Kvistbro. Och så mycket glädje.

Idag jobbade jag i Kvistbro på förmiddagen. Inte i själva kyrkan (ovan) dock, utan i en av de små stugorna. En återförening för en syförening och A (diakonen) bjöd på smörgåstårta, kaffe och pepparkaka. Jag hjälpte till med dukning och disk och dylikt. Satt med och fikade en stund också. En härlig liten grupp människor med värme och humor var det och efteråt var man alldeles gladvarm inuti.

Platsen gör ju sitt till också, speciellt nu i adventstider. Det är sååå fint där!

Efteråt blev det en promenad med min kollega förste diakonassistenten Morris medan hans matte satt i möte.

Eftermiddagen bestod av lite administration och café som vanligt på en måndag. Snöade gjorde det så man blev alldeles lycklig. 🙂

Trött som jag vet inte vad nu, efter jobb och ”taxitjänst”, och jag sitter mest och glor – namnskylt och nycklar sitter fortfarande kvar – men åh vilken fin dag det varit! Att jobba i en församling är det bästa jobb jag haft, helt underbart är det!

Annonser

Julpynt och ett av svenska språkets viktigaste ord

Dagens jobb har varit varierat som vanligt, men extra trevligt. På förmiddagen gjorde jag mer marknadsnougat och på eftermiddagen for jag och språkpraktikanterna till Mullhyttans kyrka för att julpynta där. Även A (diakon) och J (vaktmästare) var med, och det blev en rolig eftermiddag. Det är mycket skojande och skrattande med det här gänget. 🙂

Fika hanns också med. Förstås. Fika är ett viktigt ord i det svenska språket. 😀 Vi övade på bulle-bullar, kopp-koppar, fat-fat och lite sånt och, senare, ”Nu ska vi åka hem” och ”Slut för idag, tack för idag” och adjektiv som kallt, blåsigt, mörkt m.m. Inte alldeles enkelt, men ivern att lära sig är stor och kul har vi. 🙂

J bonade golv och dammsög mattor idag, därav ”stöket” i kyrkan.

På söndag är det julmarknad i Mullhyttan och då ska jag jobba i kyrkan. Vi har servering då: man kan köpa sig kaffe, julsmörgås och pepparkaka. Klockan 16 är det Lucia i kyrkan. Mysigt!

Nu är det äntligen kväller och jag är så sticksugen, så sticksugen. Just nu fungerar inte högerarmen men jag har tagit medicin och kör med TENS, så förhoppningsvis kan julklappsverkstan ha öppet en stund ikväll med. 🙂

Sängen är äntligen på plats ordentligt, med två 90-madrasser och allt. Jag är supernöjd. Gott om plats (åt djuren…haha) och högre än om man bara har madrasser på ben = lättare att ta sig ur när man har ont.

Nougat, bästgranne och skrattmedicin

En kort och skonsam arbetsdag idag. Handlade, tömde diskmaskinen, gjorde marknadsnougat (som blir vinster i lotteri på torsdagsträffen denna vecka, till årets julinsamling), höll caféöppet. Stickade lite.

När jag slutat mitt jobb hämtade jag Chrille från hans. Han lagade mat och jag diskade, sen har jag städat lite smått och så har vi burit madrasser mellan oss och grannen…

Igår köpte jag en begagnad sängram och vi kånkade och skruvade och hade oss… och sen… fick vi oss en överraskning när vi skulle stoppa första resårmadrassen i ramen…PANG sa det.
Den är bara 80 bred…så den trillade ju bara rakt ner på golvet. 😂 Jag trodde jag hade två 90-madrasser men det är alltså en 90 och en 80…

Nå. Nu löste det sig smidigt. Grannen P hade en 80 och en 90 i sitt gästrum och jag fick hans 90 och han tog min 80. Hur snällt är inte det?!! 🙂

Nu görs här inget mer idag, ja det lilla som är kvar av idag, då.
Mina höfter värker och när jag rör mig känns det som om jag ska gå i två halvor, som att bäckenet inte sitter ihop som det ska (jag har ju konstant foglossning kan man säga) och ”gångjärnen” som håller armarna fast vid axlarna känns som långa, gamla och alldeles för sladdriga gummiband. De känns som de ska hoppa ur läge vid minsta rörelse.
Såna här stunder är smärtan på kräknivå. Man önskar att det var ovanligt eller nån slags undantagstillstånd, men det är bara en helt vanlig kväll.

Kan man bara sitta och inte gör så mycket annat kan man i alla fall skratta, och det har jag gjort ikväll. Bl.a. åt detta:

Helt underbart! 😀

Nu ska jag hitta nåt mer att skratta åt, för det är bra medicin.
Kroppen kan sura bäst den vill.
Häpp!

Rikke, integration, kökstjänst och varm-i-själen-glädje

Att fota en mössa på sig själv är inte alldeles enkelt men här är den i alla fall: Rikke Hat (mönster gratis på Ravelry här) nummer två.

Den blå stickade jag i Rowan Felted Tweed och denna är stickad i ett restgarn jag hade i min stash. Ren ull. Bästa som finns!

Det blir inte så mycket stickning som jag skulle vilja, jag är så otroligt trött om kvällarna. Chrille börjar så tidigt i en så avsides del av stan att det inte går att åka buss och komma i tid till jobbet, så morsan får agera taxi. Kvart över 5 åker vi hemifrån en del morgnar, kvart över 6 andra. Tidigt hur som helst. Jag trillar i säng 8 på kvällen och somnar som klubbad. Och vaknar klockan 04… Jaja. Allt går. 🙂

På jobbet är det full fart mest hela tiden. Jag har väldigt varierande arbetsuppgifter, allra allra gladast är jag när jag får baka och koka soppa. Det är mina allra bästa stunder.

Jag bakar främst till våra olika aktiviteter, men personalfika blir det allt också. Mysigt att ha den stunden tillsammans på förmiddagen. Jag har så fina arbetskamrater!

En del av mitt jobb är integration och i tisdags blev det alldeles fantastiskt när en av cafégästerna lärde B från Afghanistan hur man nålbinder med virknål. Om inte det är världens bästa integration så… 🙂 🙂

Jag bakar mest fikabröd men när det vankas sopplunch blir det även matbröd. En sort finns alltid på bordet då och det är Leilas filmjölkslimpa (receptet hittar du här), det är en storfavorit bland de som kommer och äter soppa. Jag varierar ganska friskt efter vad jag har i skåpen, det blir gott hur man än gör. 🙂 Fikon och valnötter har jag nästan alltid i, det blir såå gott!

Idag var det dags för veckomässa med efterföljande sopplunch igen. Favoritdag, för det är såå roligt att laga mat! Idag gjorde jag en av mina favoritsoppor: Gyllene morotssoppa. Gott gott!

Väldigt glad är jag att Chrille tittar på så mycket matlagningsvideos på Youtube: han tipsade om hur jag slipper gråta floder när jag skär lök (och kokar man soppa för så där 30 personer blir det några lökar). Puh!

(Tipset var alltså att inte skära bort ”toppen” och ”botten” på löken.)

Och så kom jag hem, trött i fötterna och ontig mest överallt och ganska slut på, och kollar brevlådan och där ligger ett sååå fint vykort, med ett motiv som avsändaren tagit själv, och jag blev så himla, himla glad!!

Tisdag

Natten var jobbigare än vanligt och jag var vaken ett par timmar mellan 01 och 03 p.g.a. smärta, så idag var jag extra glad åt att jag inte har ett arbete där jag måste vara på plats tidigt. Nu hann jag ha en lugn morgon och få kroppen skapligt lugn innan jag åkte in vid 11. Såå tacksam för det!

Jag har bakat två ”filmjölkslimpor” idag, till Kaffebönornas fika imorgon kväll. Den ena baserad på Leilas recept som jag ofta använder som utgångspunkt, sen varierar jag ingredienserna efter vad som finns i mitt skafferi på jobbet. Idag blev det fikon, hasselnötter, valnötter och russin i, samt grahamsmjöl istället för vetekross och inga solrosfrön men i övrigt enligt receptet.

Det andra brödet gjorde jag med utgångspunkt i Underbara Claras recept, jag ville ha en ljusare, lite lättare variant också för en del magar pallar inte så mycket rågkross och linfrön och annat som i det första. Jag utgick från Claras grundrecept och hade hälften vetemjöl, hälften grahamsmjöl och så hade jag i lite mörk sirap samt hackade fikon och hasselnötter.

Caféöppet på eftermiddagen och det var precis lika trevligt som vanligt, med ”vanliga” gäster samt fina, fina arbetskamrater på fika också.

Nu är jag hemma och åh som jag längtar ut i skogen – och det är ljuvligt varmt och skönt ute dessutom – men jag orkar bara inte. 😦
Lite jobbigare än vanligt just nu för jag tar inte så mycket medicin som egentligen behövs = mer ont, förstås.
Jag vet ju inte när jag får komma till nya läkaren så jag försöker ta mindre så att det ska räcka längre än vanligt. Och för den delen vet jag ju inte om jag får mer då heller. Diagnos och konstant hög smärta är tyvärr ingen som helst garanti för att man får den vård och den medicin man behöver (och faktiskt har rätt till). Så är det.

Nu ska jag sätta på en film och hälla upp kaffe (franskrost, mmmm!!), koppla på TENS’en och ta fram stickningen. Det är också en form av medicin. 🙂

Efit

Idag är det Ett foto i timmen-dag. Fler som deltar just idag hittar du här.


05:30
Då börjar det bli dags att ta sig ur sängen, men åh det är inte lätt när man har så fint sällskap. 🙂


06:30
Då har jag äntligen fått på mig kläder och fixat kaffe!
Läser bloggar och tittar (mest lyssnar) på Hermans historia om Gustav Vasa.


07:30
Qvick och jag går en morgonrunda. Vilken underbar morgon!!


08:30
Då är jag på jobbet och har börjat med soppan till dagens sopplunch: tomat- och bönsoppa med apelsin.


09:30
Paus i matlagningen för lite utbildning i nya tidsystemet.


10:30
Tillbaka i köket med förberedelser inför sopplunchen. Brödet bakade jag igår.
De timmar jag är i köket och bakar och kokar soppa o.d. är mina bästa favorittimmar på jobbet. Jag älskar det! Mitt drömjobb är en ren husmorstjänst, faktiskt. Baka, laga mat, pyssla om människor. Då triiiivs jag.


11:20
Kyrkoherden och en av våra vaktmästare fixar det sista till mässan som börjar halv 12.


12:30
Då har jag serverat soppa och ätit lite soppa själv (den blev jättegod!) och är tillbaka i köket. Plockar med disk och bakar korintkakor till morgondagens torsdagsträff.


13:30
40 korintkakor klara och jag börjar på en citron- och kokoskaka.


14:30
Den mjuka kakan är i ugnen och jag tar en liten paus.


15:30
Alldeles strax hemma.
Så här långa dagar jobbar jag inte så ofta och nu är jag rätt mör, men åh de här soppkokardagarna är så roliga! 🙂


16:30
Krasch i soffan. Vila lite så man orkar hänga tvätt och fixa nåt att äta.

Vänster tumme halkade nästan ur led igår och har varit helknäpp sedan dess och nu känns det att jag hållit på så mycket idag. Jag måste verkligen komma iväg till en arbetsterapeut och få ortoser. Det här går inte längre. Jag tejpar och tejpar och det hjälper ju lite och framför allt är det skönt när det gör ont, men jag behöver riktiga grejer.
Egentligen skulle jag vilja tejpa mycket mer, typ halva kroppen – men en kan ju inte gå omkring som nåt ur ”Mumien”. 😀


17:30
Köttfärssås på gång, med egenodlad chili.


18:30
Det blåser halv storm och regnar på tvären (och mina armar krampar så bilden blev alldeles suddig men men), det är faktiskt rätt mysigt. 🙂


19:30
Tänder ljus. Stickar. Lyssnar på musik. Tar ett smärtpiller och en mugg te.
Skönt efter en intensiv dag.


20:30
Stickar på. TENS lindrar smärtan. Åh så tacksam jag är för denna apparat!
Lyssnar på Taizémusik (en favorit som jag brukar lyssna på innan jag släcker för natten är denna). Lugnt och skönt.


21:30
Detta får bli dagens sista bild. Nu ska jag bädda ner mig.
Imorgon är det torsdagsträff på eftermiddagen, som alltid är roligt. 🙂
På förmiddagen tänkte jag försöka mig på att baka pettischoer (ja eller vad petit choux kan tänkas heta i plural 😉 ) att bjuda de som ska äta sockerfritt på. Det är nog tjugo år sen jag bakade såna sist, vi får se hur det går…

Glädje och sorg och allt huller om buller

Jag älskar mitt jobb! ÄLSKAR det!!
Det är sådana underbara möten med människor, hela tiden!

Idag fika (jag hade caféöppet) med en människa som jag redan nu efter vårt andra möte bara, tycker så ofantligt mycket om. Som känns som en vän, inte bara någon jag möter i min jobbroll (de mötena är verkligen inte ”bara” de heller, men ni förstår hur jag menar). Hur fint är inte det. 🙂

Prat om glada, lättsamma ämnen och prat om svåra saker och prat om allt däremellan och det medan vi fikade och virkade respektive stickade medan regnet smattrade mot rutorna.

Och ett hus fullt av fina arbetskamrater. Engagerade, starka, varma, glada. Så mycket värme och omtanke och så mycket glädje. Och bus och tokerier. 🙂  Alldeles underbart är det!

Tyvärr har nu en av de allra finaste slutat för att arbeta i en annan församling och det känns verkligen oerhört tråkigt, det kommer att bli otroligt tomt utan Simon. Han är en av de godaste människor jag mött, och den allra finaste prästen. Tack och lov ska han inte jobba längre bort än i stan, så jag får gå i kyrkan där framöver helt enkelt. 🙂 Jag är inte en jätteflitig kyrkobesökare, men Simons gudstjänster tycker jag mycket om.

Igår förmiddag var det högmässa i Hidinge nya kyrka, alldeles nära här där jag bor, och då avskedspredikade Simon och vi hade avtackning och tal och tårtor och ja, verkligen en fin förmiddag. Men huuuu så sorgligt också. Jag hade behövt en hel toarulle med mig, som tårarna rann. (Usch jag får en klump i halsen bara av att skriva om det.)

Och just som jag tyckte att nu har jag lugnat mig, ja då skulle vi sjunga sista psalmen och då…då öppnades tårforsandet igen för:

Texten… Åh! Jag hade aldrig hört denna psalm (nr 730) förut och texten är sååå fin, och den passade verkligen såå fint igår.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla, hålla dig i sin famn.

Ja ni förstår ju…. Tårarna rann och rann, inte bara på mig.
(Och nu rinner dom igen.)

SOM jag kommer att sakna Simon!

Jag kommer t.ex. att sakna att höra den här rätt som det är, när han går förbi en. 😀  Ja det är bara en liten sak bland allt jag kommer att sakna, men den är så typisk för Simon. 🙂

Han är full i bus, den människan. 🙂

Men som sagt, sån himla tur att han inte förflyttar sig mer än ett par mil bort!

Ikväll blir det så lite aktivitet som möjligt. Fixa enkel middag åt mig och Chrille, sticka och ja, bara ta det lugnt. Det är mycket på jobbet den här veckan så övrig tid får bli riktigt lugn. ”Lugnt och stilla” är, tillsammans med ”Tålamod”, min allra sämsta gren, men jag övar på det.

Nöjd, också, med att jag lyckats ”bråka” med min läkare så att han kanske, kaaanske förstått liiiiiite nånstans i sitt inre, att jag faktiskt är tvungen att ha smärtlindring. Först skulle jag inte få mer utskrivet innan vi haft ett möte igen, men han har lång väntelista och det dröjer ett bra tag innan jag kan få komma dit. Utan någon form av smärtlindring kan jag inte jobba och jag sa att då får ni helt enkelt ersätta mig för sjukdagar, haha. Jag fick förnyat recept. 😉  Nå, det beror nog mer på att jag ”bråkat” och skickat en massa information om EDS och en beskrivning av en helt vanlig dag i min tillvaro: alla rörelser och sysslor som gör ont.  Det verkar som om poletten trillat ner i alla fall en liten bit. Men nog är det väl själva f-n att man ska behöva bråka om allt hela tiden, vård och hjälp man faktiskt har rätt till.

Glad över den vackra hösten är jag också. Och över att bo just här. Utsikten tröttnar jag aldrig på, det är fint i alla väder, alla dagar på året.

(Fast jag längtar lite norrut, det gör jag.)

Torsdag. Favoritdag!

Påklädd, dags att åka till jobbet.
Oj oj vad kroppen inte ville vara med idag, men iväg kom jag i alla fall vid 8-tiden och humöret var det i alla fall inget fel på. Vacker morgon och ett roligt jobb att åka till!

Bakade ett femtiotal kokosflarn med ingefära till dagens torsdagsträff.
De blev goda, dom gör jag fler gånger!

Mysig fikarast med fina arbetskamrater och sedan ett möte om vårt arbete med integration. Bra möte. Det kommer några personer (en från Kongo och en från Syrien tror jag det blir, kanske någon mer) som ska vara med mig om dagarna och språkträna. Åh vad roligt!!

Bakade en banankaka.

Dukade för dagens torsdagsträff.

Tog en liten vilopaus med kaffe och stickning innan det drog igång.

Dagens psalm var en käck en, men huj så knepig att sjunga. Många höga noter där…

Sen blev det 45 minuters sång och musik av en grupp som kallar sig De’ va’ då, följt av fika. 40 personer var vi idag och det blev ett härligt surr kring borden!

Hemma efter 8 timmar, kraschar i soffan en stund. Så många timmar brukar jag inte jobba men ibland blir det så. Trött, trött och ont, ont.  Sitter och glor, mest.

En sväng till Mullhyttan så att grannen och vännen A kan hämta lite saker där, då hon inte har körkort.

Hemma igen och ljuset är så vackert! Måste stå ute i allt det gyllene en stund och bara njuuuuta.

Planen för resten av kvällen: kaffe, stickning, TENS, Paraflex och nån serie.
Trött trött trött. Men glad. 🙂

Vilken dag!

På väg till jobbet i morse gjorde jag en avstickare till skogen och plockade med mig lite ”skog”. Lite smått och gott som jag sen gjorde två miniskogar av på ett par tallrikar och tog med till demensboendet. Kantorn hade med sig några gula kantareller. Det blev jättelyckat; det väckte minnen och satte igång alla möjliga samtal. Så himla roligt!

Sjungeriet gick helt ok. Vackert sjunger jag verkligen inte, men sjunger gör jag ändå. Det är roligt och de boende tycker om psalmer och vi har kul tillsammans. Efter fikat sjöng vi Imse Vimse Spindel, Blinka lilla stjärna och några andra barnvisor som de flesta av dem minns texten till. Vi avslutade med Ju mer vi är tillsammans.

Jag tycker såå mycket om de här stunderna! Vi har roligt tillsammans och det känns att man gör nytta, att man gör gott.

På eftermiddagen hade jag caféöppet. Det var lugnt idag så jag passade på att baka ett par banankakor eftersom vi hade överblivna bananer. Jag brukar använda det här receptet, och skippar sockret så kan alla äta. Idag hade jag inte gräddfil så jag tog mjölk istället, det gick finfint det också.

Slutade vid 4 och åkte hem och började möblera om. Jag har fått en byrå och en till säng (så nu har jag en dubbelsäng, uj så gött!) och då behövde jag flytta runt saker för att det skulle få plats. Jag är jättenöjd, men… släpa, bära och lyfta möbler är helt klart inte nåt man ska hålla på med som EDS‘are. Det visste jag väl, men jag har nog inte riktigt insett än hur dålig jag är. Två timmars härjande – som för inte så länge sen inte var något problem alls – resulterade i händer/armar som kändes som om de skulle lossna från kroppen. Förfärlig smärta. Fy f-n! Både för smärtan och för att jag blir så ledsen över hur illa det är. Och arg på läkare som ständigt tjatar om att jag måste äta mindre smärtstillande.

(Ja, inte blev det direkt roligare av att jag stoppade tummen under en fullastad bokhylla…alltså vad korkat klantig man är ibland!)

Nå, smärtan får väl härja på. Jag har inget annat att välja på.
Kvällen övergick i alla fall från bära-släpa-pusta till ren lyx: häromdagen fick vi kräftor som Marcus fiskat och så köpte jag idag lite räkor. Bröd och aioli och ost till det. Lyx! Gott!!

Nu ska jag ligga på soffan och bara andas resten av kvällen.
Är huvudet dumt får kroppen lida. Så sant som det var sagt.

Men vilken bra dag det varit!

En annan sida av jobbet

…som jag väl inte är riktigt lika bekväm med…det är att jag då och då vikarierar för Annette på andakt och musikstund på demensboendet. Det inleds med en kort andakt då jag läser en kort bibeltext, Fader vår och välsignelsen. Men det innebär också att vi sjunger psalmer. Tre stycken. Och, kära vänner, jag kan verkligen inte sjunga så att det låter som något man vill lyssna på. 😀

Så detta är en sådan måndag då jag stickar och sjunger psalmer för kung och fosterland. Öva, öva, öva. Ja kära nån.

Morgondagens psalmer är nummer 249 ”Blott en dag” och nummer 210 ”Jag lyfter ögat mot himmelen”, och så nummer 248 ”Tryggare kan ingen vara”. Den sistnämnda sjunger vi varje gång, för det är en psalm som de boende känner igen och ofta minns texten till.

Freddie Wadlings version av ”Blott en dag” är oändligt mycket trevligare att lyssna på än min, så den får ni här.

Men, även om jag iiiinte tycker om att sjunga så andra hör (men här sjunger jag ju åtminstone inte, tack och lov, ensam) så tycker jag ändå väldigt mycket om de här tisdagarna. Man känner hur uppskattat det är, att man gör gott.

Vi brukar ha lite olika teman och imorgon är det hösttema. Kantorn ska plocka lite svamp att ta med och jag ska ordna ett fat med lite smått och gott från skogen. Mossa, löv, kottar och sånt. Så pratar vi om det och luktar och känner. Vi sjunger också några visor på temat, ofta barnvisor. Kanske dyker herr kantarell upp imorgon t.ex. Det sätter igång många minnen och man ser hur de liksom lyser upp. Det är alldeles, alldeles underbart att få vara en del av det.