Noll. Möjligtvis noll komma nånting.

Det är ungefär den hastighet med vilken jag lever livet just nu. Det är alldeles meningen och det är så skönt. Två veckor har jag semester, jullov. Jag har hört lite sånt som att jag borde hitta på mer, göra saker, komma ut och annat i den stilen, men se det har jag inte alls haft lust med. Så då gör jag inte det.

”Tar du ut semesterdagar och inte använder dem?!” vad det någon som sa. Jodå, jag använder dem, sa jag. Jag använder dem till att sticka, vila, se en och annan film och dokumentär, spela sällskapsspel och lite sånt.

Jag har unnat mig massor med vila. Eftersom jag sover så dåligt om nätterna så har jag sovit lite när som. Närhelst jag känt att jag varit trött. Bara lagt ifrån mig stickning och tippat omkull i soffan eller kurat ihop under filt på sängen.

Latat mig. Hu så fult va!  Nej, det tycker jag ju inte. Andra kan tycka det, det får dom. Inte mitt problem.

Jag är nog en av de mest rastlösa själar jag vet. Jag tycker om att vara aktiv, att hitta på saker, att utforska. In absurdum i perioder. Men ibland tycker jag också om raka motsatsen. Ibland grottar jag in mig i min soffhörna. Lägger upp fötterna, tänder en massa ljus, plockar fram stickningen och stänger omvärlden ute. Det kan vara för en kväll eller flera dagar i rad. För mig är det en nödvändighet. Jag tillhör inte sorten som måste ha sällskap hela tiden, tvärtom så vill jag ha ganska mycket tid för mig själv.

Jag har såna dagar nu den här veckan. Julveckan blev det en hel del umgås och det var underbart. Nu är det lugna dagar hemma, mestadels ensam, och det är också underbart.

Jag tittar på dokumentärer, några serier (två tips på Netflix: La Mante och Glacé, franska deckarserier båda två), dricker kaffe, stickar på Happy Together-tröjan och på raggsockor. Sover en stund när jag vill det.

Katterna gör inte heller många knop så här års. Ute kortare stunder bara, resten av tiden ägnas mest åt vila. Helst i kartongerna. 😀

Julen är jag oftast färdig med redan den 28 december (för mig är det tiden fram till jul, adventstiden, som är den viktiga) men julgranen brukar få stå kvar länge. Det är så mysigt!

Ett par bilder till på min Riddari. Den är nog bara mitt andra färdigstickade flerfärgsprojekt faktiskt. Jag är inte alls van och behöver verkligen öva. Oket här är lite småbubbligt för att jag dragit trådarna lite för korta mellan färgbytena, men inte så farligt ändå. Jag är nöjd!

Ull är verkligen ett fantastiskt material, det värmer på ett så behagligt sätt. Man är varm men aldrig på ett instängt, ofräscht sätt som konstgjorda material kan få en att känna sig.

Jag går oftast i tjock ulltröja även i riktigt kalla temperaturer. Är det väldigt kallt så tar jag två eller fler lager ull. Blåser det så tar jag en tunn jacka utanpå. Fryser gör jag väldigt sällan när jag är klädd i ull.

Kläder köper jag väldigt, väldigt sällan – det finns helt enkelt inte pengar till det – men jag gav mig själv lite nya prickar i julklapp. Prickar blir man glad av!

Och nu, nu ska jag nog ta en liten vilostund. Jag sov visserligen 3 timmar på förmiddagen men det var ju då det. 😉

Spiralsockor, Nutkinstrumpor och Fabror Ove

Jag ska lära en vän att sticka; hon vill lära sig sticka raggsockor.
För att hålla det enkelt så här i början så ska vi sticka spiralsockor, d.v.s. ”tubsockor”. Då behöver man inte klura på hälar första gången man ska sticka.

Spiralsockor är superenkla att sticka och en annan fördel med dem är ju att eftersom det inte finns en häl så passar ju samma socka på olika storlekar på fötter…

Min mormor stickade sådana här sockor, det var något av det första jag stickade. Principen är enkel och finns alldeles säkert över hela världen där det stickats sockor. Enkel, förskjuten resår bara.

Restsnuttar av garn spar jag och så virkar jag filtar av dem. Ullfiltar är alltid bra att ha.
Jag virkar dem i form av en jättestor mormorsruta.

Wiggy (även känd som The Stig, Stiggen, Stiggy, PiggyWiggy…kärt barn… 😀 ) tyckte jag skulle ta kort på bara honom också. 🙂

Han ligger här intill mig och spinner för fullt. Han kan vara en grinig liten gubbe (och kallas därför också för Farbror Ove) men för det mesta är han en riktig kelgris.

Början på spiralsocka nummer två.

Jag stickar även på ett par Nutkin. Jag tycker mönstret är roligt att sticka (och det är lätt att memorera så man behöver inte kolla på diagrammet) men en nackdel med det är att eftersom ”bågarna” hela tiden svänger åt samma håll strumpan runt så vrider det sig lite.

Sist jag stickade Nutkin gjorde jag bara bågarna på framsidan och så slätstickning på baksidan, det blev bättre. Det hade jag hunnit glömma när jag började på dessa, kom på det nu. Nåja.

Färdiga raggisar

CppR9fCUsAAcY4u.jpg large

Nu är dom färdiga; sockorna i Garngrossistens Raggsocksgarn Magic.
Snabbstickat som bara den!

Jag hoppas mottagaren kommer att tycka om dem.
Nu ska jag baka en Kammebornias äppelkaka som han ska få tillsammans med sockorna. Och försöka att tänka mer glada tankar om hans flytt (för det är ju vad han önskar och då är jag ju glad för hans skull) och inte enbart ledsna (för det är ju av rent egoistiska skäl). Vissa människor flyttar in i ens hjärta direkt första gången man träffar dem och R är en av dom.

Tå-upp-sockor med figure eight cast on

Nästa par sockor är redan påbörjade. Denna gång blir det raggsockor i present till en fin vän som ska flytta. För att variera mig lite stickar jag dessa från tån och upp. Jag använder mig då av s.k. figure eight cast on:

Den tycker jag är enkel och snabb och den blir bra. Jag stickar sockorna med stickor 4,5 mm men själva uppläggningen (samt första ökningsvarvet) gjorde jag med 2,5 mm, annars vill det gärna bli glest, det första.

remiso1

Garnet är Raggsocksgarn Magic från Garngrossisten som jag köpte på Skattegårdens Handelshus i Ödeshög häromdagen. Mjukt och skönt.

remiso2