Glädje och sorg och allt huller om buller

Jag älskar mitt jobb! ÄLSKAR det!!
Det är sådana underbara möten med människor, hela tiden!

Idag fika (jag hade caféöppet) med en människa som jag redan nu efter vårt andra möte bara, tycker så ofantligt mycket om. Som känns som en vän, inte bara någon jag möter i min jobbroll (de mötena är verkligen inte ”bara” de heller, men ni förstår hur jag menar). Hur fint är inte det. 🙂

Prat om glada, lättsamma ämnen och prat om svåra saker och prat om allt däremellan och det medan vi fikade och virkade respektive stickade medan regnet smattrade mot rutorna.

Och ett hus fullt av fina arbetskamrater. Engagerade, starka, varma, glada. Så mycket värme och omtanke och så mycket glädje. Och bus och tokerier. 🙂  Alldeles underbart är det!

Tyvärr har nu en av de allra finaste slutat för att arbeta i en annan församling och det känns verkligen oerhört tråkigt, det kommer att bli otroligt tomt utan Simon. Han är en av de godaste människor jag mött, och den allra finaste prästen. Tack och lov ska han inte jobba längre bort än i stan, så jag får gå i kyrkan där framöver helt enkelt. 🙂 Jag är inte en jätteflitig kyrkobesökare, men Simons gudstjänster tycker jag mycket om.

Igår förmiddag var det högmässa i Hidinge nya kyrka, alldeles nära här där jag bor, och då avskedspredikade Simon och vi hade avtackning och tal och tårtor och ja, verkligen en fin förmiddag. Men huuuu så sorgligt också. Jag hade behövt en hel toarulle med mig, som tårarna rann. (Usch jag får en klump i halsen bara av att skriva om det.)

Och just som jag tyckte att nu har jag lugnat mig, ja då skulle vi sjunga sista psalmen och då…då öppnades tårforsandet igen för:

Texten… Åh! Jag hade aldrig hört denna psalm (nr 730) förut och texten är sååå fin, och den passade verkligen såå fint igår.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla, hålla dig i sin famn.

Ja ni förstår ju…. Tårarna rann och rann, inte bara på mig.
(Och nu rinner dom igen.)

SOM jag kommer att sakna Simon!

Jag kommer t.ex. att sakna att höra den här rätt som det är, när han går förbi en. 😀  Ja det är bara en liten sak bland allt jag kommer att sakna, men den är så typisk för Simon. 🙂

Han är full i bus, den människan. 🙂

Men som sagt, sån himla tur att han inte förflyttar sig mer än ett par mil bort!

Ikväll blir det så lite aktivitet som möjligt. Fixa enkel middag åt mig och Chrille, sticka och ja, bara ta det lugnt. Det är mycket på jobbet den här veckan så övrig tid får bli riktigt lugn. ”Lugnt och stilla” är, tillsammans med ”Tålamod”, min allra sämsta gren, men jag övar på det.

Nöjd, också, med att jag lyckats ”bråka” med min läkare så att han kanske, kaaanske förstått liiiiiite nånstans i sitt inre, att jag faktiskt är tvungen att ha smärtlindring. Först skulle jag inte få mer utskrivet innan vi haft ett möte igen, men han har lång väntelista och det dröjer ett bra tag innan jag kan få komma dit. Utan någon form av smärtlindring kan jag inte jobba och jag sa att då får ni helt enkelt ersätta mig för sjukdagar, haha. Jag fick förnyat recept. 😉  Nå, det beror nog mer på att jag ”bråkat” och skickat en massa information om EDS och en beskrivning av en helt vanlig dag i min tillvaro: alla rörelser och sysslor som gör ont.  Det verkar som om poletten trillat ner i alla fall en liten bit. Men nog är det väl själva f-n att man ska behöva bråka om allt hela tiden, vård och hjälp man faktiskt har rätt till.

Glad över den vackra hösten är jag också. Och över att bo just här. Utsikten tröttnar jag aldrig på, det är fint i alla väder, alla dagar på året.

(Fast jag längtar lite norrut, det gör jag.)

Annonser

Upp och ner och upp

Jobbdag. Kakbak på schemat. Havreflarn i massor blev det för de är väldigt populära på våra aktiviteter med fika. Jag använder det här receptet och kakorna blir supergoda!

Efter jobbet var kroppen alldeles galen. Smärta överallt och handleder som inte vill vara med alls. 4 timmars vila krävdes det den här gången, innan jag hade energi till något mer än att bara sitta still.

Fint sällskap hade jag förstås, som alltid. 🙂

Framåt kvällen blev det en tur till sjön tillsammans med vännen L. En UNDERBAR kväll, solig och varm. För en gångs skull var det bara vi där, och det var så lugnt och skönt.

Länge låg vi och bara njöt av lugnet, solvärmen och vågskvalpet.

Bad blev det också, förstås. Lite svalare i vattnet än sist, men skönt ändå. Jag var i länge, säkert en halvtimme. Simmade igen, heja mig! 200 meter ungefär.

Dopp nummer 50.

Vad det gör gott, all tid utomhus! Sol, bad, skog.
Det är en stor hjälp för att hantera den ständigt närvarande smärtan.

På väg hem knäppte jag ett par bilder från bilen. Suddiga av farten, men åh det var så vackert! Augustikvällar är speciella.

Av vännen L fick jag en massa underbara grönsaker från hans växthus och en del av dem blev ikväll till ratatouille. Jag använde det här receptet och åh så gott det blev!

Åter på jobbet. Samt 47 och 48!

Första arbetsdagen efter mitt livs första semester. Kändes helt ok innan och när jag kom till jobbet kändes det bara fint. Världens finaste arbetskamrater gör att det blir så. Dessutom var det bakning på schemat och det är min favoritsyssla.

Frysen är tom, det är dags att fylla den inför kommande aktiviteter. Två mjuka citronkakor blev det idag.

Kära lilla Fjugesta. En liten håla men en trevlig liten håla.

På väg hem knäppte jag några bilder. Det är så otroligt fint här!

Ja, detta är något jag aldrig trodde jag skulle se: en bild på mig ätandes majs. 😀

När jag hade ätit for jag över till vännen L, som bor så här ljuvligt. Avskilt och så ljuvligt tyst!

Vi åkte till sjön. En underbar kväll. Ljummen, ljummen sammetsluft!

Dopp nummer 47!
Varmt i vattnet med, verkligen såå skönt.

Det blev ett dopp till innan vi åkte hem, så nu är jag uppe i 48.
Idag simmade jag. Simmade! Och inte bara det: jag simmade utåt. D.v.s. bort från stranden. Ja det låter nog fånigt, allt detta, för den som inte lider av vattenskräck, men för mig är det alldeles enormt.

Jag konstaterade också att jag är inte så dålig på att simma som jag trodde – man ska bara andas ibland och inte hålla andan, så orkar man liksom lite längre…

Underbara dagar i Östergötland!

Det blev fredag och jag kände mig lite less och inte så lite rastlös. Så, jag slängde ihop lite kläder, stickningar och sånt och drog iväg söderut.

Hamnade i denna fåtölj i Boxholm, hos bästisen Bengt. 🙂 ❤

Jag inledde mitt besök i Östergötland med ett kvällsdopp i ån.

Lite läbbigt att gå i via stege och inte vada ut som jag brukar, men det gick det också. Bengt assisterade med äckliga-växter-plockning. 😀

En fantastiskt fin kväll var det och vi satt där på bryggan ett tag och bara njöt.

Stickning har det inte blivit mycket av på sistone då mina armar gör så infernaliskt ont mest hela tiden, men då och då orkar jag några varv. Med på resan kom ett par olika sockstickningar, dessa hann jag färdigt med.

Sommar, sol, värme, semester, fint sällskap. Då mår man bättre än vanligt.
Något att verkligen vara tacksam för.

Vi for hit och vi for dit. Det blev t.ex. en fika vid hembygdsgården i Tranås. Där är det fint!

Att umgås med någon som vet precis hur det är att leva med smärta 24-7, det är väldigt skönt. Man behöver liksom inte förklara hur orken plötsligt bara inte finns och hur ont det gör.

Åh så mycket fint vi sett de här dagarna!
Vädret har varit helt fantastiskt: soligt och varmt, och Östergötland är verkligen ett såå vackert landskap.

Många bad har det blivit, på ett par olika ställen.
Nu är jag uppe i 32 dopp denna sommar, i 6 sjöar, 1 å och 1 hav.

Jag har också träffat nya bekantskaper. Suttit i solen i ljuvliga paradis och fikat och pratat och varit alldeles lycklig över att det finns andra som jag.

Igenkänning, förståelse, glädje.

Vackert så man blir alldeles salig!

Och getter och höns och får och alldeles omåttligt söta hundar. 🙂

Fina kvällar, härliga bad.

Underbara, underbara dagar har det varit.
Jag spar dem i själen, alla dessa guldkorn.

Ännu är det lite semester kvar och jag ska verkligen njuta av den. Det finns fler fina utflykter på lut.

Skit, konst på hög och nr 26

Jag säger det ofta men det tål att sägas igen: jag har så otroligt fina vänner i mitt liv och jag är så oerhört glad och tacksam för att det är så!

När jag vaknade igår och öppnade dörren ner till källaren, för jag hade tänkt köra en massa grejer till tippen, mötte mig en lukt och en syn man INTE vill möta där: avlopp. Läckt över hela källargolvet.

Känslan då alltså…
Jag är så trött och så sliten och så stressad ändå liksom.

Nå. Jag ringde bonden som är min hyresvärd och han kom direkt och han var verkligen toppen. Han fixade med allting, allt jag behövde göra var att hjälpa killen med slamsugarbilen att spola och hälla vatten och lite sånt, så de kunde försöka klura ut hur rören går o.s.v. Resten fixade bonden. Nu är sakerna som blev förstörda (som ju ändå skulle till tippen så det gjorde ju inget) bortförda och källaren skurad och skrubbad och så även hallen här (enda nedgången till källaren är här inifrån lägenheten) och jag är otroligt tacksam för det.

Själv blev jag räddad, ”kidnappad” iväg på utflykt, bad och middag av underbara A och fick en jättehärlig eftermiddag och kväll. ❤

Trots att jag bor så nära har jag aldrig varit på Kvarnstorpshögen förut. Det var mäktigt med den utsikten i 360 grader! Konsten var också rolig att se. Rekommenderar ett besök om du är i närheten. Här kan du läsa mer.

Vi hamnade sedan i Svennevad och det blev ett dopp i Sottern. Dopp nummer 26 denna sommar. 🙂

Dagen som började med skit, kaos och panik blev jättejättefin tack vare A. Så, så tacksam!

Nu hemma igen och funderar på…var jag ska bada idag. 😀

Huller om buller

Sommaren är så härlig, så härlig. Jag njuter och för det mesta känns livet bra. Stundvis dippar det p.g.a. smärta men jo då, för det mesta är det bra.

Igår var L och jag ute och for här i skogarna. Härligt väder och vackra, vackra vyer! Närkeslätten är jag inte jätteförtjust i, men åt kilsbergskanten till, ja där är det svindelvackert och där känner jag mig mer hemma. Skog, ni vet.

Doften av solvarm tallskog…

Det blev ett bad också, på vår skogstur.

Ja sen for jag hemåt igen på små grusvägar omgiven av skog. En sån här vy kan göra mig alldeles svindelglad! Här trivs jag.

Kvällen blev oväntat trevlig, för Micke kom förbi igen på sin väg norrut/hemåt efter en semestertur söderut sedan han for härifrån i tisdags morse. Vi grillade och surrade till ganska sent.

Denna dag inleddes med ett litet besök vid hembygdsgården och kvarndammen i Mullhyttan. Det är så fint där!

Tälten står inte där i vanliga fall men i helgen är det marknad i Mullhyttan, bl.a. här.

Ja sen tyckte jag absolut att vi skulle ta oss ett morgondopp också. 🙂 Micke var tveksam, men väl i tyckte han precis som jag att det var helt underbart.  Vi åt frukost där vid sjön också. En härlig start på dagen!

När jag vinkat av Micke for jag in och jobbade några timmar. Bakade gluten- och mjölkfritt fika till morgondagen.

Jobb innebär alltid ökad smärta, så efteråt blev det medicin och vila i solskenet ett par timmar. När smärtan lugnat sig blev jag…

…badsugen. 😀

Hade stället helt för mig själv och det var alldeles lugnt och kvällen var så fin och vattnet alldeles mjuk-varmt. Efter badet satt jag där länge och bara njöt av den fina kvällen och lugnet och av att inte ha kräksont.

Nu är jag uppe i 21 dopp denna sommar!

Och nu är kvällen här hemma alldeles gyllene och tappa-andan-vacker!

Bad nr 17 och Rynningeviken

Ledig dag. Tuff start och vrångt humör. Vad gör man då? Man åker och badar förstås! 😉

Bad nummer 17 denna sommar och idag utmanade jag mig själv lite till – genom att blöta ner huvudet också. Jo, för den som inte lider av sån skräck för vatten som jag låter det förstås som en urfånig grej, men det är ett stort steg.

Det blåste ordentligt idag men vattnet var lika varmt och jag hade hela platsen för mig själv och fick en fin stund i lugn och ro.

Jag tog med kaffe, äggmacka och en bit ”brunost” och åt frukost där på stranden medan jag torkade efter badet. Härligt!!

När jag skulle fara hemåt frågade A om jag ville ta en fika och det ville jag ju, så det blev bara hem och byta om och så iväg igen, nu till stan. Vi for till Rynningeviken och tog en fika på Naturens Hus och sedan en promenad i fantastiskt vackra omgivningar. Mitt första besök där faktiskt, men absolut inte sista. Åh så fint!!

 

Söderut!

Måndag och dags att fara hemöver. Micke bestämde sig för att ta söderöversemester så det blev bil ner istället för tåg. Roligt hade vi på resan! 🙂

Vi var hemma i Lekeberg vid 17-tiden och då var det en fyrbening som blev väldigt glad. 🙂

Qvick gillar alla, men då och då är det någon han blir extra förtjust i. Dit hör Micke. 🙂

Vi tände grillen och jag skördade mina första (enoooorma) tomater. 😉

När vi ätit for vi och tog ett dopp i Multen. Varmaste badet hittills, alldeles ljummet kändes det.

Ja, det tyckte i alla fall jag… 😀

Bad nummer 15 och 16 i ordningen, denna sommar!

Kvällshimlen hemma var extra tjusig denna måndag i juli.

Favorit i repris

Ja det blev Köpmanholmen igen på söndagen. Lika fantastiskt väder igen.

Lyckan, alltså. Lyckan!

Och bad blev det förstås. Nu var vattnet så kallt att benen domnade bort 😀 men jag badade rätt länge ändå. Otroligt härligt!

(Foto: Micke)

Hejdå, Köpmanholmen!

På eftermiddagen gick vi en kort sväng inne i Örnsköldsvik. Det är vackert, det är det. Men hu jag trivs verkligen inte i städer…så det blev en kort runda bara.

En liten tur senare, med fantastiska vyer. Ångermanland är verkligen oerhört vackert!

Och så blev det mer bad, i sjön vid stugan. Jätteskönt tyckte jag. Kallt tyckte han där bredvid. 😀

Kvällen blev lugn, med grillrester till middag och lite stickning och prat.

Finns det maneter i Ångermanland?

Lördag förmiddag for vi till Köpmanholmen för att bada i havet. Det har jag inte gjort sedan jag var liten och semestrade på Öland och då gick jag mest i med fötterna och plaskade i strandkanten bara, p.g.a. vattenskräcken.

Fantastiskt vackert!! Där kunde man sitta lääänge och bara njuta av utsikten!

(Foto: Micke)

Bad blev det. Två stycken. Inte så jättevarmt men skönt, speciellt efteråt när lyckoruset kickar in. 🙂

Jag räknar varje dopp som ett separat bad, eftersom det ju handlar om att bota skräcken och det som är den värsta delen är just det att gå ut i vattnet.

Att bada i havet var annorlunda mot att bada i en insjö. Svårt att förklara. Kallare, ja, men på nåt sätt liksom…mjukare.

På eftermiddagen hade jag stämt träff med världens finaste Elisabet och det var UNDERBART att äntligen ses igen! 4 timmars fika och allvarsprat och gapskratt (mest av det senare 😀 ) kändes som en fis i rymden. Nästan gång tar vi minst 104 timmar! 🙂 ❤

Det är så fantastiskt underbart med vänner som fattar. Som är så lik en själv och som verkligen fattar.

Efteråt bar det av hem till Micke igen och grilltjänst. 🙂

(Foto: Micke)

Och där…där slog det slint alldeles.
Micke ville ha majs så det grillade vi. Jag har avskytt majs i alla år. Verkligen avskytt det, på god tredje plats efter brysselkål och kronärtskocka. Nu fick jag för mig att smaka och…tyckte om det! Jag tyckte till och med att det var jättegott! Vad i..?! 😀

(Foto: Micke)

(Foto: Micke)

Det var en god middag med grillad kyckling, majs, vin m.m. Vi satt ute ganska länge innan vi gick in och avslutade kvällen med ett avsnitt av Kommissarie Lewis och lite sockstickning (ja för min del, jag har inte lyckats få Micke att börja sticka. Än.).