Aj, glädje, en Hasse och sommarkvällslycka

Ja, så kan man sammanfatta dagen lite kort. Vill man göra det lite längre än så, så:

Vaknade med hög smärtnivå, det gör jag nästan alltid. Piller och TENS nån timme är det som gäller då, innan jag kan börja dagen på riktigt. Idag var mina handleder snälla så då kunde jag sticka också.

Idag ville kroppen inte riktigt komma igång, så det blev mest vila på förmiddagen.

På eftermiddagen var det jobbdags. Tisdag betyder café och idag blev det bl.a. en fin pratstund med kantor S medan hon åt sin lunch och sedan över en timmes fika och samtal (fast mest lyssnar jag; det är mest efterlängtat, att man bara finns där liksom) med en kvinna som jag inte träffat förut. Det är så fint att få dessa möten. Få ta del av människors livshistoria, tankar, drömmar. Att få finnas där för en annan människa.

Jag älskar mitt jobb!

Jag hann också läsa lite inför höstens arbetsuppgifter.

Ja sen kom jag hem och då blev det krasch i soffan nån timme, som vanligt. Jag älskar att jobba, min kropp gör det inte.

Middag, ja… När kroppen inte lyder, när leder böjer sig åt fel håll och allt bara gör ont, då får matlagningen bli därefter, haha. 🙂
Om man tar snabbnudlar och tillsätter lite extra vatten och stoppar i lite lök och bönor och en dutt sesamolja, då kan man kalla det nudelsoppa så låter det lite tjusigare. Nå, det smakade helt ok och mätt blev jag. Mission accomplished!

När kroppen lugnat sig lite bestämde jag mig för att åka bort till Magnus en stund.

Och där fanns inte bara min fina vän utan även denna lilla kille. Världens sötaste lilla Hasse! Bayersk viltspårhund och alldeles, alldeles underbar. 🙂

Fullständigt hopplös att fotografera i vaket tillstånd så det blir mest sovbilder…

Ja sen kom jag hem och då såg det ut så här här utanför! Då kan man ju inte sitta inne, så Qvick och jag gick en ljuvlig kvällspromenad i en junikväll så vacker att man nästan spricker av glädje!

Ännu en fantastisk dag på jobbet

Igår var det dags för församlingsresan för daglediga. Vi vaknade till regntunga skyar…

Jag var på jobbet tidigt och fixade kaffe/te och mackor till alla.

Mot Pershyttan och Nora!

I Pershyttan stannade vi och intog vår matsäck. Vi hade tur och det var uppehåll just då. Vacker grönska och ljuvliga efter regnet-dofter – och förstås den fantastiska miljön – gjorde det till en jättemysig fikastund.

Vi fortsatte till Nora och där blev det ett par timmars fri tid där var och en fick göra det man helst ville. Annette och jag besökte ett par loppisar och Nora Diversehandel och tog en fika på Café Da Capo.

Halv två samlades vi i Nora kyrka och så fick vi en guidning. Mycket intressant! Nora kyrka är inte riktigt min favoritsort men visst är den pampig.

”Från vilket väderstreck man än närmar sig Nora domineras blickfånget av kyrkan med sitt massiva, 55 m höga torn. Den befintliga kyrkobyggnaden är säkerligen den tredje på samma plats. Den tidigare 1500-talskyrkan revs 1878 varefter den nuvarande uppfördes och invigdes 1880. Kyrkobyggnaden är en representant för den romanska byggnadsstil , som kallas basilika, d v s kungasal.”
Källa: Svenska kyrkan.

”Murmålningarna på östväggen ovanför kyrkans sidoläktare är utförda 1935 av konstnärinnan Ragnhild Nordensten från Nora.
Ovanför norra läktaren är motivet Jesus välsignar barnen och på södra sidan Jesus på salighetens berg.
Kyrkans takmålningar är uförda av Einar Forseth. I takpartiet närmast koret har vi de fyra evangelisterna med sina symboler. Ovanför högaltaret ser vi den himmelska nattvardssalen med nattvardssymboler.”
Källa: Svenska kyrkan.

Efter besöket i kyrkan for vi vidare till Rosengården, där vi skulle äta.

Såå fint dukat, jättegod mat och trevlig service. Vi hade en mycket trevlig måltid och alla var nöjda!

Kaffe och tårta till efterrätt och sedan avslutade vi turen med lite shopping i Rosengårdens fina butik innan vi klev på bussen för hemfärd. Vi var nog alla ganska trötta vid det laget men glada och nöjda. En jättehärlig dag, och jag har verkligen världens roligaste jobb!

Och i morse fick jag detta från Annette:

Sånt som värmer själ och hjärta. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Det är en ära och en gåva att få jobba som jag gör.

Det värmer extra mycket efter all skit som varit tidigare, att nu vara på en arbetsplats som Knista församling. Nu vet jag att det var inte mig det var fel på (bl.a. efter att ha träffat flera andra med samma upplevelser). Sådant som kan verka underbart och idylliskt på ytan är inte alltid det, det kan vara precis tvärtom. Kyrkans hus och människorna där däremot, de är precis så bra som de verkar. Äkta in i varje cell.

Personaldag

I onsdags var det en extra trevlig jobbdag; vi var på personalutflykt. Tror vi var 18 stycken. Vaktmästare, kanslist, kamrer, diakon, diakoniassistent (tänk att det är jag, jag har inte vant mig än 🙂 ), kyrkoherde, komminister, församlingsassistent, kantorer, församlingspedagoger, lokalvårdare. Alla! Det är verkligen ett underbart gäng och det var en kanondag med stämningen på topp hela tiden trots riktigt ruskväder.

Vi började med god frukost på Två Skator och sen fick vi en guidad tur i Heliga Trefaldighets kyrka och efter det blev det lite fri tid innan vi åt lunch på Ågården (fantastiskt god mat!!).

Otroligt fin kyrka!

Annette och jag gick en sväng i lilla fina örtagården också.

Hemma hade det visst också varit ruskväder. Rejält blåsigt sådant…

Trött trött när jag kom hem så det blev en vilostund på uteplatsen. Med hela flocken samlad. 🙂

Till middag blev det godsaker från Anns Ost i Arboga. Hjort-chorizo och kex och marmelad och goooda ostar, bl.a. Morbier som är en riktig favorit. Gott, gott!

Mycket trevlig liten ostbutik med fin service och verkligen alla möjliga sorters ostar. Besök den om du gillar ost och är i Arboga!

Rademachersmedjorna

Förra veckan var jag och diakonen på utflykt till Eskilstuna med ett gäng kyrkliga damer. Vi besökte flera ställen (bl.a. ReTuna Återbruksgalleria, rekommenderas!) men finast var Rademachersmedjorna.

Utställningen om olika livsöden, med oändligt vackra fotografier av Elisabeth Ohlson Wallin, var nog det bästa. Åk dit och se den om du har möjlighet! Den ljuvligt vackra miljön får du ju på köpet. 🙂

Livstecken

Denna stackars blogg…den får verkligen inte mycket omsorg av mig.
Jag har massor jag vill skriva om, bilder jag vill visa – men orken…den ligger i ett hörn och kvider i fosterställning.

Jag älskar mitt jobb, jag älskar att jobba – men priset är högt. Skyhögt.
Jag jobbar bara 20 timmar i veckan så i teorin har jag ju eoner av fritid, men jag gör långt mindre på min lediga tid nu än jag gjorde som sjukskriven. Jag jobbar 50% men smärtan har ökat med 100%. Inga vackra siffror, inte roliga alls, men så är det. Det värsta är nog att jag antingen har jätteont eller är jättetrött. Det vore väl bättre med båda på en gång så hade man klarat undan det i en stöt liksom…korta ner tiden som inte kan användas till så värst mycket. 😉

Kylskåpspoesi på jobbet. 😀

Och jag verkligen älskar att jobba just i Knista församling! Fantastiska arbetskamrater, väldigt varierande arbetsuppgifter och känslan – nej vissheten – att man gör skillnad i människor liv.

Så här års är det i alla fall lite lättare att tycka att det är ok med smärta och trötthet; när det är ljuvlig sommar och man kan sitta ute i flera timmar och njuta av ljus och dofter och väder och att vi bor på en så vacker plats att man inte behöver åka bort för att njuta.

Det blir bara inte så mycket kvar till att uppdatera bloggen, när man hela tiden har så begränsat med energi. Man får välja noga vad man ska lägga den på och att vara utomhus och njuta går först. Alltid. För samtidigt som det är vansinnigt jobbigt ibland så är livet ändå alldeles fantastiskt!

Jag är tacksam varje morgon jag vaknar och får ännu en dag i världen.

En majonsdag

Innan jag åkte till jobbet imorse gick Qvick och jag ut i vitsippshavet här på gården och plockade en bukett att sätta på altaret. Det var dags för veckomässa och sopplunch idag och då vill man ju att det ska vara fint.

I gräsmattan utanför jobbet växer små blå blommor som jag just nu inte kommer på namnet på, några sådana fick också vara med. Det blev såå fint!

Idag hann jag inte vara med på mässan för jag var ensam i köket med soppkokeriet, men jag njöt av sången och pianospelet och prästen Simons ord ändå eftersom köket är intill stora salen och jag hörde allt genom dörren. Sämre kan man ha det när man står och lagar soppa. 🙂 Sämre jobb kan man ha rent generellt, verkligen!! 🙂

Idag blev det libanesisk linssoppa, och till det bl.a. Leilas filmjölksbröd som jag ofta bakar till aktiviteter på jobbet och som alltid är väldigt uppskattat.

Ja sen kom jag hem och sedan dess har vi suttit här och bara gottat oss i det underbara vädret!

En onsdag i slutet av april

Den kan man börja med en hel förmiddag i möte med alla arbetskamraterna. Präster, diakon, vaktmästare, kantorer, pedagoger, assistenter – allihop! Såå roligt tycker jag. 🙂

Efteråt kan man tillsammans med diakonen gå hem till en församlingsmedlem som fyller 90 idag och uppvakta med blommor och sång och kramar.

Hemma kan man sen sticka lite och prata lite med vänner här och där.
Man kan dricka kaffe och njuta av solsken och blå himmel och läsa svar på sina funderingar. Och få nya.

Sen kan man gå en sväng ”på byn” (Fjugesta, alltså) och fixa några ärenden och heja på en vacker, rar och nygift stickerska som kommer farandes och på några andra bekanta ansikten också och bli varm inuti och konstatera att detta att nu ha bott en lite längre (lång för mig) tid på samma plats, det känns fint. Det när man liksom börjar komma in i någon slags…sammanhang.

Ja, sen kan man jobba lite till. Kväll tillsammans med en härlig grupp kvinnor som ses någon gång per månad, med lite olika teman. Ikväll var det garn, stickor och virknålar som gällde. 🙂

När man kommer hem från jobbet kan man öppna köksfönstret och stå där en lång stund och bara njuta:

Vad gör jag på jobbet?

Det är många som undrat. Ja.., det varierar ganska mycket. Idag var jag på förmiddagen med på andakt med efterföljande fika och sångstund på ett demensboende. Först en enkel, kort andakt (ett par psalmer, en kort textläsning, Fader vår, välsignelsen) och sedan fikastund då kantorn spelar piano och vi sjunger visor från förr som de boende minns och känner igen. Idag sjöng vi Sov du lilla vide ung, När lillan kom till jorden, Alla fåglar kommit ren och några andra visor.

Ibland har vi med bilder som vi tittar på tillsammans och pratar om. Vi har lite olika tema varje gång. Kärlek, vår, kändisar från deras ungdom o.s.v.

Vi håller på en timme och det är så fantastiskt fint! När musiken och sången kommer igång minns de texter och ler och sjunger med och är så glada. Det är väldigt, väldigt fint att få vara en del av det.