En sån där alldeles LJUVLIG dag

Chrille ska passa hus och djur i Striberg några dagar igen och när jag skjutsat upp honom och skulle hemåt igen blev det som vanligt inte raka vägen hem, inte när vädret var så härligt!

Hade ”laddat” med baddräkt under kläderna, för jag var sugen på ett dopp (vad händer??) men…nej, idag vann rädslan. Men en ljuvlig stund vid Ramsjön blev det ändå. Härligt att sitta där i solskenet och lyssna på vågklucket!

När jag kom till Närkes Kil mötte jag Magnus och han ringde upp och frågade om jag ville ha kaffe när jag nu var så nära. Klart jag ville. Kaffe säger jag sällan nej till och Magnus är en fantastisk vän som det är alltid roligt att umgås med. Qvick och jag for dit bums och sen satt vi på terassen och drack kaffe och njöt av utsikten och solens värme. Härligt!

Väder blev det också.

När vi for hemåt, Qvick och jag, såg det ut så här rakt fram och…

…så här när man tittade åt sidan.

Vid Blacksta blir jag alltid glad när jag far förbi alla kor och kalvar.

Vädret och världen var så underbara så vi bestämde oss för att ta en promenad vid Tysslingen, Qvickenicken och jag.

Det är så otroligt fint där!
Senast vi gick där var i februari och då var det vinter och runt -15 grader kallt. Vackert alla tider på året och i alla väder!

Fler kossor och kalvar! Åh vad jag gillar kor!

Qvick gillar också kor. Det märks tydligt att han är en vallhund, han har superkoll och skulle nog gärna valla runt dem lite. 🙂

En sååå vacker kväll!

Nu har jag djävulskt ont, det var ingen bra dag för kroppen till att börja med, men åh, det var det värt ändå! Själen nästan sprack av allt glädjerus när vi var ute idag.

Hälsoläget bekymrar mig lite faktiskt. Jag brukar ha så där riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks i armarna eller knäna nån gång ibland, kanske nån gång i veckan. Nu har jag haft så i högerarmen konstant en vecka i sträck. Ja, riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks och nu även stundvis ont så jag tror jag ska tuppa av. Det gör jag ju inte, men känslan är sån. Mina vanliga tabletter hjälper inte mot den nivån.

Så även om såna här utflykter ibland känns som de ska ta kål på mig, så här efteråt, så älskar jag dem extra mycket just nu. De ger mig en balans, utan den skulle jag inte orka resten.