Det här med sömn

HUR gör ni, alla ni där ute som sover hela nätter, natt efter natt?

Jag sov som en tok natten lördag-söndag. Från så där 23 till 10:30.
Det är chockerande länge för att vara jag.

Det var, såklart, fantastiskt gött för jag är verkligen, verkligen inte van vid sånt.
Men…
Nu är klockan 01:30, natten söndag-måndag, och jag är pigg. PIGG, t.o.m.

Om jag sover värstingbra ena natten så blir det vakennatt nästa?

WTF liksom.

grumpy

Natt

Kan man inte sova så kan man virka och det har jag roat mig med inatt fram till nu, kl 02:00.

Med restgarner och en av mormors virknålar har jag virkat runt, runt och en liten trekant och lite annat. Vad det ska bli får ni se imorgon…

virk

filten

Jag har virkat ett sista svart varv på filten och bestämt att det är bra så, nu är den klar.
Medan jag gjort detta har jag tittat på Vanishing of the Bees (finns på Netflix). Intressant, vackert och oroande.

”This documentary takes a piercing investigative look at the economic, political and ecological implications of the worldwide disappearance of the honeybee. The film examines our current agricultural landscape and celebrates the ancient and sacred connection between man and the honeybee. The story highlights the positive changes that have resulted due to the tragic phenomenon known as ”Colony Collapse Disorder.” To empower the audience, the documentary provides viewers with tangible solutions they can apply to their everyday lives. Vanishing of the Bees unfolds as a dramatic tale of science and mystery, illuminating this extraordinary crisis and its greater meaning about the relationship between humankind and Mother Earth. The bees have a message
– but will we listen?”

flufft

”Flufftröjan” har också blivit klar ikväll.

Inatt är det inte bara smärta som håller mig vaken. Stress och oro är också med och bråkar. Stress och oro över något som borde vara självklart för somliga men som verkar vara allt annat än det. Och jag sliter och sliter för att, ja, täcka upp, men jag är bara jag och jag har väldigt begränsade resurser och allt skapar så mycket oro. Det gör ont, i hjärtat. Det skapar en ibland överväldigande känsla av otillräcklighet, som i sin tur skapar ilska – för jag vet att det är inte jag som är otillräcklig. Jag gör precis allt jag kan och sen lite till. Att försöka resonera hjälper sällan. Har någon bestämt sig för att Så Här Är Det Minsann.., då är det hopplöst. Lönlöst. Om det handlade om mig, då skulle det inte spela nån roll, då skulle jag strunta i det. Men nu är det inte så.

Jag begriper det inte. Jag gör verkligen inte det.

Oh well.
Karma’s a bitch. Och det är inte jag som får ett bett i arslet some day.

Nu vill inte den här skruttkroppen sitta upp längre, så det blir sängen och ett korsord som nöje istället. Ryggen som varit ondare den senaste veckan är i alla fall lite snällare idag, tack vare att jag äntligen kunde hämta ut mer medicin. DET är något att glädjas åt!

mys2

Så här såg det ut tidigare idag, en stund efter promenaden. Med så mysigt sällskap gör det inte så mycket att tvingas vila. Helt allvarligt, utan den här polaren hade jag blivit spritt språngande tror jag. Han betyder oerhört mycket för mig. Han älskar och accepterar mig fullständigt precis som jag är. Han tröstar när saker blir för jävliga. Han får mig att skratta med sina knasiga fnatthyss och han motiverar mig att gå ut och gå, många gånger varje dag, trots smärta. Han ger mig utmaningar i våra träningsstunder och enorm glädje när det klaffar och allt stämmer.

Vi stretar på

Regn och slask och gegga. Nä, det gillar vi inte nåt vidare, nån av oss. Men envis är jag, så ut på promenad bar det. Åt samma håll som igår fast idag svängde vi inte in på vägen och leden utan gick mot.., ja vad?

ons1

ons2

En gammal idrottsplats? Det ser ju lite så ut, eller hur?
Där finns en liten stuga (vid vilken det ska finnas en cach, förresten, men jag är inte i form att krypa och leta idag så det får vänta) men ingen skylt eller nåt som avslöjar om och till vad den används.

ons6

ons7

ons3

På den här sidan var det finfint att gå. Lite gropigt men bart och relativt torrt. Vi gick runt ”planen” och på de andra sidorna var det snöslask, ungefär en sko djupt. Blä!

ons4

ons5

ons8

Motvind och duggregn när vi vände hemåt igen. Usch!

ons9

Men skönt att vara ute, trots allt.

ons10

ons11

Nästan hemma nu. Där borta i högerkant syns vårt hus.

ons12

ons13

”Måste du fota var femte meter?!” verkar han tänka. 😀

ons14

Hemma!
Jag är blöt och kall om fötterna, annars hade det nog blivit en längre promenad, men 1,97 km får duga för just den här rundan. Nu väntar kaffe och stickning och lite häng med Gary Oldman som Dracula.

ons15

Jag har stickade sockor på för att värma fötterna. På min säng la jag ett lakan för att Qvick inte skulle blöta ner mitt täcke. Det gula lakanet. Det han inte ligger på. Haha! Jaja… 🙂

***

Det är fantastiskt skönt att vara ute och gå, trots att det gör ont. Men gratis är det inte. Jag får betala, under kvällen och natten. Ju mer jag rör mig, desto mer ont får jag. Så är det.
Då, mitt i natten, när det värker så jag tror jag ska tappa förståndet och sömn känns som nåt påhittat andra pratar om, då brukar jag ibland tänka på alla goda råd omgivningen så gärna ger. ”Om du bara…” ”Du ska se att om du…” Det vill säga:
– Du är lat.
– Om du bara rörde dig mer skulle du må bättre.
– Du sitter still för mycket.
– Tänk positivt!
och så vidare.
Kära rådgivare, jag byter gärna med er. Vilken dag som helst. Det är bara att säga till!
Eftersom ni vet precis vad felet är, kan ni ju utan problem ta över min kropp och fixa den piff paff så där bara.

Mormorsrutor och sotare

image

Svårt att sova inatt så jag virkade mormorsrutor av sockgarnsrester, det går fint att göra liggandes i sängen.

Halv åtta imorse var det dags för sotarbesök. Pigg var jag inte,  men det var ju bara att kliva upp.

Panna, spis och skorsten fick godkänt och jag fick en pratstund med en jättetrevlig sotare. Man måste nog verkligen vara social om man ska jobba som sotare,  så många människor som man träffar varje dag i jobbet.

När han gått blev det frukost och nån ruta till, men nu måste jag lägga mig en stund. Den usla natten och den tidiga morgonen vinner.
Jag gillar sotare men jag föredrar dem på eftermiddagen.