Ibland blir det inte som planerat

Inget blogginlägg igår så där sprack ju egentligen mitt Blogg 100, men ibland finns liksom inte ens tanken på att blogga och igår blev en sån dag. Den började på ett sjukhus och slutade på ett annat – det första besöket var planerat, det andra (verkligen) inte.

image

Jag började min dag på Rehabmedicinska kliniken, smärtsektionen, på USÖ. En stunds stickning i deras ganska ombonade väntrum (allt är relativt, jag har suttit i mååånga väntrum nu och detta är helt klart ett av de trevligare) där det fanns ett tjusigt gammalt kassaskåp, och sedan möte med läkaren.

image

Ett väldigt, väldigt bra möte. Ingen stress, det var gott om tid och läkaren lyssnade noga. Sedan undersökning då jag blev klämd på, vriden hit och dit, killad med pensel, knackad på och stucken med tandpetare.
Och framför allt: jag blev trodd på. För den som inte varit i samma sits är det nog snudd på omöjligt att förstå hur mycket just det betyder, men jag vet att många av er som läser här vet och förstår precis.

Tårar och skratt och en kropp som blev röd och öm och febrig av allt klämmande och vridande och stickande och knackande och ett mycket bra samtal om det här med att inte fara runt som ett jehu dom bra dagarna (för det gör man ju, dels för att det är så mycket man vill göra och dels för att man har dåligt samvete över allt man inte kunnat göra de dåliga dagarna) och det här med omgivningens förståelse men oftare brist på förståelse.

Sen var jag rätt mör, både inuti och utanpå.

image

Två timmar till bussen hem (oh vad jag älskar att åka kollektivt…) och normalt skulle jag ha tagit en långpromenad runt stan, fotat lite och njutit av det vackra vädret, men det fanns det inte kraft till igår. Det blev kaffe på Märtas Kafé istället, ett supermysigt ställe jag verkligen tycker ni ska besöka om/när ni är i Örebro!

Jag hann inte mer än hem sen så fick jag ge mig iväg igen. Då var någon annan på ett annat sjukhus och det blev flera timmars väntande där. Tur man alltid har stickning med sig!

image

Idag är ordningen återställd, men jag är oerhört trött och har feber och smärta överallt efter gårdagens undersökning så det blir en väldigt, väldigt lugn dag och det finns inget jag kan göra åt det så det är bara att kapitulera.

Jag skulle vilja skriva mer om läget, om sjukdomen och om alla tankar som snurrar i skallen just nu, men jag orkar helt enkelt inte. Istället länkar jag till tidigare inlägg:

”Men du ser ju inte sjuk ut”

Det här med smärta

 

sjalvportrattet

Nu ska jag sätta mig med kaffe och en stickning och en värmedyna och glädjen över att allt slutade så bra igår. Det är det viktigaste.

Var rädd om dig och de du älskar. Krama någon lite extra idag!

En alldeles vanlig tisdag, men ändå inte

t1

Vaknade betydligt piggare än igår, efter att ha sovit nästan oavbrutet sedan jag kom hem igår eftermiddag. Ingen feber längre. Skönt!! Ingen träning idag heller dock, bäst att låta kroppen vila ifatt lite först.

t2
Väntrumsstickning.

Varit hos doktorn på förmiddagen. Ett vanligt kolla-läget-möte bara, men idag hade han två läkarstudenter med sig så det blev mer än dubbelt så långt än det brukar vara. Helt ok, man får ju ställa upp för vetenskapen, haha. Jag blev böjd hit och dit och klämd och stucken och knackad på och fick svara på frågor om ryggen och fibron och de fick undersöka och se vilka skador jag har kvar efter diskbråcket osv. Väldigt intressant, faktiskt, att vara på läkarbesök och höra om allt från båda sidor så att säga. Hur nerver hänger ihop och hur min skada påverkar nerver och muskler och så vidare.

Min doktor är helt fantastisk på alla sätt. Han lyssnar verkligen, sätter sig in i min situation ordentligt och peppar otroligt mycket. Jag har fått massor med pepp och beröm för att jag slutade med morfinplåstren och för att jag lyckats få ner användandet av smärtstillande överhuvudtaget på ett minimum – snart ingenting alls, hoppas jag. Jag tycker inte om att stoppa i mig en massa piller och målet är definitivt att sluta helt, även om det innebär lite mer smärta än med pillren. Det är tunga saker jag tar, beroendeframkallande sådana, och jag gillar det inte.
Fanns det något som hjälpte mot fibrovärken skulle jag vara mer öppen för det, men det finns det inte (iaf inte hittills), så då ska de ut ur kroppen.

Planen är i nuläget att fortsätta med träningen och hitta mer och mer som passar mig och genom det bygga upp styrkan i framför allt ryggmusklerna men även i resten av kroppen och se om jag på det viset kan stabilisera ryggen tillräckligt mycket för att komma tillbaka till ett normalt liv igen. Jag känner mig superpeppad!
Beslutet att inte operera betyder ju inte att jag har mindre ont nu, men det betyder att det finns chans för mig själv att påverka hur saker och ting ska gå och det känns väldigt, väldigt bra.

t3

Nu ska jag dricka kaffe och sticka en stund och låta kroppen komma ifatt mig lite efter allt kläm och bank (trycker/klämmer man på mig så känns det länge efteråt) innan den här filuren och jag ska gå en promenad i det vackra, soliga vädret vi har här idag.

Det är fortfarande en väldig massa saker att kämpa med, men för första gången på länge, länge känns det väldigt positivt också. Balansen börjar jämna till sig.

Det är väl bara att…

Jorå!

mich

Ibland önskar jag så att det fanns något jag kunde ta mig för som inte gav sådana efterverkningar, men det är som det är och det finns ju inga alternativ annat än att bita ihop. Och planera nya roliga saker så jag har något att se fram emot och längta till.

Om 1 är roligheterna och 2 är efterskiten, så kan man väl kasta om siffrorna?
2, 1 istället för 1, 2.
Man kan låtsas att jävligheterna belönas med roligheter. Right?!

stickn

Tacksam tacksam för att jag har stickandet. Sticka kan man göra nästan hur som helst, var som helst, när som helst. Och så blir det sockor till fina vänner av det!

pallassockor

Det är inte bara hälsan som är jobbig just nu (eller snarare brist på hälsa).
Det är sådan sorg i hjärtat och det är så mycket att kämpa sig igenom hela tiden, varje dag.
Just nu önskar jag att känslocentret i hjärnan hade en stor, fet OFF-knapp.
Eller för den delen, hela hjärnan.
Tänk om man kunde bara stänga av ett tag.

”Ulrikas hjärna har stängt för semester v 29-36.”

Så skönt det vore!!

bok

pejl

Bästa polaren Qvick. Känner precis när matte är ledsen.
Nära, nära kommer han då.

Idag ska vi åka till Kopparberg, Qvick, Chrille och jag. Vi ska möta upp Chrilles pappa där och Chrille ska följa med hem till honom ett tag. Sen ska Qvick och jag hälsa på syrran & co. Och kanske tar vi en kaffe i Nora på hemvägen.

Busy busy.
Jag ska hålla mig busy busy.
Trampa vatten. Bita ihop. Rycka upp mig. Tänka positivt.
Jajamensan. Häpp!