing bekostade den första 1600-talkyrkan och skänkte många av inventarierna. På nattvardskalken finns det Ribbingska och Sperlingska vapnen.
Bland inventarierna finns ett krucifix från 1200-talets Frankrike. Dopfunten av trä är tillverkad av Bernhard Fäldt, Tranås.
En dörr med målad dekoration är troligen en rest från 1600-talets altartavla.”
Källa: Visit Östergötland.

horn11

horn12