En onsdag i slutet av april

Den kan man börja med en hel förmiddag i möte med alla arbetskamraterna. Präster, diakon, vaktmästare, kantorer, pedagoger, assistenter – allihop! Såå roligt tycker jag. 🙂

Efteråt kan man tillsammans med diakonen gå hem till en församlingsmedlem som fyller 90 idag och uppvakta med blommor och sång och kramar.

Hemma kan man sen sticka lite och prata lite med vänner här och där.
Man kan dricka kaffe och njuta av solsken och blå himmel och läsa svar på sina funderingar. Och få nya.

Sen kan man gå en sväng ”på byn” (Fjugesta, alltså) och fixa några ärenden och heja på en vacker, rar och nygift stickerska som kommer farandes och på några andra bekanta ansikten också och bli varm inuti och konstatera att detta att nu ha bott en lite längre (lång för mig) tid på samma plats, det känns fint. Det när man liksom börjar komma in i någon slags…sammanhang.

Ja, sen kan man jobba lite till. Kväll tillsammans med en härlig grupp kvinnor som ses någon gång per månad, med lite olika teman. Ikväll var det garn, stickor och virknålar som gällde. 🙂

När man kommer hem från jobbet kan man öppna köksfönstret och stå där en lång stund och bara njuta:

Vad gör jag på jobbet?

Det är många som undrat. Ja.., det varierar ganska mycket. Idag var jag på förmiddagen med på andakt med efterföljande fika och sångstund på ett demensboende. Först en enkel, kort andakt (ett par psalmer, en kort textläsning, Fader vår, välsignelsen) och sedan fikastund då kantorn spelar piano och vi sjunger visor från förr som de boende minns och känner igen. Idag sjöng vi Sov du lilla vide ung, När lillan kom till jorden, Alla fåglar kommit ren och några andra visor.

Ibland har vi med bilder som vi tittar på tillsammans och pratar om. Vi har lite olika tema varje gång. Kärlek, vår, kändisar från deras ungdom o.s.v.

Vi håller på en timme och det är så fantastiskt fint! När musiken och sången kommer igång minns de texter och ler och sjunger med och är så glada. Det är väldigt, väldigt fint att få vara en del av det.

Promenad med polar’n

q1

Igår var jag ledig, vilket var skönt efter att ha jobbat 11 dagar i rad (ja ideellt alltså, så det är mitt eget val). Vädret var lite grått och rått, men Qvick och jag packade kaffetermosen, kokta ägg och hundgodisar och gav oss ut ändå. Det är jag glad för, för åh så skönt det var att komma ut!

Vi gick först en sväng i stora skogen och sen for vi till Riseberga och gick där länge också. Bilderna är från Riseberga. Det är så vackert där, alla tider på året!

q4

ri2

Det är så underbart att vara ute så här, jag önskar jag kunde vara det precis jämt. Jag hoppas fortfarande på jobb som skogstroll. 😉

Jag är ledig hela helgen, så det blir garanterat fler skogsturer.

ri1

q6

ri3

#februarifoton: Det här gör mig gla’

glad

Gårdagens rubrik: Det här gör mig gla’.

Det finns måååånga saker som gör mig glad. Varje dag. De finns/händer hela tiden.

Naturen. Skogen. Doften av mossa. Takdropp.
Stickningen. Min hund. Alla fantastiska människor jag möter.
Justin Trudeau. Kaffe på trappen. Medmänsklighet i vardagen.
Musik. Alla ideella krafter som arbetar för en vänligare värld.
Humlor. De fantastiska människorna som arbetar i Kyrkans Hus i Fjugesta.
Varje dag jag har tak över huvudet och mat på bordet.
Solsken. Stunder med lite mindre smärta.
Att få sitta i en rallybil. Att göra en annan människa glad. Blå himmel.
När jag har en slant över att skänka till någon som behöver den bättre än jag.
Sömn. Blåsippor.
Det finns tusen och åter tusen saker som verkligen, verkligen gör mig glad.
Allra, allra gladast blir jag när jag får umgås med människor jag älskar.
Som till exempel att spela sällskapsspel tillsammans med Chrille och Sanna.