Min vattenskräck

Ja tänk…i juni i år var jag så rädd, så rädd.
Livrädd.
Bara det att gå ut på en brygga var oerhört otäckt.
Första gången jag skulle bada gick jag i till knäna, sen kom paniken och det gick bara inte, jag var grinfärdig av rädsla.

Men. Jag var envis och fortsatte. I början vatten upp till höfterna bara och ett snabbt doppa mig och sen upp. Sen stannade jag i vattnet en stund. Gick lite längre ut. Lite i taget.

Efter ett tag vågade jag ta några simtag. Jag trodde inte jag kunde simma, egentligen. Men, det kan jag. Ju. Det är bara det att jag varit så rädd i vattnet de få gånger (för mååånga år sedan) jag provat, så jag alltid höll andan och då orkar man inte många simtag inte… Efter några gånger simmade jag långa stunder och började tycka om det. Jag började åka till badställen där det inte är så långgrunt, för jag ville kunna simma…

Efter ytterligare några gånger vågade jag mig ut på djupt vatten.
Fatta…jag simmade där jag inte bottnar!!

Nästa steg, som VERKLIGEN kändes otroligt otäckt, var att doppa även huvudet under ytan. Envis är jag och jag hade bestämt att jag skulle göra det. Jag fick samla mod en stund men jodå, jag gjorde det! Och sen en gång till, och en gång till. Paniken var nära. Det där ljudet av vattnet som liksom bubblar omkring en… fy f*n. Men, jag gjorde det och jag har gjort det flera gånger till sedan dess!

Jag har badat i havet utanför Örnsköldsvik, i sjöar i Ångermanland, Västmanland, Östergötland och Närke samt en å i Östergötland och en damm i Närke. Jag har badat på alla möjliga tider på dygnet och i alla möjliga sorts väder.

Nu älskar jag det. Jag ÄLSKAR att bada!

Och för ett par veckor sedan gjorde jag något som är helt jäkla OTROLIGT: jag åkte båt!! Långt ut på Hjälmaren. I en liten båt.

Jag var inte rädd. Inte en enda sekund. Tvärtom, jag njöt verkligen.

Ja jisses, vilken sommar!
Jag är stolt över mig själv.

Vattenskräcken är borta!

Annonser

Magisk början, magiskt slut

Min onsdag började magiskt när skyggisen Michelin kom och lade sig alldeles nära intill och sen låg där en halvtimme och sov gott.

På eftermiddagen var jag på grillfest en stund, tillsammans med härliga människor från Fjugesta, Syrien, Kongo, Eritrea och alla möjliga ställen på jorden. God mat och härlig, glad stämning!

Efter det blev det vidare till Mullhyttan för ”Musik i sommarkväll” i kyrkan. Önskepsalmer med vår kantor Gunnar. Hur mysigt som helst; alla fick önska en psalm var (jag önskade Oändlig nåd, d.v.s. Amazing Grace på svenska) och så sjöng vi dem tillsammans, med Gunnar på piano. Jag sjunger verkligen oändligt mycket hellre än ens i närheten av bra, och psalmer är väl inte direkt min sorts musik, men roligt är det. 🙂 (Fast ganska många toner är jag alldeles tyst, när det är uppe och nosar på de översta notraderna…). Gunnar är dessutom fantastiskt kunnig och kan berätta om psalmskaparna och bakgrunderna till många av psalmernas tillkomst m.m.

När det var slut i kyrkan, vid 20:30 ungefär, åkte jag och tog mig ett kvällsdopp och det, det var det allra bästa på hela dagen, det.

Varmt var det inte, varken i luften eller i vattnet, men åh det var underbart ändå! Det var jag, naturen, sjön, dimman, lugnet, tystnaden.

U n d e r b a r t.

Magiskt!

Dopp nummer 49.

Åter på jobbet. Samt 47 och 48!

Första arbetsdagen efter mitt livs första semester. Kändes helt ok innan och när jag kom till jobbet kändes det bara fint. Världens finaste arbetskamrater gör att det blir så. Dessutom var det bakning på schemat och det är min favoritsyssla.

Frysen är tom, det är dags att fylla den inför kommande aktiviteter. Två mjuka citronkakor blev det idag.

Kära lilla Fjugesta. En liten håla men en trevlig liten håla.

På väg hem knäppte jag några bilder. Det är så otroligt fint här!

Ja, detta är något jag aldrig trodde jag skulle se: en bild på mig ätandes majs. 😀

När jag hade ätit for jag över till vännen L, som bor så här ljuvligt. Avskilt och så ljuvligt tyst!

Vi åkte till sjön. En underbar kväll. Ljummen, ljummen sammetsluft!

Dopp nummer 47!
Varmt i vattnet med, verkligen såå skönt.

Det blev ett dopp till innan vi åkte hem, så nu är jag uppe i 48.
Idag simmade jag. Simmade! Och inte bara det: jag simmade utåt. D.v.s. bort från stranden. Ja det låter nog fånigt, allt detta, för den som inte lider av vattenskräck, men för mig är det alldeles enormt.

Jag konstaterade också att jag är inte så dålig på att simma som jag trodde – man ska bara andas ibland och inte hålla andan, så orkar man liksom lite längre…

Bad & bumlingar

Igår bad igen, i sjö nummer 8 denna sommar.
Riktigt skönt i vattnet och vi låg nog i en halvtimme. Så länge klarar jag oftast inte, jag blir rädd ganska fort. Men ibland så. 🙂

Efter en sväng till Nora blev det en promenad i skogen, bland fantastiska ”bumlingar”. Vi orkade inte ända fram till målet, kroppen sa ifrån, men det var fint ändå!

4!

Badsugen. Igen! Vad är det som händer?! 😀
Nu är jag uppe i 4 dopp denna sommar. Nu ligger du i lä, Micke!

Jag for upp till Striberg och hälsade på Marcus och Max och baddräkten följde med, för det blev allt en tur till Bälgsjön för ett dopp!

Varmt var det icke i vattnet så det blev inga 25 minuter idag inte, men ett snabbt dopp med efterföljande energikick. Jaa, jag börjar verkligen förstå dig, Elisabet! 🙂

Det är lite otäckt när det blåser mycket så vågorna far emot mig, men idag gick det bra när jag inte var ensam, även om Marcus stannade på land.

Att doppa huvudet däremot…nej, dit är det låååångt kvar.

I Max finns verkligen ingen vattenskräck inte, det tog väl en sekund från det att husse öppnat bakluckan till det att Max var i vattnet. 🙂

Hemma. Trött.
Kroppen blir slut av att köra bil (jag får ont i högerbenet av att sitta och gasa och i höger handled av att växla) och psyket blir alldeles matt av badterapi.
Men en himla bra dag blev det!
Nu blir det kaffe och stickning.