Min vattenskräck

Ja tänk…i juni i år var jag så rädd, så rädd.
Livrädd.
Bara det att gå ut på en brygga var oerhört otäckt.
Första gången jag skulle bada gick jag i till knäna, sen kom paniken och det gick bara inte, jag var grinfärdig av rädsla.

Men. Jag var envis och fortsatte. I början vatten upp till höfterna bara och ett snabbt doppa mig och sen upp. Sen stannade jag i vattnet en stund. Gick lite längre ut. Lite i taget.

Efter ett tag vågade jag ta några simtag. Jag trodde inte jag kunde simma, egentligen. Men, det kan jag. Ju. Det är bara det att jag varit så rädd i vattnet de få gånger (för mååånga år sedan) jag provat, så jag alltid höll andan och då orkar man inte många simtag inte… Efter några gånger simmade jag långa stunder och började tycka om det. Jag började åka till badställen där det inte är så långgrunt, för jag ville kunna simma…

Efter ytterligare några gånger vågade jag mig ut på djupt vatten.
Fatta…jag simmade där jag inte bottnar!!

Nästa steg, som VERKLIGEN kändes otroligt otäckt, var att doppa även huvudet under ytan. Envis är jag och jag hade bestämt att jag skulle göra det. Jag fick samla mod en stund men jodå, jag gjorde det! Och sen en gång till, och en gång till. Paniken var nära. Det där ljudet av vattnet som liksom bubblar omkring en… fy f*n. Men, jag gjorde det och jag har gjort det flera gånger till sedan dess!

Jag har badat i havet utanför Örnsköldsvik, i sjöar i Ångermanland, Västmanland, Östergötland och Närke samt en å i Östergötland och en damm i Närke. Jag har badat på alla möjliga tider på dygnet och i alla möjliga sorts väder.

Nu älskar jag det. Jag ÄLSKAR att bada!

Och för ett par veckor sedan gjorde jag något som är helt jäkla OTROLIGT: jag åkte båt!! Långt ut på Hjälmaren. I en liten båt.

Jag var inte rädd. Inte en enda sekund. Tvärtom, jag njöt verkligen.

Ja jisses, vilken sommar!
Jag är stolt över mig själv.

Vattenskräcken är borta!

Annonser

Rally i Hedemora

Förra lördagen var det rallydags igen, den här gången CTEK-sprinten på Hamre motorbana i Hedemora. Jätterolig sträcka att åka och kul hade vi, trots väldigt dålig organisation och usel information från arrangörerna; ingen visste nånting, ingen hade nån egentlig koll på regler och ja jisses. Men som sagt, vi hade kul ändå för åka blev det ju och rally är alltid rally. 🙂

Den här tävlingen delade vi bilen med ett par sköna dalmasar och det blev en otroligt härlig och rolig dag tillsammans.

Tyvärr höll inte bilen så vi hann bara med ett åk per ekipage (ja förutom mastervarv och träningsvarv då). Växellådan igen.

Det finns inget roligare än rally! Inget!!

På väg hemåt sen på eftermiddagen så letade vi upp en badplats i Norberg så jag fick ta ett efterlängtat dopp. Sommarens 75:e!

Upp och ner och upp

Jobbdag. Kakbak på schemat. Havreflarn i massor blev det för de är väldigt populära på våra aktiviteter med fika. Jag använder det här receptet och kakorna blir supergoda!

Efter jobbet var kroppen alldeles galen. Smärta överallt och handleder som inte vill vara med alls. 4 timmars vila krävdes det den här gången, innan jag hade energi till något mer än att bara sitta still.

Fint sällskap hade jag förstås, som alltid. 🙂

Framåt kvällen blev det en tur till sjön tillsammans med vännen L. En UNDERBAR kväll, solig och varm. För en gångs skull var det bara vi där, och det var så lugnt och skönt.

Länge låg vi och bara njöt av lugnet, solvärmen och vågskvalpet.

Bad blev det också, förstås. Lite svalare i vattnet än sist, men skönt ändå. Jag var i länge, säkert en halvtimme. Simmade igen, heja mig! 200 meter ungefär.

Dopp nummer 50.

Vad det gör gott, all tid utomhus! Sol, bad, skog.
Det är en stor hjälp för att hantera den ständigt närvarande smärtan.

På väg hem knäppte jag ett par bilder från bilen. Suddiga av farten, men åh det var så vackert! Augustikvällar är speciella.

Av vännen L fick jag en massa underbara grönsaker från hans växthus och en del av dem blev ikväll till ratatouille. Jag använde det här receptet och åh så gott det blev!

Magisk början, magiskt slut

Min onsdag började magiskt när skyggisen Michelin kom och lade sig alldeles nära intill och sen låg där en halvtimme och sov gott.

På eftermiddagen var jag på grillfest en stund, tillsammans med härliga människor från Fjugesta, Syrien, Kongo, Eritrea och alla möjliga ställen på jorden. God mat och härlig, glad stämning!

Efter det blev det vidare till Mullhyttan för ”Musik i sommarkväll” i kyrkan. Önskepsalmer med vår kantor Gunnar. Hur mysigt som helst; alla fick önska en psalm var (jag önskade Oändlig nåd, d.v.s. Amazing Grace på svenska) och så sjöng vi dem tillsammans, med Gunnar på piano. Jag sjunger verkligen oändligt mycket hellre än ens i närheten av bra, och psalmer är väl inte direkt min sorts musik, men roligt är det. 🙂 (Fast ganska många toner är jag alldeles tyst, när det är uppe och nosar på de översta notraderna…). Gunnar är dessutom fantastiskt kunnig och kan berätta om psalmskaparna och bakgrunderna till många av psalmernas tillkomst m.m.

När det var slut i kyrkan, vid 20:30 ungefär, åkte jag och tog mig ett kvällsdopp och det, det var det allra bästa på hela dagen, det.

Varmt var det inte, varken i luften eller i vattnet, men åh det var underbart ändå! Det var jag, naturen, sjön, dimman, lugnet, tystnaden.

U n d e r b a r t.

Magiskt!

Dopp nummer 49.

Åter på jobbet. Samt 47 och 48!

Första arbetsdagen efter mitt livs första semester. Kändes helt ok innan och när jag kom till jobbet kändes det bara fint. Världens finaste arbetskamrater gör att det blir så. Dessutom var det bakning på schemat och det är min favoritsyssla.

Frysen är tom, det är dags att fylla den inför kommande aktiviteter. Två mjuka citronkakor blev det idag.

Kära lilla Fjugesta. En liten håla men en trevlig liten håla.

På väg hem knäppte jag några bilder. Det är så otroligt fint här!

Ja, detta är något jag aldrig trodde jag skulle se: en bild på mig ätandes majs. 😀

När jag hade ätit for jag över till vännen L, som bor så här ljuvligt. Avskilt och så ljuvligt tyst!

Vi åkte till sjön. En underbar kväll. Ljummen, ljummen sammetsluft!

Dopp nummer 47!
Varmt i vattnet med, verkligen såå skönt.

Det blev ett dopp till innan vi åkte hem, så nu är jag uppe i 48.
Idag simmade jag. Simmade! Och inte bara det: jag simmade utåt. D.v.s. bort från stranden. Ja det låter nog fånigt, allt detta, för den som inte lider av vattenskräck, men för mig är det alldeles enormt.

Jag konstaterade också att jag är inte så dålig på att simma som jag trodde – man ska bara andas ibland och inte hålla andan, så orkar man liksom lite längre…

Nu är den här

…den sista semesterveckan. Jag ska fylla den med så mycket fint och roligt och mysigt och kul jag bara kan! Denna dag, måndag, har jag fyllt med Game of Thrones-tittande tillsammans med Chrille, sockstickning (jag klarade flera varv, hurra!!), bad nummer 37 och fika vid sjön tillsammans med O och en underbar kvällspromenad här på gården.

Vad vi gjorde igår?

Jo men vi åkte till en sjö och badade förstås. 😉
Haha, det hade jag väl aldrig trott att jag skulle skriva. Denna sommar är alldeles upp och ner, helt knasig. Men den bästa på länge. Vädret har ju varit helt fantastiskt (för semesternjutare i alla fall, inte så fantastiskt för bönder och vattennivåer förstås) och jag har badat 36 gånger nu och verkligen varit utomhus mest hela tiden och n j u t i t av sommaren.

Igår fick Qvick och jag sällskap av vännen O, och när vi badade klev Qvick också i. Han som verkligen inte tycker om att bli blöt. Han kanske ändrar inställning till bad han också. 😀

Svensk sommar alltså… Det är verkligen helt fantastiskt!

Dopp nummer 36.
8 sjöar, 1 hav, 1 å.
Hittills. 🙂
Jag har bestämt att jag ska komma upp i minst 60 dopp i sommar…

Vattenskräcken finns fortfarande där i allra högsta grad, men den är inte lika stark som vid de första doppen, så min ”terapi” fungerar ju. Det värsta är fortfarande just att gå i. Det är fortfarande väldigt jobbigt. Men jag går i djupare nu, och ibland blöter jag ner bakhuvudet. Och jag övar på att våga ligga på rygg och flyta, det är dödens läskigt men en sekund går det i alla fall och det är ett enormt framsteg ändå.

Och känslan efteråt..! Endorfinerna studsar som galna. 🙂 Både för att det är så skönt i kroppen efter ett bad och för att jag vågade, igen.

Efter badet igår blev det kaffe och stillhet i solvärmen hemma hos O, och sen grillad korv och stickning på det.

Hemma igen satt vi ute länge och lyssnade på syrsorna. Jag var förfärligt sticksugen men…smärta satte stopp för det. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte om hur mycket sämre jag är. Tycker inte om det alls. Igår kväll tänkte jag ta en macka med kräftost på, jag köpte en tub tidigare under dagen. Men det blev ingen kräftost, för det gjorde så ont att klämma tuben att jag trodde jag skulle kräkas. Mina tummar…fy satan vad ont det gjorde i dem.

Det oroar mig.

Nåja. Idag är det måndagen i min sista semestervecka. En vecka total frihet till. Jag ska fylla den med en massa, massa fint!

Bad & bumlingar

Igår bad igen, i sjö nummer 8 denna sommar.
Riktigt skönt i vattnet och vi låg nog i en halvtimme. Så länge klarar jag oftast inte, jag blir rädd ganska fort. Men ibland så. 🙂

Efter en sväng till Nora blev det en promenad i skogen, bland fantastiska ”bumlingar”. Vi orkade inte ända fram till målet, kroppen sa ifrån, men det var fint ändå!