Kringelikroktur. Och hemlängtan.

Chrille ska vara hus- och djurvakt i Striberg några dagar och jag skjutsade upp honom idag. Vi åt lunch ihop och jag gosade med Max och Pirelli sen gav vi oss av hemåt igen, Qvick och jag.

Att bara åka raka vägen hem är ju tråkigt så först for vi åt fel håll, norrut. Längesen jag gick en runda i Klacka-Lerbegs gruvpark så det ville jag göra idag.

Det är så vackert!
Och varje gång jag korsar landskapsgränsen och far norrut in i mina gamla tassemarker grips jag av en sån otrolig hemlängtan. Närke är också vackert, speciellt här i Lekeberg vid kilsbergskanten där jag bor, men…det är inte Bergslagen.

Nästa stopp blev Pershyttan. Så här års är det otroligt vackert där och miljön är mysig att promenera omkring i.

På en äng var det alldeles fullt av aklejor! Ljuvligt!
Min absoluta favoritblomma.

Vid Ramsjön satt vi länge och filosoferade.

Sen gjorde vi en avstickare upp till Rusakulan. Där blåste det så hårt idag att det var knepigt att stå rak, men ååh, utsikten gör mig lika glad varje gång!

En liten kort promenad längs Bergslagsleden gick vi också.

Och nu…en stunds vila på uteplatsen. Trött men lycklig i själen!

Lycka, lycka, lycka

Det kom ett sms: ”Promenad vid Lillsjön?”. Det behövde jag inte fundera över, Qvick och jag drog iväg direkt.

På väg hem till L för att därifrån åka vidare till Lillsjön.
Lekeberg är vackert!

Den här synen. Den gör mig alldeles ofantligt lycklig!

”Kom nu, matte, det är inte farligt!”
Qvick är mycket modigare än sin matte, som fick uppbringa varenda gnutta mod hon hade i sig för att gå ut där.

Men, jag gjorde det! Skakade som ett asplöv, men jag gjorde det!

Utsikt från ett vindskydd. Ljuvligt!

Sen kom det regn och hagel och vi fick krypa in lite längre. Jättemysigt att sitta där och njuta av utsikten och vädret!

Lycklig! Regn och hagel gör verkligen ingenting alls, bara jag får vara i skogen!

En helt fantastisk promenad, i så vacker natur. Jag är ännu, sent på kvällen, alldeles lycklig!

Ute. Mer ute!

Vi går kvällspromenad, Qvick och jag. På lilla vägen mellan fälten. I gyllene solnedgångsljus. Jag är så glad att den finns, den lilla vägen, det är så väldigt mycket härligare att promenera där än längs en trafikerad väg. På slutet får vi sällskap av Michelin. Vi lunkar på hemåt, sakta. Njuuuuter.

Det doftar vår. Gräs, fuktig jord. Koltrasten sjunger från sitt favoritträd.
Qvick leker med pinnar. Sniffar. Springer och springer, sträcker ut. Lycklig.
Där, ute i naturen, mitt i våren.., där är jag också lycklig. Och jag bestämmer att nu ska det bli så mycket utomhustid det bara går. Det finns inget bättre. Inget!

Promenad med polar’n

q1

Igår var jag ledig, vilket var skönt efter att ha jobbat 11 dagar i rad (ja ideellt alltså, så det är mitt eget val). Vädret var lite grått och rått, men Qvick och jag packade kaffetermosen, kokta ägg och hundgodisar och gav oss ut ändå. Det är jag glad för, för åh så skönt det var att komma ut!

Vi gick först en sväng i stora skogen och sen for vi till Riseberga och gick där länge också. Bilderna är från Riseberga. Det är så vackert där, alla tider på året!

q4

ri2

Det är så underbart att vara ute så här, jag önskar jag kunde vara det precis jämt. Jag hoppas fortfarande på jobb som skogstroll. 😉

Jag är ledig hela helgen, så det blir garanterat fler skogsturer.

ri1

q6

ri3

Halland. Kärlek, glädje, minnen.

ha3

Med vissa vänner är det som om tiden stått still oavsett hur lång tid som gått sedan man sågs senast. Dit hör Elisabet och Pv. Elisabet och jag började läsa varandras bloggar 2005 (jag hade en annan blogg då) och i maj 2006 hälsade jag på henne första gången. På den tiden bodde hon i Ystad och Pv hade ännu inte dykt upp i bilden.

Det blev flera besök i lilla ettan på ”Wallanders gata” i Ystad och himmel så mycket roligt vi haft tillsammans! Riktiga äventyr. 🙂

Vi har farit kors och tvärs i Skåne och ätit matsäck på stranden i såväl Falsterbo som Kåseberga, motat kossor vid Ales stenar, skällts ut av Skånes suraste busschaufför, tagit båten till Ven (för mig som är livrädd för vatten och hatar att åka båt blev den resan snudd på en nära-döden-upplevelse) för att hälsa på Pv som då var där med segelbåten – och jag fick hoppa på ett ben eftersom jag stukade foten precis innan. Vi har träffat andra bloggare/bloggläsare från hela landet. Vi har skrattat så vi nästan kissat på oss. Vi har delat många privata tankar och funderingar, sånt som aldrig hamnar i bloggarna.

Ja, det finns såååå många roliga, härliga, knasiga minnen. Elisabet är en av få som vet om inte allt så i alla fall väldigt, väldigt mycket mer än de festa, om mig. Hon är en otroligt varm människa och en oerhört fin vän.
Och Pv är lika fin han! Det var alldeles, alldeles underbart att äntligen ses igen. Vi konstaterade att senast vi träffades var 2008, och det är på tok för länge. Och ändå, när vi nu ses så är det som att samtalet liksom bara fortsätter, som om ingen tid alls gått.

ha4

ha5

Och vi har promenerat vid havet och pratat ifatt och skrattat och haft finfint sällskap av lilla gullfian Nelly, och Harry.

ha1

ha6

ha7

ha8

ha9

ha10

ha11

ha12

ha13

ha14

ha15

Och jag har mått så gott, så gott. Jag avskyr att vara i eller vatten, men vid vatten, där trivs jag. Och så härliga, friska vindar och ett fantastiskt landskap på det. Gött!

ha16

ha25