Andas in, andas ut

Ibland är det allt som är i fokus.

Jag är så obeskrivligt less på den här ryggen, på de här trasiga kotorna.
Less på att ha så förbannat jävla ont. Less på att leva ett sånt begränsat liv.
Less, less, less!

Men…det finns inte så mycket mer att göra just nu än att bita ihop. Och andas.
Andas in, andas ut.

andas

En dag som idag, med sol och riktig värme, är det lite lättare att stå ut i alla fall. 🙂

andas2

Jag har suttit i solen och bara v i l a t.

andas4

Stickat lite på den omstartade Emelie-koftan.

andas5

Kvällen har varit jävligare än vanligt och jag har varit så trött.
Det är knepigt med vila. Jag orkar inte hålla mig uppe, men att ligga ner gör ont.
En liten tass som hela tiden läggs på mig, tröstar. Gulle-Wiggy!

andas3

Både igår och idag har jag fått höra att jag är en sån glad person, det värmer förstås. Och jag gör mitt bästa för att leva efter det som är bra. Det som inte är det finns ju liksom där ändå, dumt att ge det mer energi än det redan snor till sig. Men det är klart att jag har dåliga stunder jag med. Och jag tänker på tider som varit, när det inte var ok att ha dåliga stunder. När jag ansträngde mig så oerhört mycket för att inte släppa igenom det, men, förstås, inte lyckades hela tiden. Det går inte att lyckas när man är i full färd med att förstöra sin redan trasiga rygg ännu mer. Nå, det är lätt att vara efterklok. Numer fokuserar jag på det som är bra till 99,99%, men jag vet också att det är faktiskt ok, det där sista 0,01 också. Det får vara så. Och jag tänker inte vara tyst om det. Så här är det.

365 foton. 6 – Andningshål

andningshal

Skogen är mitt andningshål.

Mår jag dåligt gör en stund i skogen att jag mår bra igen.
Mår jag bra gör en stund i skogen att jag mår ännu bättre.

Jag är inte nån anhängare av grön vinter, men när man kan uppleva detta i januari.., ja då kanske jag tänker om. Bilden tog jag igår när vi stannade till för att låta Qvick skutta av sig lite. Han hade en finfin stund men jag tror att matten var den som fick ut allra mest av den.