Nu är den här

…den sista semesterveckan. Jag ska fylla den med så mycket fint och roligt och mysigt och kul jag bara kan! Denna dag, måndag, har jag fyllt med Game of Thrones-tittande tillsammans med Chrille, sockstickning (jag klarade flera varv, hurra!!), bad nummer 37 och fika vid sjön tillsammans med O och en underbar kvällspromenad här på gården.

En sån där alldeles LJUVLIG dag

Chrille ska passa hus och djur i Striberg några dagar igen och när jag skjutsat upp honom och skulle hemåt igen blev det som vanligt inte raka vägen hem, inte när vädret var så härligt!

Hade ”laddat” med baddräkt under kläderna, för jag var sugen på ett dopp (vad händer??) men…nej, idag vann rädslan. Men en ljuvlig stund vid Ramsjön blev det ändå. Härligt att sitta där i solskenet och lyssna på vågklucket!

När jag kom till Närkes Kil mötte jag Magnus och han ringde upp och frågade om jag ville ha kaffe när jag nu var så nära. Klart jag ville. Kaffe säger jag sällan nej till och Magnus är en fantastisk vän som det är alltid roligt att umgås med. Qvick och jag for dit bums och sen satt vi på terassen och drack kaffe och njöt av utsikten och solens värme. Härligt!

Väder blev det också.

När vi for hemåt, Qvick och jag, såg det ut så här rakt fram och…

…så här när man tittade åt sidan.

Vid Blacksta blir jag alltid glad när jag far förbi alla kor och kalvar.

Vädret och världen var så underbara så vi bestämde oss för att ta en promenad vid Tysslingen, Qvickenicken och jag.

Det är så otroligt fint där!
Senast vi gick där var i februari och då var det vinter och runt -15 grader kallt. Vackert alla tider på året och i alla väder!

Fler kossor och kalvar! Åh vad jag gillar kor!

Qvick gillar också kor. Det märks tydligt att han är en vallhund, han har superkoll och skulle nog gärna valla runt dem lite. 🙂

En sååå vacker kväll!

Nu har jag djävulskt ont, det var ingen bra dag för kroppen till att börja med, men åh, det var det värt ändå! Själen nästan sprack av allt glädjerus när vi var ute idag.

Hälsoläget bekymrar mig lite faktiskt. Jag brukar ha så där riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks i armarna eller knäna nån gång ibland, kanske nån gång i veckan. Nu har jag haft så i högerarmen konstant en vecka i sträck. Ja, riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks och nu även stundvis ont så jag tror jag ska tuppa av. Det gör jag ju inte, men känslan är sån. Mina vanliga tabletter hjälper inte mot den nivån.

Så även om såna här utflykter ibland känns som de ska ta kål på mig, så här efteråt, så älskar jag dem extra mycket just nu. De ger mig en balans, utan den skulle jag inte orka resten.

Midsommar

Midsommarafton var en lugn tillställning hos mig, det är den oftast. Qvick och jag var bara hemma och myste. Alldeles nöjda med det var vi. 🙂

Midsommardag idag och den har varit precis lika lugn. Jag hade tänkt en tur till skogen men det har regnat till och från hela dagen så vi stannade hemma.

Jag har stickat. Först tänkte jag mig favoritmönstret Shetland Triangle Lace Shawl men sen bestämde jag mig för en till slätstickad, enkel sjal. Det är så bra att ha en sån inget-tänk-stickning att ha med sig överallt.

Det fina solgula garnet kommer från Limmo Design och har funnits i min stash i flera år. Äntligen ska jag sticka med det!

Sen kom Chrille hem och vi grillade och hade det skönt på uteplatsen och nu har jag och Qvick, Michelin och The Stig avslutat dagen med en promenad i den ljuvliga junikvällen.

Kringelikroktur. Och hemlängtan.

Chrille ska vara hus- och djurvakt i Striberg några dagar och jag skjutsade upp honom idag. Vi åt lunch ihop och jag gosade med Max och Pirelli sen gav vi oss av hemåt igen, Qvick och jag.

Att bara åka raka vägen hem är ju tråkigt så först for vi åt fel håll, norrut. Längesen jag gick en runda i Klacka-Lerbegs gruvpark så det ville jag göra idag.

Det är så vackert!
Och varje gång jag korsar landskapsgränsen och far norrut in i mina gamla tassemarker grips jag av en sån otrolig hemlängtan. Närke är också vackert, speciellt här i Lekeberg vid kilsbergskanten där jag bor, men…det är inte Bergslagen.

Nästa stopp blev Pershyttan. Så här års är det otroligt vackert där och miljön är mysig att promenera omkring i.

På en äng var det alldeles fullt av aklejor! Ljuvligt!
Min absoluta favoritblomma.

Vid Ramsjön satt vi länge och filosoferade.

Sen gjorde vi en avstickare upp till Rusakulan. Där blåste det så hårt idag att det var knepigt att stå rak, men ååh, utsikten gör mig lika glad varje gång!

En liten kort promenad längs Bergslagsleden gick vi också.

Och nu…en stunds vila på uteplatsen. Trött men lycklig i själen!

Lycka, lycka, lycka

Det kom ett sms: ”Promenad vid Lillsjön?”. Det behövde jag inte fundera över, Qvick och jag drog iväg direkt.

På väg hem till L för att därifrån åka vidare till Lillsjön.
Lekeberg är vackert!

Den här synen. Den gör mig alldeles ofantligt lycklig!

”Kom nu, matte, det är inte farligt!”
Qvick är mycket modigare än sin matte, som fick uppbringa varenda gnutta mod hon hade i sig för att gå ut där.

Men, jag gjorde det! Skakade som ett asplöv, men jag gjorde det!

Utsikt från ett vindskydd. Ljuvligt!

Sen kom det regn och hagel och vi fick krypa in lite längre. Jättemysigt att sitta där och njuta av utsikten och vädret!

Lycklig! Regn och hagel gör verkligen ingenting alls, bara jag får vara i skogen!

En helt fantastisk promenad, i så vacker natur. Jag är ännu, sent på kvällen, alldeles lycklig!

Ute. Mer ute!

Vi går kvällspromenad, Qvick och jag. På lilla vägen mellan fälten. I gyllene solnedgångsljus. Jag är så glad att den finns, den lilla vägen, det är så väldigt mycket härligare att promenera där än längs en trafikerad väg. På slutet får vi sällskap av Michelin. Vi lunkar på hemåt, sakta. Njuuuuter.

Det doftar vår. Gräs, fuktig jord. Koltrasten sjunger från sitt favoritträd.
Qvick leker med pinnar. Sniffar. Springer och springer, sträcker ut. Lycklig.
Där, ute i naturen, mitt i våren.., där är jag också lycklig. Och jag bestämmer att nu ska det bli så mycket utomhustid det bara går. Det finns inget bättre. Inget!