Vad vi gjorde igår?

Jo men vi åkte till en sjö och badade förstås. 😉
Haha, det hade jag väl aldrig trott att jag skulle skriva. Denna sommar är alldeles upp och ner, helt knasig. Men den bästa på länge. Vädret har ju varit helt fantastiskt (för semesternjutare i alla fall, inte så fantastiskt för bönder och vattennivåer förstås) och jag har badat 36 gånger nu och verkligen varit utomhus mest hela tiden och n j u t i t av sommaren.

Igår fick Qvick och jag sällskap av vännen O, och när vi badade klev Qvick också i. Han som verkligen inte tycker om att bli blöt. Han kanske ändrar inställning till bad han också. 😀

Svensk sommar alltså… Det är verkligen helt fantastiskt!

Dopp nummer 36.
8 sjöar, 1 hav, 1 å.
Hittills. 🙂
Jag har bestämt att jag ska komma upp i minst 60 dopp i sommar…

Vattenskräcken finns fortfarande där i allra högsta grad, men den är inte lika stark som vid de första doppen, så min ”terapi” fungerar ju. Det värsta är fortfarande just att gå i. Det är fortfarande väldigt jobbigt. Men jag går i djupare nu, och ibland blöter jag ner bakhuvudet. Och jag övar på att våga ligga på rygg och flyta, det är dödens läskigt men en sekund går det i alla fall och det är ett enormt framsteg ändå.

Och känslan efteråt..! Endorfinerna studsar som galna. 🙂 Både för att det är så skönt i kroppen efter ett bad och för att jag vågade, igen.

Efter badet igår blev det kaffe och stillhet i solvärmen hemma hos O, och sen grillad korv och stickning på det.

Hemma igen satt vi ute länge och lyssnade på syrsorna. Jag var förfärligt sticksugen men…smärta satte stopp för det. Jag tycker inte om det. Jag tycker inte om hur mycket sämre jag är. Tycker inte om det alls. Igår kväll tänkte jag ta en macka med kräftost på, jag köpte en tub tidigare under dagen. Men det blev ingen kräftost, för det gjorde så ont att klämma tuben att jag trodde jag skulle kräkas. Mina tummar…fy satan vad ont det gjorde i dem.

Det oroar mig.

Nåja. Idag är det måndagen i min sista semestervecka. En vecka total frihet till. Jag ska fylla den med en massa, massa fint!

Annonser

Bad & bumlingar

Igår bad igen, i sjö nummer 8 denna sommar.
Riktigt skönt i vattnet och vi låg nog i en halvtimme. Så länge klarar jag oftast inte, jag blir rädd ganska fort. Men ibland så. 🙂

Efter en sväng till Nora blev det en promenad i skogen, bland fantastiska ”bumlingar”. Vi orkade inte ända fram till målet, kroppen sa ifrån, men det var fint ändå!

4!

Badsugen. Igen! Vad är det som händer?! 😀
Nu är jag uppe i 4 dopp denna sommar. Nu ligger du i lä, Micke!

Jag for upp till Striberg och hälsade på Marcus och Max och baddräkten följde med, för det blev allt en tur till Bälgsjön för ett dopp!

Varmt var det icke i vattnet så det blev inga 25 minuter idag inte, men ett snabbt dopp med efterföljande energikick. Jaa, jag börjar verkligen förstå dig, Elisabet! 🙂

Det är lite otäckt när det blåser mycket så vågorna far emot mig, men idag gick det bra när jag inte var ensam, även om Marcus stannade på land.

Att doppa huvudet däremot…nej, dit är det låååångt kvar.

I Max finns verkligen ingen vattenskräck inte, det tog väl en sekund från det att husse öppnat bakluckan till det att Max var i vattnet. 🙂

Hemma. Trött.
Kroppen blir slut av att köra bil (jag får ont i högerbenet av att sitta och gasa och i höger handled av att växla) och psyket blir alldeles matt av badterapi.
Men en himla bra dag blev det!
Nu blir det kaffe och stickning.

En sån där alldeles LJUVLIG dag

Chrille ska passa hus och djur i Striberg några dagar igen och när jag skjutsat upp honom och skulle hemåt igen blev det som vanligt inte raka vägen hem, inte när vädret var så härligt!

Hade ”laddat” med baddräkt under kläderna, för jag var sugen på ett dopp (vad händer??) men…nej, idag vann rädslan. Men en ljuvlig stund vid Ramsjön blev det ändå. Härligt att sitta där i solskenet och lyssna på vågklucket!

När jag kom till Närkes Kil mötte jag Magnus och han ringde upp och frågade om jag ville ha kaffe när jag nu var så nära. Klart jag ville. Kaffe säger jag sällan nej till och Magnus är en fantastisk vän som det är alltid roligt att umgås med. Qvick och jag for dit bums och sen satt vi på terassen och drack kaffe och njöt av utsikten och solens värme. Härligt!

Väder blev det också.

När vi for hemåt, Qvick och jag, såg det ut så här rakt fram och…

…så här när man tittade åt sidan.

Vid Blacksta blir jag alltid glad när jag far förbi alla kor och kalvar.

Vädret och världen var så underbara så vi bestämde oss för att ta en promenad vid Tysslingen, Qvickenicken och jag.

Det är så otroligt fint där!
Senast vi gick där var i februari och då var det vinter och runt -15 grader kallt. Vackert alla tider på året och i alla väder!

Fler kossor och kalvar! Åh vad jag gillar kor!

Qvick gillar också kor. Det märks tydligt att han är en vallhund, han har superkoll och skulle nog gärna valla runt dem lite. 🙂

En sååå vacker kväll!

Nu har jag djävulskt ont, det var ingen bra dag för kroppen till att börja med, men åh, det var det värt ändå! Själen nästan sprack av allt glädjerus när vi var ute idag.

Hälsoläget bekymrar mig lite faktiskt. Jag brukar ha så där riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks i armarna eller knäna nån gång ibland, kanske nån gång i veckan. Nu har jag haft så i högerarmen konstant en vecka i sträck. Ja, riktigt hemskt ont-så-jag-nästan-kräks och nu även stundvis ont så jag tror jag ska tuppa av. Det gör jag ju inte, men känslan är sån. Mina vanliga tabletter hjälper inte mot den nivån.

Så även om såna här utflykter ibland känns som de ska ta kål på mig, så här efteråt, så älskar jag dem extra mycket just nu. De ger mig en balans, utan den skulle jag inte orka resten.

Kringelikroktur och HEJA MIG!

Igår morse satt jag på trappen med mitt morgonkaffe (så börjar alla mina dagar så här års) och funderade. Jag borde städa men…vädret var så fint ju…

Äsch, städa kan man göra en annan dag! Jag packade matsäck, stickning m.m. och så for vi iväg, Qvick och jag. Vi körde norrut, längs kilsbergskanten och snirklade oss på omvägar upp mot Nora.

Kilsbergen där borta. Och alltid så härlig himmel över slätten kring Närkes Kil!

Det blev ett stopp strax före Pershyttan, vid lilla, lilla kanalen där vi strosar så fort vi får en chans. Det är sååå mysigt där!

Vi fortsatte, på småvägar i ett landskap där jag känner mig hemma bland trollskogar, hyttor och sjöar bakom varje krök.

Hamnade till slut vid Bälgsjön strax utanför Striberg och där ni…där BADADE jag!!! Och inte bara en gång utan två!! Ja det blir många utropstecken för det att jag badar är väldigt, väldigt ovanligt. Jag är så otroligt rädd för vatten; att vara i det och på det. Att bada har aldrig varit en njutning för mig som för andra. MEN, igår njöt jag! Jag var inte alls så rädd som jag brukar och jag njöt verkligen av badandet.

Mycket nöjd baderska/fobifighterska! Heja mig!!

Qvick gillar inte att bada men han klev i med tassarna i alla fall, i ren förskräckelse över vad sjutton som flugit i hans matte. 😀

Vi satt länge där vid sjön och njöt av sommaren. Vågskvalp och solsken och lugn.

Sen blev vi hungriga och bestämde oss för att Pershyttan är ett fint ställe för matsäcksintaganade så dit for vi.

Mat-, vatten och medicinpåfyllning vid hyttan där vi satt länge i solvärmen och gottade oss. Vi avslutade med en promenad.

Hemåt igen, under mäktiga himlen.

Hemma tog vi sen en riktig vilokväll på uteplatsen. Gjorde just inget mer än sitta och njuta av sommarkvällen, nöjda med och trötta efter kringelikrokturen.

 

Glass & Berså och Halvarsborgen

I söndags for jag till Arboga och åt glass på Glass & Berså tillsammans med Chrille, Sanna och Sannas familj. Mycket trevligt! Ett jättemysigt ställe med glass på härsen och tvärsen. 😀

Ja jag kan säga som så att jag åt ingen middag den dagen…
Proppmätt blev man. Nästa gång tar jag en barnportion, de såg mycket mer rimliga ut.

På vägen hem stannade jag till vid fornborgen Halvarsborgen. Jag har sett krumelurskylten när jag passerat Arboga flera gånger och nu tänkte jag att det var dags att kolla in borgen.

En fantastiskt fin kväll, det passade fint att strosa omkring där uppe en stund och njuta av grönskan och utsikten.

Sommarsverige är så vackert!

Kringelikroktur. Och hemlängtan.

Chrille ska vara hus- och djurvakt i Striberg några dagar och jag skjutsade upp honom idag. Vi åt lunch ihop och jag gosade med Max och Pirelli sen gav vi oss av hemåt igen, Qvick och jag.

Att bara åka raka vägen hem är ju tråkigt så först for vi åt fel håll, norrut. Längesen jag gick en runda i Klacka-Lerbegs gruvpark så det ville jag göra idag.

Det är så vackert!
Och varje gång jag korsar landskapsgränsen och far norrut in i mina gamla tassemarker grips jag av en sån otrolig hemlängtan. Närke är också vackert, speciellt här i Lekeberg vid kilsbergskanten där jag bor, men…det är inte Bergslagen.

Nästa stopp blev Pershyttan. Så här års är det otroligt vackert där och miljön är mysig att promenera omkring i.

På en äng var det alldeles fullt av aklejor! Ljuvligt!
Min absoluta favoritblomma.

Vid Ramsjön satt vi länge och filosoferade.

Sen gjorde vi en avstickare upp till Rusakulan. Där blåste det så hårt idag att det var knepigt att stå rak, men ååh, utsikten gör mig lika glad varje gång!

En liten kort promenad längs Bergslagsleden gick vi också.

Och nu…en stunds vila på uteplatsen. Trött men lycklig i själen!

Tankar vid Tistaborg

tr1

Länge, länge var vi där igår, Qvick och jag.
Tistaborg är en ljuvlig plats.
Utsikten. Vindsuset i träden. Lugnet.

tr2

Mycket att fundera kring just nu. Mycket information att ta in.
Jag går på utredning på smärtsektionen vid Rehabdmedicinska kliniken på USÖ och nu i veckan var jag hos en sjukgymnast där i 2 timmar. Han vred och böjde och drog och tryckte och klämde och jag vet inte allt.

Efteråt kände jag mig som en sprattelgubbe med alldeles för långa trådar – inget satt på plats som det skulle. Och sjukgymnasten sa: hör du, har du hört talas om Ehlers-Danlos syndrom (EDS)?

Jodå. Det har jag. Jag har vänner som har EDS, i olika varianter och stadier. Och visst har jag tänkt ibland, att det är väldigt mycket som låter otäckt bekant med EDS. Jag har motat undan de tankarna för det har känts för jobbigt. Fibromyalgi känns som fullt tillräckligt att handskas med.

Det är främst överrörligheten som talar för EDS enligt sjukgymnasten.
I vissa delar av kroppen är jag jättestel men i andra… Och det skulle ju förklara varför det alltid varit, och är, framför allt i kroppens ”gångjärn” den största och jävligaste smärtan sitter. Knän, armbågar, axlar, fotleder osv. Speciellt knäna har jag ofta väldigt ont i och kring. Och höfterna. Ofta när jag suttit ner ett tag och reser mig upp känns det som höftlederna är alldeles bak och fram och jag får liksom rotera benet så det känns rätt igen. Och min fotleder! SOM jag vrickat dem, hela livet. De är som gummi, böjer sig för minsta lilla felbelastning.

Så ja…mycket att fundera över just nu.

Det känns motigt. Jag har ju inte mer ont nu för att diagnosen kanske ändras/utökas, men framtiden kan bli väldigt olika beroende på den.

tr4

Man tänker bra vid Tistaborg. Speciellt med så här fint sällskap. Min allra finaste bästis.

tr3

tr5