Min vattenskräck

Ja tänk…i juni i år var jag så rädd, så rädd.
Livrädd.
Bara det att gå ut på en brygga var oerhört otäckt.
Första gången jag skulle bada gick jag i till knäna, sen kom paniken och det gick bara inte, jag var grinfärdig av rädsla.

Men. Jag var envis och fortsatte. I början vatten upp till höfterna bara och ett snabbt doppa mig och sen upp. Sen stannade jag i vattnet en stund. Gick lite längre ut. Lite i taget.

Efter ett tag vågade jag ta några simtag. Jag trodde inte jag kunde simma, egentligen. Men, det kan jag. Ju. Det är bara det att jag varit så rädd i vattnet de få gånger (för mååånga år sedan) jag provat, så jag alltid höll andan och då orkar man inte många simtag inte… Efter några gånger simmade jag långa stunder och började tycka om det. Jag började åka till badställen där det inte är så långgrunt, för jag ville kunna simma…

Efter ytterligare några gånger vågade jag mig ut på djupt vatten.
Fatta…jag simmade där jag inte bottnar!!

Nästa steg, som VERKLIGEN kändes otroligt otäckt, var att doppa även huvudet under ytan. Envis är jag och jag hade bestämt att jag skulle göra det. Jag fick samla mod en stund men jodå, jag gjorde det! Och sen en gång till, och en gång till. Paniken var nära. Det där ljudet av vattnet som liksom bubblar omkring en… fy f*n. Men, jag gjorde det och jag har gjort det flera gånger till sedan dess!

Jag har badat i havet utanför Örnsköldsvik, i sjöar i Ångermanland, Västmanland, Östergötland och Närke samt en å i Östergötland och en damm i Närke. Jag har badat på alla möjliga tider på dygnet och i alla möjliga sorts väder.

Nu älskar jag det. Jag ÄLSKAR att bada!

Och för ett par veckor sedan gjorde jag något som är helt jäkla OTROLIGT: jag åkte båt!! Långt ut på Hjälmaren. I en liten båt.

Jag var inte rädd. Inte en enda sekund. Tvärtom, jag njöt verkligen.

Ja jisses, vilken sommar!
Jag är stolt över mig själv.

Vattenskräcken är borta!

När livet känns så där alldeles bara fint och rätt

b1

Jag (och Qvick!) har varit i Östergötland på minisemester ett par dagar. Hälsat på fin vän, bott mitt i ett paradis, ”turistat” lite lagom. Sovit gott. Skrattat. Pratat om stort och smått. Stickat. Träffat trevliga människor.

Så där fint som det är när allt bara känns så bra.

b2

b3

b4

b5

b6

b7

b8

b9

b10

b11

b12

b13

b14

Vi gjorde ett besök hos Östergötlands Ullspinneri…

b15

b16

b17

…och ett stopp i Hästholmens hamn.

b18

b19

b20

b21

b23

b24

b25

b26

b28

Nästa stopp blev Alvastra klosterruin, och det, det var en så vacker och alldeles magisk plats så det besöket ska få ett eget inlägg.

b29

b30

b31

Hemma igen nu, och längtar redan tillbaka till friden och ron i torpet och sällskapet och nya bekantskaper och den där känslan av rätt.

Fler bilder från resan imorgon. Nu måste jag sova.
Tack gullingar som undrat över min tystnad här – jag har bara haft fullt upp och inte riktigt lika fullt med ork, men jag mår bra!