Noll. Möjligtvis noll komma nånting.

Det är ungefär den hastighet med vilken jag lever livet just nu. Det är alldeles meningen och det är så skönt. Två veckor har jag semester, jullov. Jag har hört lite sånt som att jag borde hitta på mer, göra saker, komma ut och annat i den stilen, men se det har jag inte alls haft lust med. Så då gör jag inte det.

”Tar du ut semesterdagar och inte använder dem?!” vad det någon som sa. Jodå, jag använder dem, sa jag. Jag använder dem till att sticka, vila, se en och annan film och dokumentär, spela sällskapsspel och lite sånt.

Jag har unnat mig massor med vila. Eftersom jag sover så dåligt om nätterna så har jag sovit lite när som. Närhelst jag känt att jag varit trött. Bara lagt ifrån mig stickning och tippat omkull i soffan eller kurat ihop under filt på sängen.

Latat mig. Hu så fult va!  Nej, det tycker jag ju inte. Andra kan tycka det, det får dom. Inte mitt problem.

Jag är nog en av de mest rastlösa själar jag vet. Jag tycker om att vara aktiv, att hitta på saker, att utforska. In absurdum i perioder. Men ibland tycker jag också om raka motsatsen. Ibland grottar jag in mig i min soffhörna. Lägger upp fötterna, tänder en massa ljus, plockar fram stickningen och stänger omvärlden ute. Det kan vara för en kväll eller flera dagar i rad. För mig är det en nödvändighet. Jag tillhör inte sorten som måste ha sällskap hela tiden, tvärtom så vill jag ha ganska mycket tid för mig själv.

Jag har såna dagar nu den här veckan. Julveckan blev det en hel del umgås och det var underbart. Nu är det lugna dagar hemma, mestadels ensam, och det är också underbart.

Jag tittar på dokumentärer, några serier (två tips på Netflix: La Mante och Glacé, franska deckarserier båda två), dricker kaffe, stickar på Happy Together-tröjan och på raggsockor. Sover en stund när jag vill det.

Katterna gör inte heller många knop så här års. Ute kortare stunder bara, resten av tiden ägnas mest åt vila. Helst i kartongerna. 😀

Julen är jag oftast färdig med redan den 28 december (för mig är det tiden fram till jul, adventstiden, som är den viktiga) men julgranen brukar få stå kvar länge. Det är så mysigt!

Ett par bilder till på min Riddari. Den är nog bara mitt andra färdigstickade flerfärgsprojekt faktiskt. Jag är inte alls van och behöver verkligen öva. Oket här är lite småbubbligt för att jag dragit trådarna lite för korta mellan färgbytena, men inte så farligt ändå. Jag är nöjd!

Ull är verkligen ett fantastiskt material, det värmer på ett så behagligt sätt. Man är varm men aldrig på ett instängt, ofräscht sätt som konstgjorda material kan få en att känna sig.

Jag går oftast i tjock ulltröja även i riktigt kalla temperaturer. Är det väldigt kallt så tar jag två eller fler lager ull. Blåser det så tar jag en tunn jacka utanpå. Fryser gör jag väldigt sällan när jag är klädd i ull.

Kläder köper jag väldigt, väldigt sällan – det finns helt enkelt inte pengar till det – men jag gav mig själv lite nya prickar i julklapp. Prickar blir man glad av!

Och nu, nu ska jag nog ta en liten vilostund. Jag sov visserligen 3 timmar på förmiddagen men det var ju då det. 😉

Annonser

Nu är den här

…den sista semesterveckan. Jag ska fylla den med så mycket fint och roligt och mysigt och kul jag bara kan! Denna dag, måndag, har jag fyllt med Game of Thrones-tittande tillsammans med Chrille, sockstickning (jag klarade flera varv, hurra!!), bad nummer 37 och fika vid sjön tillsammans med O och en underbar kvällspromenad här på gården.

Vad vi gjorde igår?

Jo men vi åkte till en sjö och badade förstås. 😉
Haha, det hade jag väl aldrig trott att jag skulle skriva. Denna sommar är alldeles upp och ner, helt knasig. Men den bästa på länge. Vädret har ju varit helt fantastiskt (för semesternjutare i alla fall, inte så fantastiskt för bönder och vattennivåer förstås) och jag har badat 36 gånger nu och verkligen varit utomhus mest hela tiden och n j u t i t av sommaren.

Igår fick Qvick och jag sällskap av vännen O, och när vi badade klev Qvick också i. Han som verkligen inte tycker om att bli blöt. Han kanske ändrar inställning till bad han också. 😀

Svensk sommar alltså… Det är verkligen helt fantastiskt!

Dopp nummer 36.
8 sjöar, 1 hav, 1 å.
Hittills. 🙂
Jag har bestämt att jag ska komma upp i minst 60 dopp i sommar…

Vattenskräcken finns fortfarande där i allra högsta grad, men den är inte lika stark som vid de första doppen, så min ”terapi” fungerar ju. Det värsta är fortfarande just att gå i. Det är fortfarande väldigt jobbigt. Men jag går i djupare nu, och ibland blöter jag ner bakhuvudet. Och jag övar på att våga ligga på rygg och flyta, det är dödens läskigt men en sekund går det i alla fall och det är ett enormt framsteg ändå.

Och känslan efteråt..! Endorfinerna studsar som galna. 🙂 Både för att det är så skönt i kroppen efter ett bad och för att jag vågade, igen.

Efter badet igår blev det kaffe och stillhet i solvärmen hemma hos O, och sen grillad korv och stickning på det.

Hemma igen satt vi ute länge och lyssnade på syrsorna. Jag var förfärligt sticksugen men…smärta satte stopp för det. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte om hur mycket sämre jag är. Tycker inte om det alls. Igår kväll tänkte jag ta en macka med kräftost på, jag köpte en tub tidigare under dagen. Men det blev ingen kräftost, för det gjorde så ont att klämma tuben att jag trodde jag skulle kräkas. Mina tummar…fy satan vad ont det gjorde i dem.

Det oroar mig.

Nåja. Idag är det måndagen i min sista semestervecka. En vecka total frihet till. Jag ska fylla den med en massa, massa fint!

Underbara dagar i Östergötland!

Det blev fredag och jag kände mig lite less och inte så lite rastlös. Så, jag slängde ihop lite kläder, stickningar och sånt och drog iväg söderut.

Hamnade i denna fåtölj i Boxholm, hos bästisen Bengt. 🙂 ❤

Jag inledde mitt besök i Östergötland med ett kvällsdopp i ån.

Lite läbbigt att gå i via stege och inte vada ut som jag brukar, men det gick det också. Bengt assisterade med äckliga-växter-plockning. 😀

En fantastiskt fin kväll var det och vi satt där på bryggan ett tag och bara njöt.

Stickning har det inte blivit mycket av på sistone då mina armar gör så infernaliskt ont mest hela tiden, men då och då orkar jag några varv. Med på resan kom ett par olika sockstickningar, dessa hann jag färdigt med.

Sommar, sol, värme, semester, fint sällskap. Då mår man bättre än vanligt.
Något att verkligen vara tacksam för.

Vi for hit och vi for dit. Det blev t.ex. en fika vid hembygdsgården i Tranås. Där är det fint!

Att umgås med någon som vet precis hur det är att leva med smärta 24-7, det är väldigt skönt. Man behöver liksom inte förklara hur orken plötsligt bara inte finns och hur ont det gör.

Åh så mycket fint vi sett de här dagarna!
Vädret har varit helt fantastiskt: soligt och varmt, och Östergötland är verkligen ett såå vackert landskap.

Många bad har det blivit, på ett par olika ställen.
Nu är jag uppe i 32 dopp denna sommar, i 6 sjöar, 1 å och 1 hav.

Jag har också träffat nya bekantskaper. Suttit i solen i ljuvliga paradis och fikat och pratat och varit alldeles lycklig över att det finns andra som jag.

Igenkänning, förståelse, glädje.

Vackert så man blir alldeles salig!

Och getter och höns och får och alldeles omåttligt söta hundar. 🙂

Fina kvällar, härliga bad.

Underbara, underbara dagar har det varit.
Jag spar dem i själen, alla dessa guldkorn.

Ännu är det lite semester kvar och jag ska verkligen njuta av den. Det finns fler fina utflykter på lut.