Promenad med polar’n

q1

Igår var jag ledig, vilket var skönt efter att ha jobbat 11 dagar i rad (ja ideellt alltså, så det är mitt eget val). Vädret var lite grått och rått, men Qvick och jag packade kaffetermosen, kokta ägg och hundgodisar och gav oss ut ändå. Det är jag glad för, för åh så skönt det var att komma ut!

Vi gick först en sväng i stora skogen och sen for vi till Riseberga och gick där länge också. Bilderna är från Riseberga. Det är så vackert där, alla tider på året!

q4

ri2

Det är så underbart att vara ute så här, jag önskar jag kunde vara det precis jämt. Jag hoppas fortfarande på jobb som skogstroll. 😉

Jag är ledig hela helgen, så det blir garanterat fler skogsturer.

ri1

q6

ri3

Halland. Kärlek, glädje, minnen.

ha3

Med vissa vänner är det som om tiden stått still oavsett hur lång tid som gått sedan man sågs senast. Dit hör Elisabet och Pv. Elisabet och jag började läsa varandras bloggar 2005 (jag hade en annan blogg då) och i maj 2006 hälsade jag på henne första gången. På den tiden bodde hon i Ystad och Pv hade ännu inte dykt upp i bilden.

Det blev flera besök i lilla ettan på ”Wallanders gata” i Ystad och himmel så mycket roligt vi haft tillsammans! Riktiga äventyr. 🙂

Vi har farit kors och tvärs i Skåne och ätit matsäck på stranden i såväl Falsterbo som Kåseberga, motat kossor vid Ales stenar, skällts ut av Skånes suraste busschaufför, tagit båten till Ven (för mig som är livrädd för vatten och hatar att åka båt blev den resan snudd på en nära-döden-upplevelse) för att hälsa på Pv som då var där med segelbåten – och jag fick hoppa på ett ben eftersom jag stukade foten precis innan. Vi har träffat andra bloggare/bloggläsare från hela landet. Vi har skrattat så vi nästan kissat på oss. Vi har delat många privata tankar och funderingar, sånt som aldrig hamnar i bloggarna.

Ja, det finns såååå många roliga, härliga, knasiga minnen. Elisabet är en av få som vet om inte allt så i alla fall väldigt, väldigt mycket mer än de festa, om mig. Hon är en otroligt varm människa och en oerhört fin vän.
Och Pv är lika fin han! Det var alldeles, alldeles underbart att äntligen ses igen. Vi konstaterade att senast vi träffades var 2008, och det är på tok för länge. Och ändå, när vi nu ses så är det som att samtalet liksom bara fortsätter, som om ingen tid alls gått.

ha4

ha5

Och vi har promenerat vid havet och pratat ifatt och skrattat och haft finfint sällskap av lilla gullfian Nelly, och Harry.

ha1

ha6

ha7

ha8

ha9

ha10

ha11

ha12

ha13

ha14

ha15

Och jag har mått så gott, så gott. Jag avskyr att vara i eller vatten, men vid vatten, där trivs jag. Och så härliga, friska vindar och ett fantastiskt landskap på det. Gött!

ha16

ha25

En ljuvlig kväll i skogen

skog

Efter jobb och middag blev det en tur ut i skogen.
Jag var alldeles för rastlös och kvällen alldeles för vacker för att göra annat.

skog2

skog3

Jag hörde göken och koltrasten och en spillkråka.
Skogen var grön och doftade ljuvligt.

skog4

skog5

Finaste kompisen var med, förstås.

skog6

skog7

Innan vi gick iväg på själva promenaden stegade jag ut i en annan del av skogen och gjorde ett spår. 35 minuter senare tog vi på sele och lina och så provade vi.

skog8

Det gick hur bra som helst! Qvick fick upp spåret direkt och följde det sedan hela vägen utan minsta tapp. Som belöning i slutet av spåret väntade det absolut bästa Qvick vet: en boll. Lyckan var total. 🙂

Det här gör vi om! Jättekul för både mig och Qvick. 🙂

skog9

Så här fint är det längs vägen hem.