Kvistbro. Och så mycket glädje.

Idag jobbade jag i Kvistbro på förmiddagen. Inte i själva kyrkan (ovan) dock, utan i en av de små stugorna. En återförening för en syförening och A (diakonen) bjöd på smörgåstårta, kaffe och pepparkaka. Jag hjälpte till med dukning och disk och dylikt. Satt med och fikade en stund också. En härlig liten grupp människor med värme och humor var det och efteråt var man alldeles gladvarm inuti.

Platsen gör ju sitt till också, speciellt nu i adventstider. Det är sååå fint där!

Efteråt blev det en promenad med min kollega förste diakonassistenten Morris medan hans matte satt i möte.

Eftermiddagen bestod av lite administration och café som vanligt på en måndag. Snöade gjorde det så man blev alldeles lycklig. 🙂

Trött som jag vet inte vad nu, efter jobb och ”taxitjänst”, och jag sitter mest och glor – namnskylt och nycklar sitter fortfarande kvar – men åh vilken fin dag det varit! Att jobba i en församling är det bästa jobb jag haft, helt underbart är det!

Rikke, integration, kökstjänst och varm-i-själen-glädje

Att fota en mössa på sig själv är inte alldeles enkelt men här är den i alla fall: Rikke Hat (mönster gratis på Ravelry här) nummer två.

Den blå stickade jag i Rowan Felted Tweed och denna är stickad i ett restgarn jag hade i min stash. Ren ull. Bästa som finns!

Det blir inte så mycket stickning som jag skulle vilja, jag är så otroligt trött om kvällarna. Chrille börjar så tidigt i en så avsides del av stan att det inte går att åka buss och komma i tid till jobbet, så morsan får agera taxi. Kvart över 5 åker vi hemifrån en del morgnar, kvart över 6 andra. Tidigt hur som helst. Jag trillar i säng 8 på kvällen och somnar som klubbad. Och vaknar klockan 04… Jaja. Allt går. 🙂

På jobbet är det full fart mest hela tiden. Jag har väldigt varierande arbetsuppgifter, allra allra gladast är jag när jag får baka och koka soppa. Det är mina allra bästa stunder.

Jag bakar främst till våra olika aktiviteter, men personalfika blir det allt också. Mysigt att ha den stunden tillsammans på förmiddagen. Jag har så fina arbetskamrater!

En del av mitt jobb är integration och i tisdags blev det alldeles fantastiskt när en av cafégästerna lärde B från Afghanistan hur man nålbinder med virknål. Om inte det är världens bästa integration så… 🙂 🙂

Jag bakar mest fikabröd men när det vankas sopplunch blir det även matbröd. En sort finns alltid på bordet då och det är Leilas filmjölkslimpa (receptet hittar du här), det är en storfavorit bland de som kommer och äter soppa. Jag varierar ganska friskt efter vad jag har i skåpen, det blir gott hur man än gör. 🙂 Fikon och valnötter har jag nästan alltid i, det blir såå gott!

Idag var det dags för veckomässa med efterföljande sopplunch igen. Favoritdag, för det är såå roligt att laga mat! Idag gjorde jag en av mina favoritsoppor: Gyllene morotssoppa. Gott gott!

Väldigt glad är jag att Chrille tittar på så mycket matlagningsvideos på Youtube: han tipsade om hur jag slipper gråta floder när jag skär lök (och kokar man soppa för så där 30 personer blir det några lökar). Puh!

(Tipset var alltså att inte skära bort ”toppen” och ”botten” på löken.)

Och så kom jag hem, trött i fötterna och ontig mest överallt och ganska slut på, och kollar brevlådan och där ligger ett sååå fint vykort, med ett motiv som avsändaren tagit själv, och jag blev så himla, himla glad!!

Tisdag

Natten var jobbigare än vanligt och jag var vaken ett par timmar mellan 01 och 03 p.g.a. smärta, så idag var jag extra glad åt att jag inte har ett arbete där jag måste vara på plats tidigt. Nu hann jag ha en lugn morgon och få kroppen skapligt lugn innan jag åkte in vid 11. Såå tacksam för det!

Jag har bakat två ”filmjölkslimpor” idag, till Kaffebönornas fika imorgon kväll. Den ena baserad på Leilas recept som jag ofta använder som utgångspunkt, sen varierar jag ingredienserna efter vad som finns i mitt skafferi på jobbet. Idag blev det fikon, hasselnötter, valnötter och russin i, samt grahamsmjöl istället för vetekross och inga solrosfrön men i övrigt enligt receptet.

Det andra brödet gjorde jag med utgångspunkt i Underbara Claras recept, jag ville ha en ljusare, lite lättare variant också för en del magar pallar inte så mycket rågkross och linfrön och annat som i det första. Jag utgick från Claras grundrecept och hade hälften vetemjöl, hälften grahamsmjöl och så hade jag i lite mörk sirap samt hackade fikon och hasselnötter.

Caféöppet på eftermiddagen och det var precis lika trevligt som vanligt, med ”vanliga” gäster samt fina, fina arbetskamrater på fika också.

Nu är jag hemma och åh som jag längtar ut i skogen – och det är ljuvligt varmt och skönt ute dessutom – men jag orkar bara inte. 😦
Lite jobbigare än vanligt just nu för jag tar inte så mycket medicin som egentligen behövs = mer ont, förstås.
Jag vet ju inte när jag får komma till nya läkaren så jag försöker ta mindre så att det ska räcka längre än vanligt. Och för den delen vet jag ju inte om jag får mer då heller. Diagnos och konstant hög smärta är tyvärr ingen som helst garanti för att man får den vård och den medicin man behöver (och faktiskt har rätt till). Så är det.

Nu ska jag sätta på en film och hälla upp kaffe (franskrost, mmmm!!), koppla på TENS’en och ta fram stickningen. Det är också en form av medicin. 🙂

Torsdag. Favoritdag!

Påklädd, dags att åka till jobbet.
Oj oj vad kroppen inte ville vara med idag, men iväg kom jag i alla fall vid 8-tiden och humöret var det i alla fall inget fel på. Vacker morgon och ett roligt jobb att åka till!

Bakade ett femtiotal kokosflarn med ingefära till dagens torsdagsträff.
De blev goda, dom gör jag fler gånger!

Mysig fikarast med fina arbetskamrater och sedan ett möte om vårt arbete med integration. Bra möte. Det kommer några personer (en från Kongo och en från Syrien tror jag det blir, kanske någon mer) som ska vara med mig om dagarna och språkträna. Åh vad roligt!!

Bakade en banankaka.

Dukade för dagens torsdagsträff.

Tog en liten vilopaus med kaffe och stickning innan det drog igång.

Dagens psalm var en käck en, men huj så knepig att sjunga. Många höga noter där…

Sen blev det 45 minuters sång och musik av en grupp som kallar sig De’ va’ då, följt av fika. 40 personer var vi idag och det blev ett härligt surr kring borden!

Hemma efter 8 timmar, kraschar i soffan en stund. Så många timmar brukar jag inte jobba men ibland blir det så. Trött, trött och ont, ont.  Sitter och glor, mest.

En sväng till Mullhyttan så att grannen och vännen A kan hämta lite saker där, då hon inte har körkort.

Hemma igen och ljuset är så vackert! Måste stå ute i allt det gyllene en stund och bara njuuuuta.

Planen för resten av kvällen: kaffe, stickning, TENS, Paraflex och nån serie.
Trött trött trött. Men glad. 🙂

En annan sida av jobbet

…som jag väl inte är riktigt lika bekväm med…det är att jag då och då vikarierar för Annette på andakt och musikstund på demensboendet. Det inleds med en kort andakt då jag läser en kort bibeltext, Fader vår och välsignelsen. Men det innebär också att vi sjunger psalmer. Tre stycken. Och, kära vänner, jag kan verkligen inte sjunga så att det låter som något man vill lyssna på. 😀

Så detta är en sådan måndag då jag stickar och sjunger psalmer för kung och fosterland. Öva, öva, öva. Ja kära nån.

Morgondagens psalmer är nummer 249 ”Blott en dag” och nummer 210 ”Jag lyfter ögat mot himmelen”, och så nummer 248 ”Tryggare kan ingen vara”. Den sistnämnda sjunger vi varje gång, för det är en psalm som de boende känner igen och ofta minns texten till.

Freddie Wadlings version av ”Blott en dag” är oändligt mycket trevligare att lyssna på än min, så den får ni här.

Men, även om jag iiiinte tycker om att sjunga så andra hör (men här sjunger jag ju åtminstone inte, tack och lov, ensam) så tycker jag ändå väldigt mycket om de här tisdagarna. Man känner hur uppskattat det är, att man gör gott.

Vi brukar ha lite olika teman och imorgon är det hösttema. Kantorn ska plocka lite svamp att ta med och jag ska ordna ett fat med lite smått och gott från skogen. Mossa, löv, kottar och sånt. Så pratar vi om det och luktar och känner. Vi sjunger också några visor på temat, ofta barnvisor. Kanske dyker herr kantarell upp imorgon t.ex. Det sätter igång många minnen och man ser hur de liksom lyser upp. Det är alldeles, alldeles underbart att få vara en del av det.

En torsdag på jobbet

På torsdagar är det dagledigträff, vi kallar det nog oftast för ”torsdagsträffen”. Varannan vecka i Kyrkans Hus i Fjugesta (församlingshem/kansli) och varannan vecka i Mullhyttans kyrka. Det inleds med en kort andakt, 10 minuter ungefär, sedan blir det uppträdande eller liknande i en timme. Vi avslutar med fika.

Mullhyttans kyrka.

Jag brukar tända ett ljus för mormor och morfar innan jag börjar med mina sysslor.

Dags att duka. Hur många som kommer varierar men det är sällan färre än 25 och ofta uppåt 40. De här träffarna är öppna för alla som vill komma.

Fikat är alltid hembakat. Vi har några ideella som bakar och så jag. Vi hjälps åt. Det går åt en hel del fikabröd varje vecka, inte bara på torsdagarna.

20 kr kostar fikat på torsdagar, då är det bulle, mjuk kaka och en småkaka, samt kaffe eller te.

Färdigdukat. Annette kommer med blommor till borden, från hennes trädgård.

Jag tänder inne i kyrksalen och lägger fram psalmböcker.

Kokar kaffe till 4-5 termosar.

På bordet i köket ligger denna torsdag en vacker bukett. En av våra stammisar fyller 95 och vi ska överraska med blommor och sång.

Klockan 14 börjar vi. Annette håller en kort andakt och vi sjunger en psalm till orgel- eller pianospel av kantor Gunnar. Sedan börjar dagens uppträdande, oftast musik. Jättetrevligt och alltid härlig stämning!

Efteråt fikar vi och det är så härligt att höra samtalen kring borden. Det pratas och skrattas och det är sån glädje i rummet!

Torsdag är min absoluta favoritdag på jobbet. 🙂

Jag har fått en tjusig namnskylt! Den är för mig långt mer än ”bara” en skylt.
Jag är så glad för mitt jobb. Fantastiska arbetskamrater och arbetsuppgifter som verkligen gör gott. Dessutom tacksamheten för att jag än så länge kan arbeta.

Aj, glädje, en Hasse och sommarkvällslycka

Ja, så kan man sammanfatta dagen lite kort. Vill man göra det lite längre än så, så:

Vaknade med hög smärtnivå, det gör jag nästan alltid. Piller och TENS nån timme är det som gäller då, innan jag kan börja dagen på riktigt. Idag var mina handleder snälla så då kunde jag sticka också.

Idag ville kroppen inte riktigt komma igång, så det blev mest vila på förmiddagen.

På eftermiddagen var det jobbdags. Tisdag betyder café och idag blev det bl.a. en fin pratstund med kantor S medan hon åt sin lunch och sedan över en timmes fika och samtal (fast mest lyssnar jag; det är mest efterlängtat, att man bara finns där liksom) med en kvinna som jag inte träffat förut. Det är så fint att få dessa möten. Få ta del av människors livshistoria, tankar, drömmar. Att få finnas där för en annan människa.

Jag älskar mitt jobb!

Jag hann också läsa lite inför höstens arbetsuppgifter.

Ja sen kom jag hem och då blev det krasch i soffan nån timme, som vanligt. Jag älskar att jobba, min kropp gör det inte.

Middag, ja… När kroppen inte lyder, när leder böjer sig åt fel håll och allt bara gör ont, då får matlagningen bli därefter, haha. 🙂
Om man tar snabbnudlar och tillsätter lite extra vatten och stoppar i lite lök och bönor och en dutt sesamolja, då kan man kalla det nudelsoppa så låter det lite tjusigare. Nå, det smakade helt ok och mätt blev jag. Mission accomplished!

När kroppen lugnat sig lite bestämde jag mig för att åka bort till Magnus en stund.

Och där fanns inte bara min fina vän utan även denna lilla kille. Världens sötaste lilla Hasse! Bayersk viltspårhund och alldeles, alldeles underbar. 🙂

Fullständigt hopplös att fotografera i vaket tillstånd så det blir mest sovbilder…

Ja sen kom jag hem och då såg det ut så här här utanför! Då kan man ju inte sitta inne, så Qvick och jag gick en ljuvlig kvällspromenad i en junikväll så vacker att man nästan spricker av glädje!

Präst- och diakonvigning i Strängnäs

Igår var jag på präst- och diakonvigningsmässa i Strängnäs domkyrka. Agneta vigdes till diakon (Agneta är dotter till Annette, diakonen jag arbetar tillsammans med) och det var såå fint och såå högtidligt (ja tårarna rann allt ibland) och jag är så glad att jag fick uppleva det. Det var också första gången jag hörde vår biskop, Johan Dalman, tala och ja, honom tycker jag om. Intressant, mänsklig, glad och rolig. 🙂

(Kolla in hans Instagram-konto! 🙂 biskopdalman )

Jag hann inte ta så många bilder (och riktiga kameran glömde jag hemma, suck) för före och efter mässan/vigningen ordnade jag med kalaset åt Agneta, men en och annan så där i förbifarten blev det i alla fall.

En mycket, mycket fin dag!

Ännu en fantastisk dag på jobbet

Igår var det dags för församlingsresan för daglediga. Vi vaknade till regntunga skyar…

Jag var på jobbet tidigt och fixade kaffe/te och mackor till alla.

Mot Pershyttan och Nora!

I Pershyttan stannade vi och intog vår matsäck. Vi hade tur och det var uppehåll just då. Vacker grönska och ljuvliga efter regnet-dofter – och förstås den fantastiska miljön – gjorde det till en jättemysig fikastund.

Vi fortsatte till Nora och där blev det ett par timmars fri tid där var och en fick göra det man helst ville. Annette och jag besökte ett par loppisar och Nora Diversehandel och tog en fika på Café Da Capo.

Halv två samlades vi i Nora kyrka och så fick vi en guidning. Mycket intressant! Nora kyrka är inte riktigt min favoritsort men visst är den pampig.

”Från vilket väderstreck man än närmar sig Nora domineras blickfånget av kyrkan med sitt massiva, 55 m höga torn. Den befintliga kyrkobyggnaden är säkerligen den tredje på samma plats. Den tidigare 1500-talskyrkan revs 1878 varefter den nuvarande uppfördes och invigdes 1880. Kyrkobyggnaden är en representant för den romanska byggnadsstil , som kallas basilika, d v s kungasal.”
Källa: Svenska kyrkan.

”Murmålningarna på östväggen ovanför kyrkans sidoläktare är utförda 1935 av konstnärinnan Ragnhild Nordensten från Nora.
Ovanför norra läktaren är motivet Jesus välsignar barnen och på södra sidan Jesus på salighetens berg.
Kyrkans takmålningar är uförda av Einar Forseth. I takpartiet närmast koret har vi de fyra evangelisterna med sina symboler. Ovanför högaltaret ser vi den himmelska nattvardssalen med nattvardssymboler.”
Källa: Svenska kyrkan.

Efter besöket i kyrkan for vi vidare till Rosengården, där vi skulle äta.

Såå fint dukat, jättegod mat och trevlig service. Vi hade en mycket trevlig måltid och alla var nöjda!

Kaffe och tårta till efterrätt och sedan avslutade vi turen med lite shopping i Rosengårdens fina butik innan vi klev på bussen för hemfärd. Vi var nog alla ganska trötta vid det laget men glada och nöjda. En jättehärlig dag, och jag har verkligen världens roligaste jobb!

Och i morse fick jag detta från Annette:

Sånt som värmer själ och hjärta. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Det är en ära och en gåva att få jobba som jag gör.

Det värmer extra mycket efter all skit som varit tidigare, att nu vara på en arbetsplats som Knista församling. Nu vet jag att det var inte mig det var fel på (bl.a. efter att ha träffat flera andra med samma upplevelser). Sådant som kan verka underbart och idylliskt på ytan är inte alltid det, det kan vara precis tvärtom. Kyrkans hus och människorna där däremot, de är precis så bra som de verkar. Äkta in i varje cell.

Vad gör jag på jobbet?

Det är många som undrat. Ja.., det varierar ganska mycket. Idag var jag på förmiddagen med på andakt med efterföljande fika och sångstund på ett demensboende. Först en enkel, kort andakt (ett par psalmer, en kort textläsning, Fader vår, välsignelsen) och sedan fikastund då kantorn spelar piano och vi sjunger visor från förr som de boende minns och känner igen. Idag sjöng vi Sov du lilla vide ung, När lillan kom till jorden, Alla fåglar kommit ren och några andra visor.

Ibland har vi med bilder som vi tittar på tillsammans och pratar om. Vi har lite olika tema varje gång. Kärlek, vår, kändisar från deras ungdom o.s.v.

Vi håller på en timme och det är så fantastiskt fint! När musiken och sången kommer igång minns de texter och ler och sjunger med och är så glada. Det är väldigt, väldigt fint att få vara en del av det.