Aj, glädje, en Hasse och sommarkvällslycka

Ja, så kan man sammanfatta dagen lite kort. Vill man göra det lite längre än så, så:

Vaknade med hög smärtnivå, det gör jag nästan alltid. Piller och TENS nån timme är det som gäller då, innan jag kan börja dagen på riktigt. Idag var mina handleder snälla så då kunde jag sticka också.

Idag ville kroppen inte riktigt komma igång, så det blev mest vila på förmiddagen.

På eftermiddagen var det jobbdags. Tisdag betyder café och idag blev det bl.a. en fin pratstund med kantor S medan hon åt sin lunch och sedan över en timmes fika och samtal (fast mest lyssnar jag; det är mest efterlängtat, att man bara finns där liksom) med en kvinna som jag inte träffat förut. Det är så fint att få dessa möten. Få ta del av människors livshistoria, tankar, drömmar. Att få finnas där för en annan människa.

Jag älskar mitt jobb!

Jag hann också läsa lite inför höstens arbetsuppgifter.

Ja sen kom jag hem och då blev det krasch i soffan nån timme, som vanligt. Jag älskar att jobba, min kropp gör det inte.

Middag, ja… När kroppen inte lyder, när leder böjer sig åt fel håll och allt bara gör ont, då får matlagningen bli därefter, haha. 🙂
Om man tar snabbnudlar och tillsätter lite extra vatten och stoppar i lite lök och bönor och en dutt sesamolja, då kan man kalla det nudelsoppa så låter det lite tjusigare. Nå, det smakade helt ok och mätt blev jag. Mission accomplished!

När kroppen lugnat sig lite bestämde jag mig för att åka bort till Magnus en stund.

Och där fanns inte bara min fina vän utan även denna lilla kille. Världens sötaste lilla Hasse! Bayersk viltspårhund och alldeles, alldeles underbar. 🙂

Fullständigt hopplös att fotografera i vaket tillstånd så det blir mest sovbilder…

Ja sen kom jag hem och då såg det ut så här här utanför! Då kan man ju inte sitta inne, så Qvick och jag gick en ljuvlig kvällspromenad i en junikväll så vacker att man nästan spricker av glädje!

Präst- och diakonvigning i Strängnäs

Igår var jag på präst- och diakonvigningsmässa i Strängnäs domkyrka. Agneta vigdes till diakon (Agneta är dotter till Annette, diakonen jag arbetar tillsammans med) och det var såå fint och såå högtidligt (ja tårarna rann allt ibland) och jag är så glad att jag fick uppleva det. Det var också första gången jag hörde vår biskop, Johan Dalman, tala och ja, honom tycker jag om. Intressant, mänsklig, glad och rolig. 🙂

(Kolla in hans Instagram-konto! 🙂 biskopdalman )

Jag hann inte ta så många bilder (och riktiga kameran glömde jag hemma, suck) för före och efter mässan/vigningen ordnade jag med kalaset åt Agneta, men en och annan så där i förbifarten blev det i alla fall.

En mycket, mycket fin dag!

Lycka, lycka, lycka

Det kom ett sms: ”Promenad vid Lillsjön?”. Det behövde jag inte fundera över, Qvick och jag drog iväg direkt.

På väg hem till L för att därifrån åka vidare till Lillsjön.
Lekeberg är vackert!

Den här synen. Den gör mig alldeles ofantligt lycklig!

”Kom nu, matte, det är inte farligt!”
Qvick är mycket modigare än sin matte, som fick uppbringa varenda gnutta mod hon hade i sig för att gå ut där.

Men, jag gjorde det! Skakade som ett asplöv, men jag gjorde det!

Utsikt från ett vindskydd. Ljuvligt!

Sen kom det regn och hagel och vi fick krypa in lite längre. Jättemysigt att sitta där och njuta av utsikten och vädret!

Lycklig! Regn och hagel gör verkligen ingenting alls, bara jag får vara i skogen!

En helt fantastisk promenad, i så vacker natur. Jag är ännu, sent på kvällen, alldeles lycklig!

Värmland tur och retur

Människor, möten, gemenskap – jag har sagt det många gånger: det att träffa människor man trivs tillsammans med och umgås och ha kul ihop, det är för mig meningen med tillvaron.

Jag har varit till Värmland en sväng. Kopplat av med stickning, eldsprak, bastubad, intressanta samtal.

Turistat lite också. Detta är Frödingstenen.

Strax norr om Alsters herrgård och E18 står Frödingstenen som invigdes år 1921 och är skapad av den värmländske bildhuggaren Christian Eriksson. I stenen finns motiv ur tre Frödingdikter: ”Ett gammalt bergtroll”, ”En morgondröm” och ”Strövtåg i hembygden”.
Källa: Karlstads kommun.

Och alldeles nära finns ju Alsters herrgård så där blev det också ett stopp. Otroligt vackert!

En mysig avslutning på ”jullovet”. 🙂

Högmässa och julknytis

Vad det är vackert när den blåsvarta decembernatten sakta går över i ljusblårosa decembermorgon!

Klockan 6 imorse stod jag och skalade potatis till 11 personer. 😀 Jag kunde ändå inte somna om, så lika bra att kliva upp och göra nytta. Anledningen till potatisskalandet var att det på eftermiddagen skulle bli julknytis här hos mig, tillsammans med ett härligt gäng nya bekantskaper.

Strax före halv 10 sken solen och jag var redo att åka till

Hidinge gamla kyrka, där det var högmässa klockan 10.
Morgonsolen lyste så fantastiskt vackert på kyrkan idag!

Den här dörren tycker jag är alldeles fantastisk! Så otroligt vacker, och tänk att den fortfarande finns kvar – den är från medeltiden. Av Stefan, prästen som höll dagens gudstjänst, fick jag veta:

Det finns symbolspråk på denna dörr med: längst ner på dörren kan man se ormen på rygg medan rättfärdighetens sol stiger upp på själva dörren!

”Hidinge gamla kyrka är en av Närkes minsta kyrkor och har mycket kvar av sin medeltida karaktär. Kyrkan byggdes någon gång under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Koret var från början smalare men har senare breddats. I slutet av 1600-talet tillfogades ett timrat torn i väster, vilket senare rivits. Fönstren har förstorats i ett par omgångar, senast år 1820.”
Källa: Länsstyrelsen

I taket. Fint! Jag blev sticksugen av färgkombinationen och av figurerna. 🙂

”Sedan Hidinge nya kyrka stod klar 1869 lämnades den gamla kyrka åt sitt öde och inventarierna auktionerades ut. Först under 1920-och 1930-talen renoverades kyrkan och återinvigdes som gudstjänstlokal. En del av den ursprungliga inredningen har kunnat föras tillbaka. Bänkinredningen är från 1930-talet efter förebild från en bevarad dörr från de ursprungliga bänkraderna. Den bevarade ursprungliga dörren sitter idag i kyrkvärdsbänken till höger i koret.

Kyrkan är en så kallas salkyrka med rektangulär plan, murad i sten. Ytterväggarna är tunt vitslammade och det branta taket är täckt med spån. De invändiga valvmålningarna är troligen från 1500-1600-talen. Kyrkans sydportal har kvar sin medeltida prägel, de för den romanska arkitekturstilen typiska små muröppningarna och runda bågar. Den järnbeslagna dörren är troligen från åren kring 1200.”
Källa: Länsstyrelsen

Det var en jättefin gudstjänst, som avslutades med Gå Sion, din Konung att möta. Den tycker jag är så fin, och rolig att sjunga. 🙂

Efter gudstjänsten åkte Annette (diakon och min ”chef”) och jag direkt till församlingshemmet, för där var det kyrkvärdsträff med julgröt och skinksmörgås och det var vi som ansvarade för det ätbara. Jättetrevligt även det!

Ja, sen hastade jag vidare hem igen vid halv 1, för vid 1-tiden skulle knytisgästerna komma.  11 stycken blev vi, plus två hundar.
Ett julbord dukade vi upp, med så mycket mat att det hade räckt till tre gånger så många tror jag… Skinka, Jansson (egentligen skulle jag vara fullkomligt nöjd med bara Jansson, såå gott är det), köttbullar, sill, saffransmarinerade kikärtor, ägghalvor, julkorv, potatis, prinskorv, bröd, ost m.m. Och efteråt, kaffe med ett nästan lika dignande fikabrödsbord. Jisses! 😀

Det blev några väldigt roliga, trevliga och mysiga timmar. Prat om vitt skilda ämnen, och mycket skratt. Ett störtskönt gäng med människor i vars sällskap alla kan vara precis som de är.

Först när alla åkt kom jag på att jag inte tagit en enda bild. Nåja.  Det funkade i alla fall fint att duka långbord i vårt lilla vardagsrum. Alla fick plats och alla trivdes. Det dröjer inte länge till vi ses igen, har vi bestämt, och jag ser verkligen fram emot vår nästa träff. Vi ska bl.a. ha liten stickskola då det är ett par stycken som vill lära sig sticka sockor. Kul! 🙂

Efteråt var en viss hund heeelt väck och slocknade bums och där ligger han än, flera timmar senare. 😀

Vilken fenomenalt fin fjärde advent!

Från Betlehem till Vekhyttan

Jag började dagen i Betlehem (som tillfälligtvis låg i Mullhyttans kyrka), som herde i stallet hos änglarna, Josef, Maria och Jesusbarnet och en grupp småttingar från dagis.

Efter tidig morgons repetition och före dagisbarnens ankomst blev det lite väntetid. Det är då man halar upp stickningen. 😉

Ombytt från herde till alldeles vanlig sticktant for jag sedan på isiga vägar till Vekhyttan där jag drack kaffe hos en kompis. Förutom kaffe bjöds det på prat, skratt och kattgos. Bra grejer!

Halland. Kärlek, glädje, minnen.

ha3

Med vissa vänner är det som om tiden stått still oavsett hur lång tid som gått sedan man sågs senast. Dit hör Elisabet och Pv. Elisabet och jag började läsa varandras bloggar 2005 (jag hade en annan blogg då) och i maj 2006 hälsade jag på henne första gången. På den tiden bodde hon i Ystad och Pv hade ännu inte dykt upp i bilden.

Det blev flera besök i lilla ettan på ”Wallanders gata” i Ystad och himmel så mycket roligt vi haft tillsammans! Riktiga äventyr. 🙂

Vi har farit kors och tvärs i Skåne och ätit matsäck på stranden i såväl Falsterbo som Kåseberga, motat kossor vid Ales stenar, skällts ut av Skånes suraste busschaufför, tagit båten till Ven (för mig som är livrädd för vatten och hatar att åka båt blev den resan snudd på en nära-döden-upplevelse) för att hälsa på Pv som då var där med segelbåten – och jag fick hoppa på ett ben eftersom jag stukade foten precis innan. Vi har träffat andra bloggare/bloggläsare från hela landet. Vi har skrattat så vi nästan kissat på oss. Vi har delat många privata tankar och funderingar, sånt som aldrig hamnar i bloggarna.

Ja, det finns såååå många roliga, härliga, knasiga minnen. Elisabet är en av få som vet om inte allt så i alla fall väldigt, väldigt mycket mer än de festa, om mig. Hon är en otroligt varm människa och en oerhört fin vän.
Och Pv är lika fin han! Det var alldeles, alldeles underbart att äntligen ses igen. Vi konstaterade att senast vi träffades var 2008, och det är på tok för länge. Och ändå, när vi nu ses så är det som att samtalet liksom bara fortsätter, som om ingen tid alls gått.

ha4

ha5

Och vi har promenerat vid havet och pratat ifatt och skrattat och haft finfint sällskap av lilla gullfian Nelly, och Harry.

ha1

ha6

ha7

ha8

ha9

ha10

ha11

ha12

ha13

ha14

ha15

Och jag har mått så gott, så gott. Jag avskyr att vara i eller vatten, men vid vatten, där trivs jag. Och så härliga, friska vindar och ett fantastiskt landskap på det. Gött!

ha16

ha25

November


November kan vara väldigt vackert; så här såg det ut här i förrgår morse. Fantastiskt fint!

På söndag blir november ännu finare för då får jag äntligen träffa Elisabet och Pv. 🙂 Det var (alldeles för) längesen sist nu och ååh så jag ser fram emot det!! Och på måndag åker jag vidare till Skåne. Fina grejer!

Färdiga raggisar

CppR9fCUsAAcY4u.jpg large

Nu är dom färdiga; sockorna i Garngrossistens Raggsocksgarn Magic.
Snabbstickat som bara den!

Jag hoppas mottagaren kommer att tycka om dem.
Nu ska jag baka en Kammebornias äppelkaka som han ska få tillsammans med sockorna. Och försöka att tänka mer glada tankar om hans flytt (för det är ju vad han önskar och då är jag ju glad för hans skull) och inte enbart ledsna (för det är ju av rent egoistiska skäl). Vissa människor flyttar in i ens hjärta direkt första gången man träffar dem och R är en av dom.

När livet känns så där alldeles bara fint och rätt

b1

Jag (och Qvick!) har varit i Östergötland på minisemester ett par dagar. Hälsat på fin vän, bott mitt i ett paradis, ”turistat” lite lagom. Sovit gott. Skrattat. Pratat om stort och smått. Stickat. Träffat trevliga människor.

Så där fint som det är när allt bara känns så bra.

b2

b3

b4

b5

b6

b7

b8

b9

b10

b11

b12

b13

b14

Vi gjorde ett besök hos Östergötlands Ullspinneri…

b15

b16

b17

…och ett stopp i Hästholmens hamn.

b18

b19

b20

b21

b23

b24

b25

b26

b28

Nästa stopp blev Alvastra klosterruin, och det, det var en så vacker och alldeles magisk plats så det besöket ska få ett eget inlägg.

b29

b30

b31

Hemma igen nu, och längtar redan tillbaka till friden och ron i torpet och sällskapet och nya bekantskaper och den där känslan av rätt.

Fler bilder från resan imorgon. Nu måste jag sova.
Tack gullingar som undrat över min tystnad här – jag har bara haft fullt upp och inte riktigt lika fullt med ork, men jag mår bra!