Aj, glädje, en Hasse och sommarkvällslycka

Ja, så kan man sammanfatta dagen lite kort. Vill man göra det lite längre än så, så:

Vaknade med hög smärtnivå, det gör jag nästan alltid. Piller och TENS nån timme är det som gäller då, innan jag kan börja dagen på riktigt. Idag var mina handleder snälla så då kunde jag sticka också.

Idag ville kroppen inte riktigt komma igång, så det blev mest vila på förmiddagen.

På eftermiddagen var det jobbdags. Tisdag betyder café och idag blev det bl.a. en fin pratstund med kantor S medan hon åt sin lunch och sedan över en timmes fika och samtal (fast mest lyssnar jag; det är mest efterlängtat, att man bara finns där liksom) med en kvinna som jag inte träffat förut. Det är så fint att få dessa möten. Få ta del av människors livshistoria, tankar, drömmar. Att få finnas där för en annan människa.

Jag älskar mitt jobb!

Jag hann också läsa lite inför höstens arbetsuppgifter.

Ja sen kom jag hem och då blev det krasch i soffan nån timme, som vanligt. Jag älskar att jobba, min kropp gör det inte.

Middag, ja… När kroppen inte lyder, när leder böjer sig åt fel håll och allt bara gör ont, då får matlagningen bli därefter, haha. 🙂
Om man tar snabbnudlar och tillsätter lite extra vatten och stoppar i lite lök och bönor och en dutt sesamolja, då kan man kalla det nudelsoppa så låter det lite tjusigare. Nå, det smakade helt ok och mätt blev jag. Mission accomplished!

När kroppen lugnat sig lite bestämde jag mig för att åka bort till Magnus en stund.

Och där fanns inte bara min fina vän utan även denna lilla kille. Världens sötaste lilla Hasse! Bayersk viltspårhund och alldeles, alldeles underbar. 🙂

Fullständigt hopplös att fotografera i vaket tillstånd så det blir mest sovbilder…

Ja sen kom jag hem och då såg det ut så här här utanför! Då kan man ju inte sitta inne, så Qvick och jag gick en ljuvlig kvällspromenad i en junikväll så vacker att man nästan spricker av glädje!

Majkväll vid Hidinge gamla kyrka

För ett par veckor sedan var jag på kvällsgudstjänst i lilla Hidinge gamla kyrka. Den är pytteliten och den är sååå fin! Stora pampiga kyrkor och katedraler är vackra dom också, men för mig är det det lilla och enkla som är allra finast.

Utsikten från kyrkbacken. Detta var innan allt hade slagit ut fullt ut, så grönskan var fortfarande så där tunn och skir och kvällssolen var fantastisk!

En majonsdag

Innan jag åkte till jobbet imorse gick Qvick och jag ut i vitsippshavet här på gården och plockade en bukett att sätta på altaret. Det var dags för veckomässa och sopplunch idag och då vill man ju att det ska vara fint.

I gräsmattan utanför jobbet växer små blå blommor som jag just nu inte kommer på namnet på, några sådana fick också vara med. Det blev såå fint!

Idag hann jag inte vara med på mässan för jag var ensam i köket med soppkokeriet, men jag njöt av sången och pianospelet och prästen Simons ord ändå eftersom köket är intill stora salen och jag hörde allt genom dörren. Sämre kan man ha det när man står och lagar soppa. 🙂 Sämre jobb kan man ha rent generellt, verkligen!! 🙂

Idag blev det libanesisk linssoppa, och till det bl.a. Leilas filmjölksbröd som jag ofta bakar till aktiviteter på jobbet och som alltid är väldigt uppskattat.

Ja sen kom jag hem och sedan dess har vi suttit här och bara gottat oss i det underbara vädret!

En onsdag i slutet av april

Den kan man börja med en hel förmiddag i möte med alla arbetskamraterna. Präster, diakon, vaktmästare, kantorer, pedagoger, assistenter – allihop! Såå roligt tycker jag. 🙂

Efteråt kan man tillsammans med diakonen gå hem till en församlingsmedlem som fyller 90 idag och uppvakta med blommor och sång och kramar.

Hemma kan man sen sticka lite och prata lite med vänner här och där.
Man kan dricka kaffe och njuta av solsken och blå himmel och läsa svar på sina funderingar. Och få nya.

Sen kan man gå en sväng ”på byn” (Fjugesta, alltså) och fixa några ärenden och heja på en vacker, rar och nygift stickerska som kommer farandes och på några andra bekanta ansikten också och bli varm inuti och konstatera att detta att nu ha bott en lite längre (lång för mig) tid på samma plats, det känns fint. Det när man liksom börjar komma in i någon slags…sammanhang.

Ja, sen kan man jobba lite till. Kväll tillsammans med en härlig grupp kvinnor som ses någon gång per månad, med lite olika teman. Ikväll var det garn, stickor och virknålar som gällde. 🙂

När man kommer hem från jobbet kan man öppna köksfönstret och stå där en lång stund och bara njuta:

Vad gör jag på jobbet?

Det är många som undrat. Ja.., det varierar ganska mycket. Idag var jag på förmiddagen med på andakt med efterföljande fika och sångstund på ett demensboende. Först en enkel, kort andakt (ett par psalmer, en kort textläsning, Fader vår, välsignelsen) och sedan fikastund då kantorn spelar piano och vi sjunger visor från förr som de boende minns och känner igen. Idag sjöng vi Sov du lilla vide ung, När lillan kom till jorden, Alla fåglar kommit ren och några andra visor.

Ibland har vi med bilder som vi tittar på tillsammans och pratar om. Vi har lite olika tema varje gång. Kärlek, vår, kändisar från deras ungdom o.s.v.

Vi håller på en timme och det är så fantastiskt fint! När musiken och sången kommer igång minns de texter och ler och sjunger med och är så glada. Det är väldigt, väldigt fint att få vara en del av det.

Knista kyrka

Planen var att Qvick och jag skulle dra till skogs idag också och vara ute hela dagen och bara vara fria och njuta. Nu blåser det så hårt att vi avvaktar lite. Jag är inte jättesugen på att få ett träd i skallen och enligt SMHI kommer det blåsa 8 m/s så nja…

Så istället för skogsbilder, i alla fall just nu, tänkte jag visa lite av vackra, vackra Knista kyrka där jag var på högmässa på påskdagen. Taket är helt fantastiskt!

”På en liten höjd i ett småbrutet jordbrukslandskap ligger en av Örebro läns intressantaste kyrkor. Den byggdes under 1100-talet när kristendomen fortfarande var ny i landet. Kyrkorummet domineras av de välbevarade väggmålningarna från 1600-talet. Intill kyrkan ligger ett gravfält från järnåldern. Traditionen att begrava sina död på platsen fanns alltså redan på hednisk tid.

Knista kyrka är den äldsta daterade kyrkan i Närke. Prover från trävirke i kyrkan tyder på att långhuset var uppfört redan år 1123. Kanske var det en storman i trakten som byggde kyrkan som sin gårdskyrka? I tornet finns resterna efter ett kapell på andra våningen, troligen avsett för byggherren och hans familj. Rester efter tornkapell finns bara i två andra kyrkor i länet; Gräve och Edsberg.”
Källa: Länsstyrelsen

Läs mer

En decembermåndag i bilder

Idag är det EFIT – Ett Foto I Timmen. Fler som deltar just idag hittar du här.


00:50
Dags att gå och lägga sig. Trött men glaad efter en väldigt fin fjärde advent.


08:00
I en kartong nedanför min säng…


09:00
Frukost. Kaffe & stickning.


10:00
Rally sover gott medan jag dricker en andra mugg kaffe.


11:00
Redo att åka till jobbet för glöggmingel och julbuffé.


12:00
Fantastisk buffé från Lekhyttan, och detta är bara en liten del av allt gott.
Smakade otroligt bra!

13:00 och 14:00
Inga bilder, jag hade fullt upp med att njuta av underbart sällskap – jag har det verkligen otroligt bra som får vara tillsammans med de som jobbar i församlingen. Värme, omtanke, glädje, kärlek, gemenskap. Jag njuter och är så tacksam för varje dag jag får med dem.


15:00
Hemma igen. Ligger på soffan och spanar på Michelin som spanar på fåglar.


16:00
Lyssnar på julmusik. Hänger tvätt. Plockar undan lite.


17:00
Stickar och lyssnar på favoritjulmusik.


18:00
Smyger på Chrille… 😀


19:00
Mumsar middag. Julmatsrester.


20:00
Då sitter jag med TENS-plattorna på och hoppas på lindring.
Dumma, dumma nacke.


21:00
Stickat några varv. Lite stressad nu; julafton är inte långt bort…


22:00
Katter alltså… 🙂


23:00
Även dagens sista blir en kattbild.
Rally sover gott och nu tänker jag bädda ner mig och förhoppningsvis få göra detsamma.
Godnatt!

Högmässa och julknytis

Vad det är vackert när den blåsvarta decembernatten sakta går över i ljusblårosa decembermorgon!

Klockan 6 imorse stod jag och skalade potatis till 11 personer. 😀 Jag kunde ändå inte somna om, så lika bra att kliva upp och göra nytta. Anledningen till potatisskalandet var att det på eftermiddagen skulle bli julknytis här hos mig, tillsammans med ett härligt gäng nya bekantskaper.

Strax före halv 10 sken solen och jag var redo att åka till

Hidinge gamla kyrka, där det var högmässa klockan 10.
Morgonsolen lyste så fantastiskt vackert på kyrkan idag!

Den här dörren tycker jag är alldeles fantastisk! Så otroligt vacker, och tänk att den fortfarande finns kvar – den är från medeltiden. Av Stefan, prästen som höll dagens gudstjänst, fick jag veta:

Det finns symbolspråk på denna dörr med: längst ner på dörren kan man se ormen på rygg medan rättfärdighetens sol stiger upp på själva dörren!

”Hidinge gamla kyrka är en av Närkes minsta kyrkor och har mycket kvar av sin medeltida karaktär. Kyrkan byggdes någon gång under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Koret var från början smalare men har senare breddats. I slutet av 1600-talet tillfogades ett timrat torn i väster, vilket senare rivits. Fönstren har förstorats i ett par omgångar, senast år 1820.”
Källa: Länsstyrelsen

I taket. Fint! Jag blev sticksugen av färgkombinationen och av figurerna. 🙂

”Sedan Hidinge nya kyrka stod klar 1869 lämnades den gamla kyrka åt sitt öde och inventarierna auktionerades ut. Först under 1920-och 1930-talen renoverades kyrkan och återinvigdes som gudstjänstlokal. En del av den ursprungliga inredningen har kunnat föras tillbaka. Bänkinredningen är från 1930-talet efter förebild från en bevarad dörr från de ursprungliga bänkraderna. Den bevarade ursprungliga dörren sitter idag i kyrkvärdsbänken till höger i koret.

Kyrkan är en så kallas salkyrka med rektangulär plan, murad i sten. Ytterväggarna är tunt vitslammade och det branta taket är täckt med spån. De invändiga valvmålningarna är troligen från 1500-1600-talen. Kyrkans sydportal har kvar sin medeltida prägel, de för den romanska arkitekturstilen typiska små muröppningarna och runda bågar. Den järnbeslagna dörren är troligen från åren kring 1200.”
Källa: Länsstyrelsen

Det var en jättefin gudstjänst, som avslutades med Gå Sion, din Konung att möta. Den tycker jag är så fin, och rolig att sjunga. 🙂

Efter gudstjänsten åkte Annette (diakon och min ”chef”) och jag direkt till församlingshemmet, för där var det kyrkvärdsträff med julgröt och skinksmörgås och det var vi som ansvarade för det ätbara. Jättetrevligt även det!

Ja, sen hastade jag vidare hem igen vid halv 1, för vid 1-tiden skulle knytisgästerna komma.  11 stycken blev vi, plus två hundar.
Ett julbord dukade vi upp, med så mycket mat att det hade räckt till tre gånger så många tror jag… Skinka, Jansson (egentligen skulle jag vara fullkomligt nöjd med bara Jansson, såå gott är det), köttbullar, sill, saffransmarinerade kikärtor, ägghalvor, julkorv, potatis, prinskorv, bröd, ost m.m. Och efteråt, kaffe med ett nästan lika dignande fikabrödsbord. Jisses! 😀

Det blev några väldigt roliga, trevliga och mysiga timmar. Prat om vitt skilda ämnen, och mycket skratt. Ett störtskönt gäng med människor i vars sällskap alla kan vara precis som de är.

Först när alla åkt kom jag på att jag inte tagit en enda bild. Nåja.  Det funkade i alla fall fint att duka långbord i vårt lilla vardagsrum. Alla fick plats och alla trivdes. Det dröjer inte länge till vi ses igen, har vi bestämt, och jag ser verkligen fram emot vår nästa träff. Vi ska bl.a. ha liten stickskola då det är ett par stycken som vill lära sig sticka sockor. Kul! 🙂

Efteråt var en viss hund heeelt väck och slocknade bums och där ligger han än, flera timmar senare. 😀

Vilken fenomenalt fin fjärde advent!