Kvistbro. Och så mycket glädje.

Idag jobbade jag i Kvistbro på förmiddagen. Inte i själva kyrkan (ovan) dock, utan i en av de små stugorna. En återförening för en syförening och A (diakonen) bjöd på smörgåstårta, kaffe och pepparkaka. Jag hjälpte till med dukning och disk och dylikt. Satt med och fikade en stund också. En härlig liten grupp människor med värme och humor var det och efteråt var man alldeles gladvarm inuti.

Platsen gör ju sitt till också, speciellt nu i adventstider. Det är sååå fint där!

Efteråt blev det en promenad med min kollega förste diakonassistenten Morris medan hans matte satt i möte.

Eftermiddagen bestod av lite administration och café som vanligt på en måndag. Snöade gjorde det så man blev alldeles lycklig. 🙂

Trött som jag vet inte vad nu, efter jobb och ”taxitjänst”, och jag sitter mest och glor – namnskylt och nycklar sitter fortfarande kvar – men åh vilken fin dag det varit! Att jobba i en församling är det bästa jobb jag haft, helt underbart är det!

Annonser

Julpynt och ett av svenska språkets viktigaste ord

Dagens jobb har varit varierat som vanligt, men extra trevligt. På förmiddagen gjorde jag mer marknadsnougat och på eftermiddagen for jag och språkpraktikanterna till Mullhyttans kyrka för att julpynta där. Även A (diakon) och J (vaktmästare) var med, och det blev en rolig eftermiddag. Det är mycket skojande och skrattande med det här gänget. 🙂

Fika hanns också med. Förstås. Fika är ett viktigt ord i det svenska språket. 😀 Vi övade på bulle-bullar, kopp-koppar, fat-fat och lite sånt och, senare, ”Nu ska vi åka hem” och ”Slut för idag, tack för idag” och adjektiv som kallt, blåsigt, mörkt m.m. Inte alldeles enkelt, men ivern att lära sig är stor och kul har vi. 🙂

J bonade golv och dammsög mattor idag, därav ”stöket” i kyrkan.

På söndag är det julmarknad i Mullhyttan och då ska jag jobba i kyrkan. Vi har servering då: man kan köpa sig kaffe, julsmörgås och pepparkaka. Klockan 16 är det Lucia i kyrkan. Mysigt!

Nu är det äntligen kväller och jag är så sticksugen, så sticksugen. Just nu fungerar inte högerarmen men jag har tagit medicin och kör med TENS, så förhoppningsvis kan julklappsverkstan ha öppet en stund ikväll med. 🙂

Sängen är äntligen på plats ordentligt, med två 90-madrasser och allt. Jag är supernöjd. Gott om plats (åt djuren…haha) och högre än om man bara har madrasser på ben = lättare att ta sig ur när man har ont.

Efit

Idag är det Ett foto i timmen-dag. Fler som deltar just idag hittar du här.


05:30
Då börjar det bli dags att ta sig ur sängen, men åh det är inte lätt när man har så fint sällskap. 🙂


06:30
Då har jag äntligen fått på mig kläder och fixat kaffe!
Läser bloggar och tittar (mest lyssnar) på Hermans historia om Gustav Vasa.


07:30
Qvick och jag går en morgonrunda. Vilken underbar morgon!!


08:30
Då är jag på jobbet och har börjat med soppan till dagens sopplunch: tomat- och bönsoppa med apelsin.


09:30
Paus i matlagningen för lite utbildning i nya tidsystemet.


10:30
Tillbaka i köket med förberedelser inför sopplunchen. Brödet bakade jag igår.
De timmar jag är i köket och bakar och kokar soppa o.d. är mina bästa favorittimmar på jobbet. Jag älskar det! Mitt drömjobb är en ren husmorstjänst, faktiskt. Baka, laga mat, pyssla om människor. Då triiiivs jag.


11:20
Kyrkoherden och en av våra vaktmästare fixar det sista till mässan som börjar halv 12.


12:30
Då har jag serverat soppa och ätit lite soppa själv (den blev jättegod!) och är tillbaka i köket. Plockar med disk och bakar korintkakor till morgondagens torsdagsträff.


13:30
40 korintkakor klara och jag börjar på en citron- och kokoskaka.


14:30
Den mjuka kakan är i ugnen och jag tar en liten paus.


15:30
Alldeles strax hemma.
Så här långa dagar jobbar jag inte så ofta och nu är jag rätt mör, men åh de här soppkokardagarna är så roliga! 🙂


16:30
Krasch i soffan. Vila lite så man orkar hänga tvätt och fixa nåt att äta.

Vänster tumme halkade nästan ur led igår och har varit helknäpp sedan dess och nu känns det att jag hållit på så mycket idag. Jag måste verkligen komma iväg till en arbetsterapeut och få ortoser. Det här går inte längre. Jag tejpar och tejpar och det hjälper ju lite och framför allt är det skönt när det gör ont, men jag behöver riktiga grejer.
Egentligen skulle jag vilja tejpa mycket mer, typ halva kroppen – men en kan ju inte gå omkring som nåt ur ”Mumien”. 😀


17:30
Köttfärssås på gång, med egenodlad chili.


18:30
Det blåser halv storm och regnar på tvären (och mina armar krampar så bilden blev alldeles suddig men men), det är faktiskt rätt mysigt. 🙂


19:30
Tänder ljus. Stickar. Lyssnar på musik. Tar ett smärtpiller och en mugg te.
Skönt efter en intensiv dag.


20:30
Stickar på. TENS lindrar smärtan. Åh så tacksam jag är för denna apparat!
Lyssnar på Taizémusik (en favorit som jag brukar lyssna på innan jag släcker för natten är denna). Lugnt och skönt.


21:30
Detta får bli dagens sista bild. Nu ska jag bädda ner mig.
Imorgon är det torsdagsträff på eftermiddagen, som alltid är roligt. 🙂
På förmiddagen tänkte jag försöka mig på att baka pettischoer (ja eller vad petit choux kan tänkas heta i plural 😉 ) att bjuda de som ska äta sockerfritt på. Det är nog tjugo år sen jag bakade såna sist, vi får se hur det går…

En annan sida av jobbet

…som jag väl inte är riktigt lika bekväm med…det är att jag då och då vikarierar för Annette på andakt och musikstund på demensboendet. Det inleds med en kort andakt då jag läser en kort bibeltext, Fader vår och välsignelsen. Men det innebär också att vi sjunger psalmer. Tre stycken. Och, kära vänner, jag kan verkligen inte sjunga så att det låter som något man vill lyssna på. 😀

Så detta är en sådan måndag då jag stickar och sjunger psalmer för kung och fosterland. Öva, öva, öva. Ja kära nån.

Morgondagens psalmer är nummer 249 ”Blott en dag” och nummer 210 ”Jag lyfter ögat mot himmelen”, och så nummer 248 ”Tryggare kan ingen vara”. Den sistnämnda sjunger vi varje gång, för det är en psalm som de boende känner igen och ofta minns texten till.

Freddie Wadlings version av ”Blott en dag” är oändligt mycket trevligare att lyssna på än min, så den får ni här.

Men, även om jag iiiinte tycker om att sjunga så andra hör (men här sjunger jag ju åtminstone inte, tack och lov, ensam) så tycker jag ändå väldigt mycket om de här tisdagarna. Man känner hur uppskattat det är, att man gör gott.

Vi brukar ha lite olika teman och imorgon är det hösttema. Kantorn ska plocka lite svamp att ta med och jag ska ordna ett fat med lite smått och gott från skogen. Mossa, löv, kottar och sånt. Så pratar vi om det och luktar och känner. Vi sjunger också några visor på temat, ofta barnvisor. Kanske dyker herr kantarell upp imorgon t.ex. Det sätter igång många minnen och man ser hur de liksom lyser upp. Det är alldeles, alldeles underbart att få vara en del av det.

En torsdag på jobbet

På torsdagar är det dagledigträff, vi kallar det nog oftast för ”torsdagsträffen”. Varannan vecka i Kyrkans Hus i Fjugesta (församlingshem/kansli) och varannan vecka i Mullhyttans kyrka. Det inleds med en kort andakt, 10 minuter ungefär, sedan blir det uppträdande eller liknande i en timme. Vi avslutar med fika.

Mullhyttans kyrka.

Jag brukar tända ett ljus för mormor och morfar innan jag börjar med mina sysslor.

Dags att duka. Hur många som kommer varierar men det är sällan färre än 25 och ofta uppåt 40. De här träffarna är öppna för alla som vill komma.

Fikat är alltid hembakat. Vi har några ideella som bakar och så jag. Vi hjälps åt. Det går åt en hel del fikabröd varje vecka, inte bara på torsdagarna.

20 kr kostar fikat på torsdagar, då är det bulle, mjuk kaka och en småkaka, samt kaffe eller te.

Färdigdukat. Annette kommer med blommor till borden, från hennes trädgård.

Jag tänder inne i kyrksalen och lägger fram psalmböcker.

Kokar kaffe till 4-5 termosar.

På bordet i köket ligger denna torsdag en vacker bukett. En av våra stammisar fyller 95 och vi ska överraska med blommor och sång.

Klockan 14 börjar vi. Annette håller en kort andakt och vi sjunger en psalm till orgel- eller pianospel av kantor Gunnar. Sedan börjar dagens uppträdande, oftast musik. Jättetrevligt och alltid härlig stämning!

Efteråt fikar vi och det är så härligt att höra samtalen kring borden. Det pratas och skrattas och det är sån glädje i rummet!

Torsdag är min absoluta favoritdag på jobbet. 🙂

Jag har fått en tjusig namnskylt! Den är för mig långt mer än ”bara” en skylt.
Jag är så glad för mitt jobb. Fantastiska arbetskamrater och arbetsuppgifter som verkligen gör gott. Dessutom tacksamheten för att jag än så länge kan arbeta.

Aj, glädje, en Hasse och sommarkvällslycka

Ja, så kan man sammanfatta dagen lite kort. Vill man göra det lite längre än så, så:

Vaknade med hög smärtnivå, det gör jag nästan alltid. Piller och TENS nån timme är det som gäller då, innan jag kan börja dagen på riktigt. Idag var mina handleder snälla så då kunde jag sticka också.

Idag ville kroppen inte riktigt komma igång, så det blev mest vila på förmiddagen.

På eftermiddagen var det jobbdags. Tisdag betyder café och idag blev det bl.a. en fin pratstund med kantor S medan hon åt sin lunch och sedan över en timmes fika och samtal (fast mest lyssnar jag; det är mest efterlängtat, att man bara finns där liksom) med en kvinna som jag inte träffat förut. Det är så fint att få dessa möten. Få ta del av människors livshistoria, tankar, drömmar. Att få finnas där för en annan människa.

Jag älskar mitt jobb!

Jag hann också läsa lite inför höstens arbetsuppgifter.

Ja sen kom jag hem och då blev det krasch i soffan nån timme, som vanligt. Jag älskar att jobba, min kropp gör det inte.

Middag, ja… När kroppen inte lyder, när leder böjer sig åt fel håll och allt bara gör ont, då får matlagningen bli därefter, haha. 🙂
Om man tar snabbnudlar och tillsätter lite extra vatten och stoppar i lite lök och bönor och en dutt sesamolja, då kan man kalla det nudelsoppa så låter det lite tjusigare. Nå, det smakade helt ok och mätt blev jag. Mission accomplished!

När kroppen lugnat sig lite bestämde jag mig för att åka bort till Magnus en stund.

Och där fanns inte bara min fina vän utan även denna lilla kille. Världens sötaste lilla Hasse! Bayersk viltspårhund och alldeles, alldeles underbar. 🙂

Fullständigt hopplös att fotografera i vaket tillstånd så det blir mest sovbilder…

Ja sen kom jag hem och då såg det ut så här här utanför! Då kan man ju inte sitta inne, så Qvick och jag gick en ljuvlig kvällspromenad i en junikväll så vacker att man nästan spricker av glädje!

Majkväll vid Hidinge gamla kyrka

För ett par veckor sedan var jag på kvällsgudstjänst i lilla Hidinge gamla kyrka. Den är pytteliten och den är sååå fin! Stora pampiga kyrkor och katedraler är vackra dom också, men för mig är det det lilla och enkla som är allra finast.

Utsikten från kyrkbacken. Detta var innan allt hade slagit ut fullt ut, så grönskan var fortfarande så där tunn och skir och kvällssolen var fantastisk!

En majonsdag

Innan jag åkte till jobbet imorse gick Qvick och jag ut i vitsippshavet här på gården och plockade en bukett att sätta på altaret. Det var dags för veckomässa och sopplunch idag och då vill man ju att det ska vara fint.

I gräsmattan utanför jobbet växer små blå blommor som jag just nu inte kommer på namnet på, några sådana fick också vara med. Det blev såå fint!

Idag hann jag inte vara med på mässan för jag var ensam i köket med soppkokeriet, men jag njöt av sången och pianospelet och prästen Simons ord ändå eftersom köket är intill stora salen och jag hörde allt genom dörren. Sämre kan man ha det när man står och lagar soppa. 🙂 Sämre jobb kan man ha rent generellt, verkligen!! 🙂

Idag blev det libanesisk linssoppa, och till det bl.a. Leilas filmjölksbröd som jag ofta bakar till aktiviteter på jobbet och som alltid är väldigt uppskattat.

Ja sen kom jag hem och sedan dess har vi suttit här och bara gottat oss i det underbara vädret!

En onsdag i slutet av april

Den kan man börja med en hel förmiddag i möte med alla arbetskamraterna. Präster, diakon, vaktmästare, kantorer, pedagoger, assistenter – allihop! Såå roligt tycker jag. 🙂

Efteråt kan man tillsammans med diakonen gå hem till en församlingsmedlem som fyller 90 idag och uppvakta med blommor och sång och kramar.

Hemma kan man sen sticka lite och prata lite med vänner här och där.
Man kan dricka kaffe och njuta av solsken och blå himmel och läsa svar på sina funderingar. Och få nya.

Sen kan man gå en sväng ”på byn” (Fjugesta, alltså) och fixa några ärenden och heja på en vacker, rar och nygift stickerska som kommer farandes och på några andra bekanta ansikten också och bli varm inuti och konstatera att detta att nu ha bott en lite längre (lång för mig) tid på samma plats, det känns fint. Det när man liksom börjar komma in i någon slags…sammanhang.

Ja, sen kan man jobba lite till. Kväll tillsammans med en härlig grupp kvinnor som ses någon gång per månad, med lite olika teman. Ikväll var det garn, stickor och virknålar som gällde. 🙂

När man kommer hem från jobbet kan man öppna köksfönstret och stå där en lång stund och bara njuta: