Det finns inget, inget, inget bättre

Det finns inget i detta universum jag älskar så mycket som att vara ute i naturen. Efter en veckas sjukdom och så en veckas utmattning efteråt har längtan varit stor. Idag har det varit jättefint väder och jag har varit ute i två svängar och SOM jag njutit!

Först en promenad med Qvick: en favoritrunda i skogen vid kilsbergskanten, bara några kilometer hemifrån. Här går vi ofta.

I skogen trivs vi bäst både Qvick och jag.

När vi går där tänker jag att varför, varför ägnar jag mig överhuvudtaget åt något annat? Det här, det är det enda jag egentligen vill. Det enda som verkligen får mig att trivas.

När vi just kommit tillbaka till bilen ringde telefonen och S undrade var jag var och om jag ville ta en promenad. Såklart jag ville, så hem och lämna av Qvick och bilen och sen bar det iväg igen.

En promenad genom en annan favoritskog (och just nu är jag glad för ”grön vinter” för det gör det så lätt att gå i skogen) bara nån kilometer från den andra rundan, ner till sjön där jag tog så många av sommarens dopp.

Solen sken och till och med värmde lite och isen var blå (och sjöng för fullt) och himlen var också blå och det var så så så ljuvligt att bara finnas till.

Annonser

Rally i Hedemora

Förra lördagen var det rallydags igen, den här gången CTEK-sprinten på Hamre motorbana i Hedemora. Jätterolig sträcka att åka och kul hade vi, trots väldigt dålig organisation och usel information från arrangörerna; ingen visste nånting, ingen hade nån egentlig koll på regler och ja jisses. Men som sagt, vi hade kul ändå för åka blev det ju och rally är alltid rally. 🙂

Den här tävlingen delade vi bilen med ett par sköna dalmasar och det blev en otroligt härlig och rolig dag tillsammans.

Tyvärr höll inte bilen så vi hann bara med ett åk per ekipage (ja förutom mastervarv och träningsvarv då). Växellådan igen.

Det finns inget roligare än rally! Inget!!

På väg hemåt sen på eftermiddagen så letade vi upp en badplats i Norberg så jag fick ta ett efterlängtat dopp. Sommarens 75:e!

Upp och ner och upp

Jobbdag. Kakbak på schemat. Havreflarn i massor blev det för de är väldigt populära på våra aktiviteter med fika. Jag använder det här receptet och kakorna blir supergoda!

Efter jobbet var kroppen alldeles galen. Smärta överallt och handleder som inte vill vara med alls. 4 timmars vila krävdes det den här gången, innan jag hade energi till något mer än att bara sitta still.

Fint sällskap hade jag förstås, som alltid. 🙂

Framåt kvällen blev det en tur till sjön tillsammans med vännen L. En UNDERBAR kväll, solig och varm. För en gångs skull var det bara vi där, och det var så lugnt och skönt.

Länge låg vi och bara njöt av lugnet, solvärmen och vågskvalpet.

Bad blev det också, förstås. Lite svalare i vattnet än sist, men skönt ändå. Jag var i länge, säkert en halvtimme. Simmade igen, heja mig! 200 meter ungefär.

Dopp nummer 50.

Vad det gör gott, all tid utomhus! Sol, bad, skog.
Det är en stor hjälp för att hantera den ständigt närvarande smärtan.

På väg hem knäppte jag ett par bilder från bilen. Suddiga av farten, men åh det var så vackert! Augustikvällar är speciella.

Av vännen L fick jag en massa underbara grönsaker från hans växthus och en del av dem blev ikväll till ratatouille. Jag använde det här receptet och åh så gott det blev!

Magisk början, magiskt slut

Min onsdag började magiskt när skyggisen Michelin kom och lade sig alldeles nära intill och sen låg där en halvtimme och sov gott.

På eftermiddagen var jag på grillfest en stund, tillsammans med härliga människor från Fjugesta, Syrien, Kongo, Eritrea och alla möjliga ställen på jorden. God mat och härlig, glad stämning!

Efter det blev det vidare till Mullhyttan för ”Musik i sommarkväll” i kyrkan. Önskepsalmer med vår kantor Gunnar. Hur mysigt som helst; alla fick önska en psalm var (jag önskade Oändlig nåd, d.v.s. Amazing Grace på svenska) och så sjöng vi dem tillsammans, med Gunnar på piano. Jag sjunger verkligen oändligt mycket hellre än ens i närheten av bra, och psalmer är väl inte direkt min sorts musik, men roligt är det. 🙂 (Fast ganska många toner är jag alldeles tyst, när det är uppe och nosar på de översta notraderna…). Gunnar är dessutom fantastiskt kunnig och kan berätta om psalmskaparna och bakgrunderna till många av psalmernas tillkomst m.m.

När det var slut i kyrkan, vid 20:30 ungefär, åkte jag och tog mig ett kvällsdopp och det, det var det allra bästa på hela dagen, det.

Varmt var det inte, varken i luften eller i vattnet, men åh det var underbart ändå! Det var jag, naturen, sjön, dimman, lugnet, tystnaden.

U n d e r b a r t.

Magiskt!

Dopp nummer 49.

Favorit i repris

Ja det blev Köpmanholmen igen på söndagen. Lika fantastiskt väder igen.

Lyckan, alltså. Lyckan!

Och bad blev det förstås. Nu var vattnet så kallt att benen domnade bort 😀 men jag badade rätt länge ändå. Otroligt härligt!

(Foto: Micke)

Hejdå, Köpmanholmen!

På eftermiddagen gick vi en kort sväng inne i Örnsköldsvik. Det är vackert, det är det. Men hu jag trivs verkligen inte i städer…så det blev en kort runda bara.

En liten tur senare, med fantastiska vyer. Ångermanland är verkligen oerhört vackert!

Och så blev det mer bad, i sjön vid stugan. Jätteskönt tyckte jag. Kallt tyckte han där bredvid. 😀

Kvällen blev lugn, med grillrester till middag och lite stickning och prat.

Norrut!

Jag klev på tåget i Örebro…

…och 8 timmar senare klev jag av i Örnsköldsvik…


(Foto: Micke)

..där blev jag upplockad av Mr Kludd himself. Den dagen blev det inte så himla mycket mer för efter 10 timmar på resande fot var jag ganska mör. Tågresan var himla trevlig trots de många timmarna, jag hade trevligt sällskap av bagaren Janne och då gick timmarna lite fortare.

Torsdag morgon vaknade jag och kunde konstatera att jag sovit långt bättre i Ångermanland än i Närke. Härligt!

Efter frukost gav vi oss ut på utflyktstur.

Magiskt vackert landskap!

Andra gör krogrunda, Micke och jag gör kapellrunda, vi. 😀

Dagens första: Fällsviks kapell.

Sen for vi en liten bit till och då hamnade vi i Barsta, och Barsta kapell, som jag tycker var helt fantastiskt vackert:

Färden gick vidare och nästa stopp blev vackra Bönhamn. Även där besökte vi ett kapell:

Bönhamn var verkligen otroligt vackert!

Sista utflyktsstoppet blev Norrfällsviken. Där finns också ett kapell men vid det laget var vi lite trötta och valde att stanna till och äta pizza istället.

På hemvägen stannade vi till vid Mickes familjs stuga och tog oss ett dopp i sjön.

Ja, undertecknad badade i alla fall. Sällskapet var uppe igen efter ett par sekunder, det räknas ju inte som bad… 😉

Sen hemåt där det blev grillat till middag och en skönt slapp kväll.

(Foto: Micke)

En sån där alldeles LJUVLIG dag

Chrille ska passa hus och djur i Striberg några dagar igen och när jag skjutsat upp honom och skulle hemåt igen blev det som vanligt inte raka vägen hem, inte när vädret var så härligt!

Hade ”laddat” med baddräkt under kläderna, för jag var sugen på ett dopp (vad händer??) men…nej, idag vann rädslan. Men en ljuvlig stund vid Ramsjön blev det ändå. Härligt att sitta där i solskenet och lyssna på vågklucket!

När jag kom till Närkes Kil mötte jag Magnus och han ringde upp och frågade om jag ville ha kaffe när jag nu var så nära. Klart jag ville. Kaffe säger jag sällan nej till och Magnus är en fantastisk vän som det är alltid roligt att umgås med. Qvick och jag for dit bums och sen satt vi på terassen och drack kaffe och njöt av utsikten och solens värme. Härligt!

Väder blev det också.

När vi for hemåt, Qvick och jag, såg det ut så här rakt fram och…

…så här när man tittade åt sidan.

Vid Blacksta blir jag alltid glad när jag far förbi alla kor och kalvar.

Vädret och världen var så underbara så vi bestämde oss för att ta en promenad vid Tysslingen, Qvickenicken och jag.

Det är så otroligt fint där!
Senast vi gick där var i februari och då var det vinter och runt -15 grader kallt. Vackert alla tider på året och i alla väder!

Fler kossor och kalvar! Åh vad jag gillar kor!

Qvick gillar också kor. Det märks tydligt att han är en vallhund, han har superkoll och skulle nog gärna valla runt dem lite. 🙂

En sååå vacker kväll!

Nu har jag djävulskt ont, det var ingen bra dag för kroppen till att börja med, men åh, det var det värt ändå! Själen nästan sprack av allt glädjerus när vi var ute idag.

Hälsoläget bekymrar mig lite faktiskt. Jag brukar ha så där riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks i armarna eller knäna nån gång ibland, kanske nån gång i veckan. Nu har jag haft så i högerarmen konstant en vecka i sträck. Ja, riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks och nu även stundvis ont så jag tror jag ska tuppa av. Det gör jag ju inte, men känslan är sån. Mina vanliga tabletter hjälper inte mot den nivån.

Så även om såna här utflykter ibland känns som de ska ta kål på mig, så här efteråt, så älskar jag dem extra mycket just nu. De ger mig en balans, utan den skulle jag inte orka resten.