Vad det är vackert när den blåsvarta decembernatten sakta går över i ljusblårosa decembermorgon!
Klockan 6 imorse stod jag och skalade potatis till 11 personer. 😀 Jag kunde ändå inte somna om, så lika bra att kliva upp och göra nytta. Anledningen till potatisskalandet var att det på eftermiddagen skulle bli julknytis här hos mig, tillsammans med ett härligt gäng nya bekantskaper.
Strax före halv 10 sken solen och jag var redo att åka till
Hidinge gamla kyrka, där det var högmässa klockan 10.
Morgonsolen lyste så fantastiskt vackert på kyrkan idag!
Den här dörren tycker jag är alldeles fantastisk! Så otroligt vacker, och tänk att den fortfarande finns kvar – den är från medeltiden. Av Stefan, prästen som höll dagens gudstjänst, fick jag veta:
”Det finns symbolspråk på denna dörr med: längst ner på dörren kan man se ormen på rygg medan rättfärdighetens sol stiger upp på själva dörren!”
”Hidinge gamla kyrka är en av Närkes minsta kyrkor och har mycket kvar av sin medeltida karaktär. Kyrkan byggdes någon gång under 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Koret var från början smalare men har senare breddats. I slutet av 1600-talet tillfogades ett timrat torn i väster, vilket senare rivits. Fönstren har förstorats i ett par omgångar, senast år 1820.”
Källa: Länsstyrelsen
I taket. Fint! Jag blev sticksugen av färgkombinationen och av figurerna. 🙂
”Sedan Hidinge nya kyrka stod klar 1869 lämnades den gamla kyrka åt sitt öde och inventarierna auktionerades ut. Först under 1920-och 1930-talen renoverades kyrkan och återinvigdes som gudstjänstlokal. En del av den ursprungliga inredningen har kunnat föras tillbaka. Bänkinredningen är från 1930-talet efter förebild från en bevarad dörr från de ursprungliga bänkraderna. Den bevarade ursprungliga dörren sitter idag i kyrkvärdsbänken till höger i koret.
Kyrkan är en så kallas salkyrka med rektangulär plan, murad i sten. Ytterväggarna är tunt vitslammade och det branta taket är täckt med spån. De invändiga valvmålningarna är troligen från 1500-1600-talen. Kyrkans sydportal har kvar sin medeltida prägel, de för den romanska arkitekturstilen typiska små muröppningarna och runda bågar. Den järnbeslagna dörren är troligen från åren kring 1200.”
Källa: Länsstyrelsen
Det var en jättefin gudstjänst, som avslutades med Gå Sion, din Konung att möta. Den tycker jag är så fin, och rolig att sjunga. 🙂
Efter gudstjänsten åkte Annette (diakon och min ”chef”) och jag direkt till församlingshemmet, för där var det kyrkvärdsträff med julgröt och skinksmörgås och det var vi som ansvarade för det ätbara. Jättetrevligt även det!
Ja, sen hastade jag vidare hem igen vid halv 1, för vid 1-tiden skulle knytisgästerna komma. 11 stycken blev vi, plus två hundar.
Ett julbord dukade vi upp, med så mycket mat att det hade räckt till tre gånger så många tror jag… Skinka, Jansson (egentligen skulle jag vara fullkomligt nöjd med bara Jansson, såå gott är det), köttbullar, sill, saffransmarinerade kikärtor, ägghalvor, julkorv, potatis, prinskorv, bröd, ost m.m. Och efteråt, kaffe med ett nästan lika dignande fikabrödsbord. Jisses! 😀
Det blev några väldigt roliga, trevliga och mysiga timmar. Prat om vitt skilda ämnen, och mycket skratt. Ett störtskönt gäng med människor i vars sällskap alla kan vara precis som de är.
Först när alla åkt kom jag på att jag inte tagit en enda bild. Nåja. Det funkade i alla fall fint att duka långbord i vårt lilla vardagsrum. Alla fick plats och alla trivdes. Det dröjer inte länge till vi ses igen, har vi bestämt, och jag ser verkligen fram emot vår nästa träff. Vi ska bl.a. ha liten stickskola då det är ett par stycken som vill lära sig sticka sockor. Kul! 🙂
Efteråt var en viss hund heeelt väck och slocknade bums och där ligger han än, flera timmar senare. 😀
Vilken fenomenalt fin fjärde advent!
sticklingen.wordpress.com 