Mullhyttans kyrka

Annonser

Glädje och sorg och allt huller om buller

Jag älskar mitt jobb! ÄLSKAR det!!
Det är sådana underbara möten med människor, hela tiden!

Idag fika (jag hade caféöppet) med en människa som jag redan nu efter vårt andra möte bara, tycker så ofantligt mycket om. Som känns som en vän, inte bara någon jag möter i min jobbroll (de mötena är verkligen inte ”bara” de heller, men ni förstår hur jag menar). Hur fint är inte det. 🙂

Prat om glada, lättsamma ämnen och prat om svåra saker och prat om allt däremellan och det medan vi fikade och virkade respektive stickade medan regnet smattrade mot rutorna.

Och ett hus fullt av fina arbetskamrater. Engagerade, starka, varma, glada. Så mycket värme och omtanke och så mycket glädje. Och bus och tokerier. 🙂  Alldeles underbart är det!

Tyvärr har nu en av de allra finaste slutat för att arbeta i en annan församling och det känns verkligen oerhört tråkigt, det kommer att bli otroligt tomt utan Simon. Han är en av de godaste människor jag mött, och den allra finaste prästen. Tack och lov ska han inte jobba längre bort än i stan, så jag får gå i kyrkan där framöver helt enkelt. 🙂 Jag är inte en jätteflitig kyrkobesökare, men Simons gudstjänster tycker jag mycket om.

Igår förmiddag var det högmässa i Hidinge nya kyrka, alldeles nära här där jag bor, och då avskedspredikade Simon och vi hade avtackning och tal och tårtor och ja, verkligen en fin förmiddag. Men huuuu så sorgligt också. Jag hade behövt en hel toarulle med mig, som tårarna rann. (Usch jag får en klump i halsen bara av att skriva om det.)

Och just som jag tyckte att nu har jag lugnat mig, ja då skulle vi sjunga sista psalmen och då…då öppnades tårforsandet igen för:

Texten… Åh! Jag hade aldrig hört denna psalm (nr 730) förut och texten är sååå fin, och den passade verkligen såå fint igår.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla, hålla dig i sin famn.

Ja ni förstår ju…. Tårarna rann och rann, inte bara på mig.
(Och nu rinner dom igen.)

SOM jag kommer att sakna Simon!

Jag kommer t.ex. att sakna att höra den här rätt som det är, när han går förbi en. 😀  Ja det är bara en liten sak bland allt jag kommer att sakna, men den är så typisk för Simon. 🙂

Han är full i bus, den människan. 🙂

Men som sagt, sån himla tur att han inte förflyttar sig mer än ett par mil bort!

Ikväll blir det så lite aktivitet som möjligt. Fixa enkel middag åt mig och Chrille, sticka och ja, bara ta det lugnt. Det är mycket på jobbet den här veckan så övrig tid får bli riktigt lugn. ”Lugnt och stilla” är, tillsammans med ”Tålamod”, min allra sämsta gren, men jag övar på det.

Nöjd, också, med att jag lyckats ”bråka” med min läkare så att han kanske, kaaanske förstått liiiiiite nånstans i sitt inre, att jag faktiskt är tvungen att ha smärtlindring. Först skulle jag inte få mer utskrivet innan vi haft ett möte igen, men han har lång väntelista och det dröjer ett bra tag innan jag kan få komma dit. Utan någon form av smärtlindring kan jag inte jobba och jag sa att då får ni helt enkelt ersätta mig för sjukdagar, haha. Jag fick förnyat recept. 😉  Nå, det beror nog mer på att jag ”bråkat” och skickat en massa information om EDS och en beskrivning av en helt vanlig dag i min tillvaro: alla rörelser och sysslor som gör ont.  Det verkar som om poletten trillat ner i alla fall en liten bit. Men nog är det väl själva f-n att man ska behöva bråka om allt hela tiden, vård och hjälp man faktiskt har rätt till.

Glad över den vackra hösten är jag också. Och över att bo just här. Utsikten tröttnar jag aldrig på, det är fint i alla väder, alla dagar på året.

(Fast jag längtar lite norrut, det gör jag.)

Härlig höstlördag!

Så här vaknade jag i morse. Helt bortdomnad arm men med en kisse som krupit nära och somnat så. ❤ Älskade lilla katt. 🙂

Jag tycker verkligen, verkligen om hösten. Vackra färger och skön luft. Härligt!

Jag är lite långsam idag efter en besvärlig kväll och natt, tur då att vi har så jättefina omgivningar att promenera i alldeles utanför dörren. 🙂

Många pratar om höstdepression, för mig är hösten raka motsatsen. Jag har alltid älskat den, den ger mig ny energi och gladbubbel i kroppen!

Nu byta om och snart iväg på kakfest för Världens barn. 🙂

Torsdag. Favoritdag!

Påklädd, dags att åka till jobbet.
Oj oj vad kroppen inte ville vara med idag, men iväg kom jag i alla fall vid 8-tiden och humöret var det i alla fall inget fel på. Vacker morgon och ett roligt jobb att åka till!

Bakade ett femtiotal kokosflarn med ingefära till dagens torsdagsträff.
De blev goda, dom gör jag fler gånger!

Mysig fikarast med fina arbetskamrater och sedan ett möte om vårt arbete med integration. Bra möte. Det kommer några personer (en från Kongo och en från Syrien tror jag det blir, kanske någon mer) som ska vara med mig om dagarna och språkträna. Åh vad roligt!!

Bakade en banankaka.

Dukade för dagens torsdagsträff.

Tog en liten vilopaus med kaffe och stickning innan det drog igång.

Dagens psalm var en käck en, men huj så knepig att sjunga. Många höga noter där…

Sen blev det 45 minuters sång och musik av en grupp som kallar sig De’ va’ då, följt av fika. 40 personer var vi idag och det blev ett härligt surr kring borden!

Hemma efter 8 timmar, kraschar i soffan en stund. Så många timmar brukar jag inte jobba men ibland blir det så. Trött, trött och ont, ont.  Sitter och glor, mest.

En sväng till Mullhyttan så att grannen och vännen A kan hämta lite saker där, då hon inte har körkort.

Hemma igen och ljuset är så vackert! Måste stå ute i allt det gyllene en stund och bara njuuuuta.

Planen för resten av kvällen: kaffe, stickning, TENS, Paraflex och nån serie.
Trött trött trött. Men glad. 🙂

Upp och ner och upp

Jobbdag. Kakbak på schemat. Havreflarn i massor blev det för de är väldigt populära på våra aktiviteter med fika. Jag använder det här receptet och kakorna blir supergoda!

Efter jobbet var kroppen alldeles galen. Smärta överallt och handleder som inte vill vara med alls. 4 timmars vila krävdes det den här gången, innan jag hade energi till något mer än att bara sitta still.

Fint sällskap hade jag förstås, som alltid. 🙂

Framåt kvällen blev det en tur till sjön tillsammans med vännen L. En UNDERBAR kväll, solig och varm. För en gångs skull var det bara vi där, och det var så lugnt och skönt.

Länge låg vi och bara njöt av lugnet, solvärmen och vågskvalpet.

Bad blev det också, förstås. Lite svalare i vattnet än sist, men skönt ändå. Jag var i länge, säkert en halvtimme. Simmade igen, heja mig! 200 meter ungefär.

Dopp nummer 50.

Vad det gör gott, all tid utomhus! Sol, bad, skog.
Det är en stor hjälp för att hantera den ständigt närvarande smärtan.

På väg hem knäppte jag ett par bilder från bilen. Suddiga av farten, men åh det var så vackert! Augustikvällar är speciella.

Av vännen L fick jag en massa underbara grönsaker från hans växthus och en del av dem blev ikväll till ratatouille. Jag använde det här receptet och åh så gott det blev!

Magisk början, magiskt slut

Min onsdag började magiskt när skyggisen Michelin kom och lade sig alldeles nära intill och sen låg där en halvtimme och sov gott.

På eftermiddagen var jag på grillfest en stund, tillsammans med härliga människor från Fjugesta, Syrien, Kongo, Eritrea och alla möjliga ställen på jorden. God mat och härlig, glad stämning!

Efter det blev det vidare till Mullhyttan för ”Musik i sommarkväll” i kyrkan. Önskepsalmer med vår kantor Gunnar. Hur mysigt som helst; alla fick önska en psalm var (jag önskade Oändlig nåd, d.v.s. Amazing Grace på svenska) och så sjöng vi dem tillsammans, med Gunnar på piano. Jag sjunger verkligen oändligt mycket hellre än ens i närheten av bra, och psalmer är väl inte direkt min sorts musik, men roligt är det. 🙂 (Fast ganska många toner är jag alldeles tyst, när det är uppe och nosar på de översta notraderna…). Gunnar är dessutom fantastiskt kunnig och kan berätta om psalmskaparna och bakgrunderna till många av psalmernas tillkomst m.m.

När det var slut i kyrkan, vid 20:30 ungefär, åkte jag och tog mig ett kvällsdopp och det, det var det allra bästa på hela dagen, det.

Varmt var det inte, varken i luften eller i vattnet, men åh det var underbart ändå! Det var jag, naturen, sjön, dimman, lugnet, tystnaden.

U n d e r b a r t.

Magiskt!

Dopp nummer 49.

Åter på jobbet. Samt 47 och 48!

Första arbetsdagen efter mitt livs första semester. Kändes helt ok innan och när jag kom till jobbet kändes det bara fint. Världens finaste arbetskamrater gör att det blir så. Dessutom var det bakning på schemat och det är min favoritsyssla.

Frysen är tom, det är dags att fylla den inför kommande aktiviteter. Två mjuka citronkakor blev det idag.

Kära lilla Fjugesta. En liten håla men en trevlig liten håla.

På väg hem knäppte jag några bilder. Det är så otroligt fint här!

Ja, detta är något jag aldrig trodde jag skulle se: en bild på mig ätandes majs. 😀

När jag hade ätit for jag över till vännen L, som bor så här ljuvligt. Avskilt och så ljuvligt tyst!

Vi åkte till sjön. En underbar kväll. Ljummen, ljummen sammetsluft!

Dopp nummer 47!
Varmt i vattnet med, verkligen såå skönt.

Det blev ett dopp till innan vi åkte hem, så nu är jag uppe i 48.
Idag simmade jag. Simmade! Och inte bara det: jag simmade utåt. D.v.s. bort från stranden. Ja det låter nog fånigt, allt detta, för den som inte lider av vattenskräck, men för mig är det alldeles enormt.

Jag konstaterade också att jag är inte så dålig på att simma som jag trodde – man ska bara andas ibland och inte hålla andan, så orkar man liksom lite längre…

Nu är den här

…den sista semesterveckan. Jag ska fylla den med så mycket fint och roligt och mysigt och kul jag bara kan! Denna dag, måndag, har jag fyllt med Game of Thrones-tittande tillsammans med Chrille, sockstickning (jag klarade flera varv, hurra!!), bad nummer 37 och fika vid sjön tillsammans med O och en underbar kvällspromenad här på gården.

Bad & bumlingar

Igår bad igen, i sjö nummer 8 denna sommar.
Riktigt skönt i vattnet och vi låg nog i en halvtimme. Så länge klarar jag oftast inte, jag blir rädd ganska fort. Men ibland så. 🙂

Efter en sväng till Nora blev det en promenad i skogen, bland fantastiska ”bumlingar”. Vi orkade inte ända fram till målet, kroppen sa ifrån, men det var fint ändå!