Upp och ner och upp

Jobbdag. Kakbak på schemat. Havreflarn i massor blev det för de är väldigt populära på våra aktiviteter med fika. Jag använder det här receptet och kakorna blir supergoda!

Efter jobbet var kroppen alldeles galen. Smärta överallt och handleder som inte vill vara med alls. 4 timmars vila krävdes det den här gången, innan jag hade energi till något mer än att bara sitta still.

Fint sällskap hade jag förstås, som alltid. 🙂

Framåt kvällen blev det en tur till sjön tillsammans med vännen L. En UNDERBAR kväll, solig och varm. För en gångs skull var det bara vi där, och det var så lugnt och skönt.

Länge låg vi och bara njöt av lugnet, solvärmen och vågskvalpet.

Bad blev det också, förstås. Lite svalare i vattnet än sist, men skönt ändå. Jag var i länge, säkert en halvtimme. Simmade igen, heja mig! 200 meter ungefär.

Dopp nummer 50.

Vad det gör gott, all tid utomhus! Sol, bad, skog.
Det är en stor hjälp för att hantera den ständigt närvarande smärtan.

På väg hem knäppte jag ett par bilder från bilen. Suddiga av farten, men åh det var så vackert! Augustikvällar är speciella.

Av vännen L fick jag en massa underbara grönsaker från hans växthus och en del av dem blev ikväll till ratatouille. Jag använde det här receptet och åh så gott det blev!

Vad vi gjorde igår?

Jo men vi åkte till en sjö och badade förstås. 😉
Haha, det hade jag väl aldrig trott att jag skulle skriva. Denna sommar är alldeles upp och ner, helt knasig. Men den bästa på länge. Vädret har ju varit helt fantastiskt (för semesternjutare i alla fall, inte så fantastiskt för bönder och vattennivåer förstås) och jag har badat 36 gånger nu och verkligen varit utomhus mest hela tiden och n j u t i t av sommaren.

Igår fick Qvick och jag sällskap av vännen O, och när vi badade klev Qvick också i. Han som verkligen inte tycker om att bli blöt. Han kanske ändrar inställning till bad han också. 😀

Svensk sommar alltså… Det är verkligen helt fantastiskt!

Dopp nummer 36.
8 sjöar, 1 hav, 1 å.
Hittills. 🙂
Jag har bestämt att jag ska komma upp i minst 60 dopp i sommar…

Vattenskräcken finns fortfarande där i allra högsta grad, men den är inte lika stark som vid de första doppen, så min ”terapi” fungerar ju. Det värsta är fortfarande just att gå i. Det är fortfarande väldigt jobbigt. Men jag går i djupare nu, och ibland blöter jag ner bakhuvudet. Och jag övar på att våga ligga på rygg och flyta, det är dödens läskigt men en sekund går det i alla fall och det är ett enormt framsteg ändå.

Och känslan efteråt..! Endorfinerna studsar som galna. 🙂 Både för att det är så skönt i kroppen efter ett bad och för att jag vågade, igen.

Efter badet igår blev det kaffe och stillhet i solvärmen hemma hos O, och sen grillad korv och stickning på det.

Hemma igen satt vi ute länge och lyssnade på syrsorna. Jag var förfärligt sticksugen men…smärta satte stopp för det. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte om hur mycket sämre jag är. Tycker inte om det alls. Igår kväll tänkte jag ta en macka med kräftost på, jag köpte en tub tidigare under dagen. Men det blev ingen kräftost, för det gjorde så ont att klämma tuben att jag trodde jag skulle kräkas. Mina tummar…fy satan vad ont det gjorde i dem.

Det oroar mig.

Nåja. Idag är det måndagen i min sista semestervecka. En vecka total frihet till. Jag ska fylla den med en massa, massa fint!

Underbara dagar i Östergötland!

Det blev fredag och jag kände mig lite less och inte så lite rastlös. Så, jag slängde ihop lite kläder, stickningar och sånt och drog iväg söderut.

Hamnade i denna fåtölj i Boxholm, hos bästisen Bengt. 🙂 ❤

Jag inledde mitt besök i Östergötland med ett kvällsdopp i ån.

Lite läbbigt att gå i via stege och inte vada ut som jag brukar, men det gick det också. Bengt assisterade med äckliga-växter-plockning. 😀

En fantastiskt fin kväll var det och vi satt där på bryggan ett tag och bara njöt.

Stickning har det inte blivit mycket av på sistone då mina armar gör så infernaliskt ont mest hela tiden, men då och då orkar jag några varv. Med på resan kom ett par olika sockstickningar, dessa hann jag färdigt med.

Sommar, sol, värme, semester, fint sällskap. Då mår man bättre än vanligt.
Något att verkligen vara tacksam för.

Vi for hit och vi for dit. Det blev t.ex. en fika vid hembygdsgården i Tranås. Där är det fint!

Att umgås med någon som vet precis hur det är att leva med smärta 24-7, det är väldigt skönt. Man behöver liksom inte förklara hur orken plötsligt bara inte finns och hur ont det gör.

Åh så mycket fint vi sett de här dagarna!
Vädret har varit helt fantastiskt: soligt och varmt, och Östergötland är verkligen ett såå vackert landskap.

Många bad har det blivit, på ett par olika ställen.
Nu är jag uppe i 32 dopp denna sommar, i 6 sjöar, 1 å och 1 hav.

Jag har också träffat nya bekantskaper. Suttit i solen i ljuvliga paradis och fikat och pratat och varit alldeles lycklig över att det finns andra som jag.

Igenkänning, förståelse, glädje.

Vackert så man blir alldeles salig!

Och getter och höns och får och alldeles omåttligt söta hundar. 🙂

Fina kvällar, härliga bad.

Underbara, underbara dagar har det varit.
Jag spar dem i själen, alla dessa guldkorn.

Ännu är det lite semester kvar och jag ska verkligen njuta av den. Det finns fler fina utflykter på lut.

Huller om buller

Sommaren är så härlig, så härlig. Jag njuter och för det mesta känns livet bra. Stundvis dippar det p.g.a. smärta men jo då, för det mesta är det bra.

Igår var L och jag ute och for här i skogarna. Härligt väder och vackra, vackra vyer! Närkeslätten är jag inte jätteförtjust i, men åt kilsbergskanten till, ja där är det svindelvackert och där känner jag mig mer hemma. Skog, ni vet.

Doften av solvarm tallskog…

Det blev ett bad också, på vår skogstur.

Ja sen for jag hemåt igen på små grusvägar omgiven av skog. En sån här vy kan göra mig alldeles svindelglad! Här trivs jag.

Kvällen blev oväntat trevlig, för Micke kom förbi igen på sin väg norrut/hemåt efter en semestertur söderut sedan han for härifrån i tisdags morse. Vi grillade och surrade till ganska sent.

Denna dag inleddes med ett litet besök vid hembygdsgården och kvarndammen i Mullhyttan. Det är så fint där!

Tälten står inte där i vanliga fall men i helgen är det marknad i Mullhyttan, bl.a. här.

Ja sen tyckte jag absolut att vi skulle ta oss ett morgondopp också. 🙂 Micke var tveksam, men väl i tyckte han precis som jag att det var helt underbart.  Vi åt frukost där vid sjön också. En härlig start på dagen!

När jag vinkat av Micke for jag in och jobbade några timmar. Bakade gluten- och mjölkfritt fika till morgondagen.

Jobb innebär alltid ökad smärta, så efteråt blev det medicin och vila i solskenet ett par timmar. När smärtan lugnat sig blev jag…

…badsugen. 😀

Hade stället helt för mig själv och det var alldeles lugnt och kvällen var så fin och vattnet alldeles mjuk-varmt. Efter badet satt jag där länge och bara njöt av den fina kvällen och lugnet och av att inte ha kräksont.

Nu är jag uppe i 21 dopp denna sommar!

Och nu är kvällen här hemma alldeles gyllene och tappa-andan-vacker!

En julimåndag i bilder

Idag är det Efit igen, en dag när jag och ett gäng andra tar en bild i timmen. Fler som gör just det just idag, det hittar du här.


00:30
Då svär jag eder över en mygga som terroriserar mig. Så fort jag tänder lyset blir den förstås tyst och osynlig. När jag släcker… Suck.


01:30
Då vaknar jag och behöver en sån här.


05:30
Då är det dags för dagens första mugg kaffe.
Michelin och jag pratar lite medan jag väntar.


06:30
Vädret är lite så där både och idag. Jag hoppas det inte blir regn; jag ska iväg och fika senare och det vore mysigare att sitta ute.


07:30
Dags för lite frukost.


08:30
Stickar sockor och lyssnar på Språket.


09:30
GLAD!
Nej, inget särskilt. Bara…jag lever. Just nu gör kroppen inte så jätteont. Solen skiner. Sånt. Och sånt är jag så oerhört tacksam för.


10:30
Då har jag just kommit till Tant Grön i Vintrosa (underbart ställe, åk dit om du får tillfälle!) och strosar omkring lite i väntan på mitt fikasällskap.


14:30
Då har jag just kommit hem (det som bara skulle vara en snabb kopp kaffe blev visst 4 timmars prat och skratt. Tiden flög fram och fota, det glömde jag alldeles. Åh så roligt vi haft det!) och öppnat rolig post från min syster: en disktrasa med ord på hälsingemål. De flesta har jag ingen aning om vad de betyder men vissa kommer jag ihåg (vår mormor var från Hälsingland). Helt underbart, det är en dialekt som betyder så oerhört mycket för mig.


15:30
Just hemkommen från en snabbis till Fjugesta konstaterar jag att det är väder på väg…


16:30
Då gör kroppen ont.
Jävla skitkropp.

17:30
Då äter vi (Chrille lagade maten så jag fick vila ❤ ) och jag glömmer att ta en bild.


18:30
Piggare. Lyssnar på musik och stickar.
Magnus Uggla sjunger om Mälarö kyrka.


19:30
Då pratar jag (ja i text, men det är ju också samtal) med en människa som träffade mig för första gången idag och ändå såg mig. Som förstod vem och hur jag är. Och som fick mig att känna att jag fortfarande finns. Trots allt elände som varit och är. Jag känner inte så ofta att jag har ett riktigt värde, att jag räknas på riktigt. Inte längre. Man döms – hårt – efter omständigheter och yta.

Och detta var oerhört omtumlande och jag är lite upp och ner-vänd just nu, så det får bli sista bilden för den här gången.
Jag har saker att fundera över nu. Riktningar och mål.

Det är i alla fall en otroligt vacker morgon

Halv 3 fick jag sova till inatt, så nej, det gick ju inte åt rätt håll precis.

Nu har jag tittat på senaste avsnittet av Ett fall för Vera (åh vad jag gillar brittiska deckare!), gått en liten promenad, stickat lite och nu ätit frukost.

Och morgonen är verkligen så ofantligt vacker!

***

Herrar doktorer säger ”omfamna din smärta”.
Jag ska döpa någon till Smärta och sen borde nätterna bli mycket roligare.
(Inte någon av doktorerna dock, nej tack. Jag föredrar mänskliga varelser.)

En sån där alldeles LJUVLIG dag

Chrille ska passa hus och djur i Striberg några dagar igen och när jag skjutsat upp honom och skulle hemåt igen blev det som vanligt inte raka vägen hem, inte när vädret var så härligt!

Hade ”laddat” med baddräkt under kläderna, för jag var sugen på ett dopp (vad händer??) men…nej, idag vann rädslan. Men en ljuvlig stund vid Ramsjön blev det ändå. Härligt att sitta där i solskenet och lyssna på vågklucket!

När jag kom till Närkes Kil mötte jag Magnus och han ringde upp och frågade om jag ville ha kaffe när jag nu var så nära. Klart jag ville. Kaffe säger jag sällan nej till och Magnus är en fantastisk vän som det är alltid roligt att umgås med. Qvick och jag for dit bums och sen satt vi på terassen och drack kaffe och njöt av utsikten och solens värme. Härligt!

Väder blev det också.

När vi for hemåt, Qvick och jag, såg det ut så här rakt fram och…

…så här när man tittade åt sidan.

Vid Blacksta blir jag alltid glad när jag far förbi alla kor och kalvar.

Vädret och världen var så underbara så vi bestämde oss för att ta en promenad vid Tysslingen, Qvickenicken och jag.

Det är så otroligt fint där!
Senast vi gick där var i februari och då var det vinter och runt -15 grader kallt. Vackert alla tider på året och i alla väder!

Fler kossor och kalvar! Åh vad jag gillar kor!

Qvick gillar också kor. Det märks tydligt att han är en vallhund, han har superkoll och skulle nog gärna valla runt dem lite. 🙂

En sååå vacker kväll!

Nu har jag djävulskt ont, det var ingen bra dag för kroppen till att börja med, men åh, det var det värt ändå! Själen nästan sprack av allt glädjerus när vi var ute idag.

Hälsoläget bekymrar mig lite faktiskt. Jag brukar ha så där riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks i armarna eller knäna nån gång ibland, kanske nån gång i veckan. Nu har jag haft så i högerarmen konstant en vecka i sträck. Ja, riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks och nu även stundvis ont så jag tror jag ska tuppa av. Det gör jag ju inte, men känslan är sån. Mina vanliga tabletter hjälper inte mot den nivån.

Så även om såna här utflykter ibland känns som de ska ta kål på mig, så här efteråt, så älskar jag dem extra mycket just nu. De ger mig en balans, utan den skulle jag inte orka resten.

En junisöndag i bilder

Idag är det EFIT (Ett Foto I Timmen). Fler som knäpper en bild i timmen just idag hittar du här.

03:30
Då har jag för ont för att kunna ligga still men när man får den här utsikten när man kliver upp gör det inte så mycket. Och dofterna sen..!

04:30
Då har jag krupit ner i sängen igen och ligger och gör mitt bästa för att andas och ignorera smärtan. Försöker njuta av den fantastiskt doftande, friska morgonluften som smyger in genom det öppna fönstret och hoppas på liite mer sömn i alla fall.

05:30
Då har jag gett upp, det gör för ont för att jag ska kunna somna om. Lika bra att fixa sig lite kaffe.

06:30
Då tänker jag att det nog är dags att städa soffhörnet lite…

07:30
Mer kaffe!

08:30
Det ser ut att bli en fin dag, hoppas regnet håller sig borta idag! Andreas och Nathalie kommer och vi tänkte grilla. Vore mysigt om man kunde sitta ute då.

09:30
Stickar några varv på den gula sjalen.

10:30
Då har jag lagt kött i marinad och gjort tomat- och löksallad och det är dags att gå ut och njuta av det härliga vädret en stund.

11:30
Vila på soffan med en arm som värker så jag nästan kräks.
Vardagsmat för mig, men less blir man ändå.


12:30
Läser lite på EDS-förbundets hemsida.


13:30
Vilar lite medan vi väntar på att Andreas och Nathalie ska komma.


14:30
Då drar det ihop sig till matdags.


15:30
Tid med de här människorna…det är lycka på riktigt, det!


16:30
Andreas och Nathalie har just åkt.
The Stig tycker att jag ska ägna mig åt honom nu.


17:30
Färdig. Slut på. Trött.
Önskar jag hade bättre medicin.
Men.
Lycklig, ändå.
Jag har världens finaste barn och de har varsin finaste tjej.
Rikedom!


18:30
Då stickar jag lite medan TENS-apparaten får jobba med mina nackmuskler.


19:30
Då sitter jag på golvet för att sträcka på ryggen lite och samtalar med två tröttnosar som inte är så vidare värst intresserade av vad jag har att säga just då. 😀


20:30
Då har jag insett att sockan blir för vid. Repar upp för att börja om.


21:30
Då tittar jag ut genom det öppna köksfönstret och ser detta.


22:30
Då tar jag ett litet glas portvin och vilar trötta fingrar.
Det får bli dagens sista bild, för nu börjar jag bli väldans trött. Dags att bädda ner sig och hoppas på lite sömn. Godnatt!

Aj, glädje, en Hasse och sommarkvällslycka

Ja, så kan man sammanfatta dagen lite kort. Vill man göra det lite längre än så, så:

Vaknade med hög smärtnivå, det gör jag nästan alltid. Piller och TENS nån timme är det som gäller då, innan jag kan börja dagen på riktigt. Idag var mina handleder snälla så då kunde jag sticka också.

Idag ville kroppen inte riktigt komma igång, så det blev mest vila på förmiddagen.

På eftermiddagen var det jobbdags. Tisdag betyder café och idag blev det bl.a. en fin pratstund med kantor S medan hon åt sin lunch och sedan över en timmes fika och samtal (fast mest lyssnar jag; det är mest efterlängtat, att man bara finns där liksom) med en kvinna som jag inte träffat förut. Det är så fint att få dessa möten. Få ta del av människors livshistoria, tankar, drömmar. Att få finnas där för en annan människa.

Jag älskar mitt jobb!

Jag hann också läsa lite inför höstens arbetsuppgifter.

Ja sen kom jag hem och då blev det krasch i soffan nån timme, som vanligt. Jag älskar att jobba, min kropp gör det inte.

Middag, ja… När kroppen inte lyder, när leder böjer sig åt fel håll och allt bara gör ont, då får matlagningen bli därefter, haha. 🙂
Om man tar snabbnudlar och tillsätter lite extra vatten och stoppar i lite lök och bönor och en dutt sesamolja, då kan man kalla det nudelsoppa så låter det lite tjusigare. Nå, det smakade helt ok och mätt blev jag. Mission accomplished!

När kroppen lugnat sig lite bestämde jag mig för att åka bort till Magnus en stund.

Och där fanns inte bara min fina vän utan även denna lilla kille. Världens sötaste lilla Hasse! Bayersk viltspårhund och alldeles, alldeles underbar. 🙂

Fullständigt hopplös att fotografera i vaket tillstånd så det blir mest sovbilder…

Ja sen kom jag hem och då såg det ut så här här utanför! Då kan man ju inte sitta inne, så Qvick och jag gick en ljuvlig kvällspromenad i en junikväll så vacker att man nästan spricker av glädje!

Ibland går det bara inte att vara pepp

Ibland verkligen hatar jag min kropp. Hatar.
Vaknar halv 3 på nivå 8. Axlarna känns som att de ska trilla isär, lossna från kroppen. Smärtan är på sådan nivå att jag mår illa, känner mig spyfärdig. Kliver upp, för det är helt omöjligt att ligga ”på” kroppen.
Tagit en Citodon som jag vet bara är en viskning i det här läget men det är vad jag har. Vad jag får, för vården anser det viktigare att man inte tar medicin. Det är Duktigt att ha ont istället. Det är Fint att inte ha ordentlig smärtlindring.
Piller är Fult.

Så jävla less.