Tisdag

Natten var jobbigare än vanligt och jag var vaken ett par timmar mellan 01 och 03 p.g.a. smärta, så idag var jag extra glad åt att jag inte har ett arbete där jag måste vara på plats tidigt. Nu hann jag ha en lugn morgon och få kroppen skapligt lugn innan jag åkte in vid 11. Såå tacksam för det!

Jag har bakat två ”filmjölkslimpor” idag, till Kaffebönornas fika imorgon kväll. Den ena baserad på Leilas recept som jag ofta använder som utgångspunkt, sen varierar jag ingredienserna efter vad som finns i mitt skafferi på jobbet. Idag blev det fikon, hasselnötter, valnötter och russin i, samt grahamsmjöl istället för vetekross och inga solrosfrön men i övrigt enligt receptet.

Det andra brödet gjorde jag med utgångspunkt i Underbara Claras recept, jag ville ha en ljusare, lite lättare variant också för en del magar pallar inte så mycket rågkross och linfrön och annat som i det första. Jag utgick från Claras grundrecept och hade hälften vetemjöl, hälften grahamsmjöl och så hade jag i lite mörk sirap samt hackade fikon och hasselnötter.

Caféöppet på eftermiddagen och det var precis lika trevligt som vanligt, med ”vanliga” gäster samt fina, fina arbetskamrater på fika också.

Nu är jag hemma och åh som jag längtar ut i skogen – och det är ljuvligt varmt och skönt ute dessutom – men jag orkar bara inte. 😦
Lite jobbigare än vanligt just nu för jag tar inte så mycket medicin som egentligen behövs = mer ont, förstås.
Jag vet ju inte när jag får komma till nya läkaren så jag försöker ta mindre så att det ska räcka längre än vanligt. Och för den delen vet jag ju inte om jag får mer då heller. Diagnos och konstant hög smärta är tyvärr ingen som helst garanti för att man får den vård och den medicin man behöver (och faktiskt har rätt till). Så är det.

Nu ska jag sätta på en film och hälla upp kaffe (franskrost, mmmm!!), koppla på TENS’en och ta fram stickningen. Det är också en form av medicin. 🙂

Annonser

Efit

Idag är det Ett foto i timmen-dag. Fler som deltar just idag hittar du här.


05:30
Då börjar det bli dags att ta sig ur sängen, men åh det är inte lätt när man har så fint sällskap. 🙂


06:30
Då har jag äntligen fått på mig kläder och fixat kaffe!
Läser bloggar och tittar (mest lyssnar) på Hermans historia om Gustav Vasa.


07:30
Qvick och jag går en morgonrunda. Vilken underbar morgon!!


08:30
Då är jag på jobbet och har börjat med soppan till dagens sopplunch: tomat- och bönsoppa med apelsin.


09:30
Paus i matlagningen för lite utbildning i nya tidsystemet.


10:30
Tillbaka i köket med förberedelser inför sopplunchen. Brödet bakade jag igår.
De timmar jag är i köket och bakar och kokar soppa o.d. är mina bästa favorittimmar på jobbet. Jag älskar det! Mitt drömjobb är en ren husmorstjänst, faktiskt. Baka, laga mat, pyssla om människor. Då triiiivs jag.


11:20
Kyrkoherden och en av våra vaktmästare fixar det sista till mässan som börjar halv 12.


12:30
Då har jag serverat soppa och ätit lite soppa själv (den blev jättegod!) och är tillbaka i köket. Plockar med disk och bakar korintkakor till morgondagens torsdagsträff.


13:30
40 korintkakor klara och jag börjar på en citron- och kokoskaka.


14:30
Den mjuka kakan är i ugnen och jag tar en liten paus.


15:30
Alldeles strax hemma.
Så här långa dagar jobbar jag inte så ofta och nu är jag rätt mör, men åh de här soppkokardagarna är så roliga! 🙂


16:30
Krasch i soffan. Vila lite så man orkar hänga tvätt och fixa nåt att äta.

Vänster tumme halkade nästan ur led igår och har varit helknäpp sedan dess och nu känns det att jag hållit på så mycket idag. Jag måste verkligen komma iväg till en arbetsterapeut och få ortoser. Det här går inte längre. Jag tejpar och tejpar och det hjälper ju lite och framför allt är det skönt när det gör ont, men jag behöver riktiga grejer.
Egentligen skulle jag vilja tejpa mycket mer, typ halva kroppen – men en kan ju inte gå omkring som nåt ur ”Mumien”. 😀


17:30
Köttfärssås på gång, med egenodlad chili.


18:30
Det blåser halv storm och regnar på tvären (och mina armar krampar så bilden blev alldeles suddig men men), det är faktiskt rätt mysigt. 🙂


19:30
Tänder ljus. Stickar. Lyssnar på musik. Tar ett smärtpiller och en mugg te.
Skönt efter en intensiv dag.


20:30
Stickar på. TENS lindrar smärtan. Åh så tacksam jag är för denna apparat!
Lyssnar på Taizémusik (en favorit som jag brukar lyssna på innan jag släcker för natten är denna). Lugnt och skönt.


21:30
Detta får bli dagens sista bild. Nu ska jag bädda ner mig.
Imorgon är det torsdagsträff på eftermiddagen, som alltid är roligt. 🙂
På förmiddagen tänkte jag försöka mig på att baka pettischoer (ja eller vad petit choux kan tänkas heta i plural 😉 ) att bjuda de som ska äta sockerfritt på. Det är nog tjugo år sen jag bakade såna sist, vi får se hur det går…

Glädje och sorg och allt huller om buller

Jag älskar mitt jobb! ÄLSKAR det!!
Det är sådana underbara möten med människor, hela tiden!

Idag fika (jag hade caféöppet) med en människa som jag redan nu efter vårt andra möte bara, tycker så ofantligt mycket om. Som känns som en vän, inte bara någon jag möter i min jobbroll (de mötena är verkligen inte ”bara” de heller, men ni förstår hur jag menar). Hur fint är inte det. 🙂

Prat om glada, lättsamma ämnen och prat om svåra saker och prat om allt däremellan och det medan vi fikade och virkade respektive stickade medan regnet smattrade mot rutorna.

Och ett hus fullt av fina arbetskamrater. Engagerade, starka, varma, glada. Så mycket värme och omtanke och så mycket glädje. Och bus och tokerier. 🙂  Alldeles underbart är det!

Tyvärr har nu en av de allra finaste slutat för att arbeta i en annan församling och det känns verkligen oerhört tråkigt, det kommer att bli otroligt tomt utan Simon. Han är en av de godaste människor jag mött, och den allra finaste prästen. Tack och lov ska han inte jobba längre bort än i stan, så jag får gå i kyrkan där framöver helt enkelt. 🙂 Jag är inte en jätteflitig kyrkobesökare, men Simons gudstjänster tycker jag mycket om.

Igår förmiddag var det högmässa i Hidinge nya kyrka, alldeles nära här där jag bor, och då avskedspredikade Simon och vi hade avtackning och tal och tårtor och ja, verkligen en fin förmiddag. Men huuuu så sorgligt också. Jag hade behövt en hel toarulle med mig, som tårarna rann. (Usch jag får en klump i halsen bara av att skriva om det.)

Och just som jag tyckte att nu har jag lugnat mig, ja då skulle vi sjunga sista psalmen och då…då öppnades tårforsandet igen för:

Texten… Åh! Jag hade aldrig hört denna psalm (nr 730) förut och texten är sååå fin, och den passade verkligen såå fint igår.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla, hålla dig i sin famn.

Ja ni förstår ju…. Tårarna rann och rann, inte bara på mig.
(Och nu rinner dom igen.)

SOM jag kommer att sakna Simon!

Jag kommer t.ex. att sakna att höra den här rätt som det är, när han går förbi en. 😀  Ja det är bara en liten sak bland allt jag kommer att sakna, men den är så typisk för Simon. 🙂

Han är full i bus, den människan. 🙂

Men som sagt, sån himla tur att han inte förflyttar sig mer än ett par mil bort!

Ikväll blir det så lite aktivitet som möjligt. Fixa enkel middag åt mig och Chrille, sticka och ja, bara ta det lugnt. Det är mycket på jobbet den här veckan så övrig tid får bli riktigt lugn. ”Lugnt och stilla” är, tillsammans med ”Tålamod”, min allra sämsta gren, men jag övar på det.

Nöjd, också, med att jag lyckats ”bråka” med min läkare så att han kanske, kaaanske förstått liiiiiite nånstans i sitt inre, att jag faktiskt är tvungen att ha smärtlindring. Först skulle jag inte få mer utskrivet innan vi haft ett möte igen, men han har lång väntelista och det dröjer ett bra tag innan jag kan få komma dit. Utan någon form av smärtlindring kan jag inte jobba och jag sa att då får ni helt enkelt ersätta mig för sjukdagar, haha. Jag fick förnyat recept. 😉  Nå, det beror nog mer på att jag ”bråkat” och skickat en massa information om EDS och en beskrivning av en helt vanlig dag i min tillvaro: alla rörelser och sysslor som gör ont.  Det verkar som om poletten trillat ner i alla fall en liten bit. Men nog är det väl själva f-n att man ska behöva bråka om allt hela tiden, vård och hjälp man faktiskt har rätt till.

Glad över den vackra hösten är jag också. Och över att bo just här. Utsikten tröttnar jag aldrig på, det är fint i alla väder, alla dagar på året.

(Fast jag längtar lite norrut, det gör jag.)

Vilken dag!

På väg till jobbet i morse gjorde jag en avstickare till skogen och plockade med mig lite ”skog”. Lite smått och gott som jag sen gjorde två miniskogar av på ett par tallrikar och tog med till demensboendet. Kantorn hade med sig några gula kantareller. Det blev jättelyckat; det väckte minnen och satte igång alla möjliga samtal. Så himla roligt!

Sjungeriet gick helt ok. Vackert sjunger jag verkligen inte, men sjunger gör jag ändå. Det är roligt och de boende tycker om psalmer och vi har kul tillsammans. Efter fikat sjöng vi Imse Vimse Spindel, Blinka lilla stjärna och några andra barnvisor som de flesta av dem minns texten till. Vi avslutade med Ju mer vi är tillsammans.

Jag tycker såå mycket om de här stunderna! Vi har roligt tillsammans och det känns att man gör nytta, att man gör gott.

På eftermiddagen hade jag caféöppet. Det var lugnt idag så jag passade på att baka ett par banankakor eftersom vi hade överblivna bananer. Jag brukar använda det här receptet, och skippar sockret så kan alla äta. Idag hade jag inte gräddfil så jag tog mjölk istället, det gick finfint det också.

Slutade vid 4 och åkte hem och började möblera om. Jag har fått en byrå och en till säng (så nu har jag en dubbelsäng, uj så gött!) och då behövde jag flytta runt saker för att det skulle få plats. Jag är jättenöjd, men… släpa, bära och lyfta möbler är helt klart inte nåt man ska hålla på med som EDS‘are. Det visste jag väl, men jag har nog inte riktigt insett än hur dålig jag är. Två timmars härjande – som för inte så länge sen inte var något problem alls – resulterade i händer/armar som kändes som om de skulle lossna från kroppen. Förfärlig smärta. Fy f-n! Både för smärtan och för att jag blir så ledsen över hur illa det är. Och arg på läkare som ständigt tjatar om att jag måste äta mindre smärtstillande.

(Ja, inte blev det direkt roligare av att jag stoppade tummen under en fullastad bokhylla…alltså vad korkat klantig man är ibland!)

Nå, smärtan får väl härja på. Jag har inget annat att välja på.
Kvällen övergick i alla fall från bära-släpa-pusta till ren lyx: häromdagen fick vi kräftor som Marcus fiskat och så köpte jag idag lite räkor. Bröd och aioli och ost till det. Lyx! Gott!!

Nu ska jag ligga på soffan och bara andas resten av kvällen.
Är huvudet dumt får kroppen lida. Så sant som det var sagt.

Men vilken bra dag det varit!

En torsdag på jobbet

På torsdagar är det dagledigträff, vi kallar det nog oftast för ”torsdagsträffen”. Varannan vecka i Kyrkans Hus i Fjugesta (församlingshem/kansli) och varannan vecka i Mullhyttans kyrka. Det inleds med en kort andakt, 10 minuter ungefär, sedan blir det uppträdande eller liknande i en timme. Vi avslutar med fika.

Mullhyttans kyrka.

Jag brukar tända ett ljus för mormor och morfar innan jag börjar med mina sysslor.

Dags att duka. Hur många som kommer varierar men det är sällan färre än 25 och ofta uppåt 40. De här träffarna är öppna för alla som vill komma.

Fikat är alltid hembakat. Vi har några ideella som bakar och så jag. Vi hjälps åt. Det går åt en hel del fikabröd varje vecka, inte bara på torsdagarna.

20 kr kostar fikat på torsdagar, då är det bulle, mjuk kaka och en småkaka, samt kaffe eller te.

Färdigdukat. Annette kommer med blommor till borden, från hennes trädgård.

Jag tänder inne i kyrksalen och lägger fram psalmböcker.

Kokar kaffe till 4-5 termosar.

På bordet i köket ligger denna torsdag en vacker bukett. En av våra stammisar fyller 95 och vi ska överraska med blommor och sång.

Klockan 14 börjar vi. Annette håller en kort andakt och vi sjunger en psalm till orgel- eller pianospel av kantor Gunnar. Sedan börjar dagens uppträdande, oftast musik. Jättetrevligt och alltid härlig stämning!

Efteråt fikar vi och det är så härligt att höra samtalen kring borden. Det pratas och skrattas och det är sån glädje i rummet!

Torsdag är min absoluta favoritdag på jobbet. 🙂

Jag har fått en tjusig namnskylt! Den är för mig långt mer än ”bara” en skylt.
Jag är så glad för mitt jobb. Fantastiska arbetskamrater och arbetsuppgifter som verkligen gör gott. Dessutom tacksamheten för att jag än så länge kan arbeta.

Min vattenskräck

Ja tänk…i juni i år var jag så rädd, så rädd.
Livrädd.
Bara det att gå ut på en brygga var oerhört otäckt.
Första gången jag skulle bada gick jag i till knäna, sen kom paniken och det gick bara inte, jag var grinfärdig av rädsla.

Men. Jag var envis och fortsatte. I början vatten upp till höfterna bara och ett snabbt doppa mig och sen upp. Sen stannade jag i vattnet en stund. Gick lite längre ut. Lite i taget.

Efter ett tag vågade jag ta några simtag. Jag trodde inte jag kunde simma, egentligen. Men, det kan jag. Ju. Det är bara det att jag varit så rädd i vattnet de få gånger (för mååånga år sedan) jag provat, så jag alltid höll andan och då orkar man inte många simtag inte… Efter några gånger simmade jag långa stunder och började tycka om det. Jag började åka till badställen där det inte är så långgrunt, för jag ville kunna simma…

Efter ytterligare några gånger vågade jag mig ut på djupt vatten.
Fatta…jag simmade där jag inte bottnar!!

Nästa steg, som VERKLIGEN kändes otroligt otäckt, var att doppa även huvudet under ytan. Envis är jag och jag hade bestämt att jag skulle göra det. Jag fick samla mod en stund men jodå, jag gjorde det! Och sen en gång till, och en gång till. Paniken var nära. Det där ljudet av vattnet som liksom bubblar omkring en… fy f*n. Men, jag gjorde det och jag har gjort det flera gånger till sedan dess!

Jag har badat i havet utanför Örnsköldsvik, i sjöar i Ångermanland, Västmanland, Östergötland och Närke samt en å i Östergötland och en damm i Närke. Jag har badat på alla möjliga tider på dygnet och i alla möjliga sorts väder.

Nu älskar jag det. Jag ÄLSKAR att bada!

Och för ett par veckor sedan gjorde jag något som är helt jäkla OTROLIGT: jag åkte båt!! Långt ut på Hjälmaren. I en liten båt.

Jag var inte rädd. Inte en enda sekund. Tvärtom, jag njöt verkligen.

Ja jisses, vilken sommar!
Jag är stolt över mig själv.

Vattenskräcken är borta!

Åter på jobbet. Samt 47 och 48!

Första arbetsdagen efter mitt livs första semester. Kändes helt ok innan och när jag kom till jobbet kändes det bara fint. Världens finaste arbetskamrater gör att det blir så. Dessutom var det bakning på schemat och det är min favoritsyssla.

Frysen är tom, det är dags att fylla den inför kommande aktiviteter. Två mjuka citronkakor blev det idag.

Kära lilla Fjugesta. En liten håla men en trevlig liten håla.

På väg hem knäppte jag några bilder. Det är så otroligt fint här!

Ja, detta är något jag aldrig trodde jag skulle se: en bild på mig ätandes majs. 😀

När jag hade ätit for jag över till vännen L, som bor så här ljuvligt. Avskilt och så ljuvligt tyst!

Vi åkte till sjön. En underbar kväll. Ljummen, ljummen sammetsluft!

Dopp nummer 47!
Varmt i vattnet med, verkligen såå skönt.

Det blev ett dopp till innan vi åkte hem, så nu är jag uppe i 48.
Idag simmade jag. Simmade! Och inte bara det: jag simmade utåt. D.v.s. bort från stranden. Ja det låter nog fånigt, allt detta, för den som inte lider av vattenskräck, men för mig är det alldeles enormt.

Jag konstaterade också att jag är inte så dålig på att simma som jag trodde – man ska bara andas ibland och inte hålla andan, så orkar man liksom lite längre…

Nu är den här

…den sista semesterveckan. Jag ska fylla den med så mycket fint och roligt och mysigt och kul jag bara kan! Denna dag, måndag, har jag fyllt med Game of Thrones-tittande tillsammans med Chrille, sockstickning (jag klarade flera varv, hurra!!), bad nummer 37 och fika vid sjön tillsammans med O och en underbar kvällspromenad här på gården.