Jag håller inte med lyckokakan, men: jag är i alla fall på väg!
Jag skriver lång lista över saker att prata med ortopeden om och jag skriver lista över mål åt mig själv. Ett större och några delmål på vägen. Det finns stunder när mycket känns helt hopplöst, men jag vägrar ge mig. Vägrar!
Det är mycket nu, på alla håll. Men det som gör mig mest arg, besviken, upprörd och rent förbannad, är människors skitsnack och skitattityder. Både sånt jag råkat/råkar ut för själv och det som drabbar andra. Det ska jag skriva ett långt inlägg om någon dag snart. Det är dags!
Och apropå det, så tycker jag ni ska läsa Pias Stresstankar i form av ett spontant brandtal. Pia skriver alltid väldigt, väldigt bra oavsett ämne, så jag tycker alla ska läsa allt hon skriver, men detta är extra extra bra. Och viktigt!
Idag glömde jag alldeles bort att det var en EFIT-dag – jag har varit väldigt trött idag och mest vilat, men jag bestämmer helt enkelt att jag kör imorgon istället.
Nu ska jag skriva några saker till på mina listor, sticka några varv på min Emelie (är på bakstycket nu) och sen hoppas jag på några timmars ok sömn, så blir det ett foto i timmen imorgon!
sticklingen.wordpress.com 